Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krim - Krimgoter - Krimhild - Kriminal- - Kriminalantropologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIMINALANTROPOLOGI
fattare beboddes n. K. urspr. av de föga kända
kimmerierna, som under 700-talet f.Kr.
undanträngdes av skyterna. Sedan ung. samma tid var
s. K. befolkat av taurierna, efter vilka K. under
antiken benämndes Tauris el. Chersone’sus tau’rica.
På 600-talet f.Kr. började grekerna anlägga
kolonier på K:s kuster; 575 grundades Pantikapaion
(nuv. Kertj), något senare Theodosia och under
300-talet Chersonesos, sedermera Chersones*
(nära nuv. Sevastopol). Till följd av den
spannmålshandel, som kolonierna bedrevo med och över
n. K., kom detta ekonomiskt och politiskt i
beroende av grekerna. Dessas kolonier förenades
efter hand med det ur Pantikapaion framvuxna
Bosporanska riket*, som 47 f.Kr. blev romersk
vasallstat, medan Chersones införlivades med
romerska riket och blev romersk flottbas. I n. K.
voro sarmaterna, som undanträngt skyterna,
herrar sedan 100-talet f.Kr. Under 200-talet e.Kr.
inträngde goterna på K. (jfr Krimgoter), på
300-talet bosatte sig alanerna vid Sudak på
sydkusten. Hunnerna utsatte från slutet av 300-talet
n. K. och delar av s. K. för förödande härjningar,
men deras anstorm trotsades av de till
bergstrakterna undanträngda goterna, alanerna samt
Chersones, Roms enda bålverk på K. Under kejsar
Herakleios återerövrade östromerska riket 640 de
forna romerska besittningarna på K. Samtidigt
kom n. K. under chazarerna, vilka under 1000-talet
undanträngts av kumanerna. Efter det fjärde
korståget 1204 erhöllo venetianerna vittgående
privilegier på K. och grundade en handelskoloni i Sudak.
Från 1263 uppträdde genuesarna som deras
medtävlare och utbyggde det forna Theodosia till en
betydande handelsplats, kallad Kaffa, samt
undanträngde under 1300-talet venetianerna från Sudak.
1239 erövrades n. K. av tatarerna, vilka bl.a. gåvo
halvön sitt nuv. namn, Krim ( = fästning). Efter
att till en början ha lytt under Gyllene horden
bildade tatarerna 1425 ett självständigt kanat K.
med Bachtjisaraj som huvudstad, omfattande
jämväl områdena närmast n. om halvön. Under
1470-talet erövrades kanatet av turkarna,
genuesarna fördrevos, och tatarerna, vilka 1478 erkänt
turkisk överhöghet, blevo herrar över hela K.,
som blev turkisk vasallstat. Kanatet K. blev från
slutet av 1600-talet föremål för rysk expansion;
två ryska fälttåg 1687 och 1689 misslyckades.
Under Karl XII:s vistelse i s. Ryssland och
Turkiet trädde han i förbindelse med kanatet. Efter
rysk-turkiska kriget 1768—74 avstod Turkiet i
freden i Kütjuk-Kainardji 1774 från överhögheten
över kanatet K., som blev självständigt men
utsattes för hänsynslöst ekonomiskt tryck från
rysk sida och 1783 utan motstånd införlivades med
Ryssland, varinom det från 1787 bildade guv.
Taurien. Sevastopol utbyggdes till en viktig
flottbas. Den ryska kolonisationspolitiken, i sht
livegenskapens införande, medförde
massutvand-ring av tatarer. De avfolkade områdena
koloniserades under 1800-talet av ryssar, ukrainer,
tyskar, ester m.fl. 1854—56 var K. skådeplats för
Krimkriget. I början av 1900-talet inleddes en
hänsynslös russifikationskampanj. Denna
framkallade en häftig reaktion från tatarernas sida,
som bl.a. tog sig uttryck i anslutning till de
panturkiska och panmuhammedanska rörelserna.
— 1117 —
Dessa gjorde sig gällande under revolutionen
1917. I dec. s.å. sammanträdde i Bachtjisaraj en
nationalförsamling (”Kurultai”), som förklarade
K. självständigt, utfärdade en konstitution och
tillsatte en nationalregering. Denna upptog
kampen mot bolsjevikerna, som i sin tur i mars 1918
proklamerade sovjetrepubliken Taurida på K. I
april 1918 besattes K. av tyska trupper. Dessa
ersattes i nov. s.å. av ententetrupper. 1919—20
var K. stödjepunkt för Wrangels vita armé. Efter
dennas återtåg i nov. 1920 besattes K. av röda
armén och gjordes 1921 till Krimska ASSR,
ansluten till RSFSR. Under 1920-talet företogos
misslyckade försök att kolonisera K. med judiska
jordbrukare. Under 2:a världskriget erövrade
tyskarna i sept.—nov. 1941 K., med undantag av
Sevastopol, som intogs i juli 1942. I nov. 1943—
maj 1944 återerövrade ryssarna K. K:s
befolkning deporterades i stor utsträckning för att den
samarbetat med tyskarna, 1946 upphävdes K:s
autonoma ställning, och det införlivades helt
med RSFSR. Edg.K.;A.Pe.
Krimgoter, benämning på den gotiska
folkspillra (se Goter), som då goternas huvudmassa
under germanska folkvandringen på 300- och
400-talen tågade västerut från sina boplatser i s.
Ryssland, kvarstannade på Krim. K:s område
var då inskränkt till Krims bergstrakter och
sydkust mellan Sevastopol och Alupka. Detta var
fram till 1700-talet känt under namnet Gothia. K.
stodo från 500-talet till 1200-talet under
bysantinsk, tidvis chazarisk överhöghet. Från 1200-talet
voro de tributskyldiga till tatarerna, och 1475
berövades de helt sin politiska självständighet av
turkarna. Dock existerade ett biskopsdöme Gothia
fram till 1786. 1560—68 upptecknades av de
Busbecq 160 krimgotiska ord, som ge en viss
inblick i gotiskans fonetiska utveckling. K.
assimilerades efter hand med tatarer och greker men
antas ha bevarat sitt språk in på 1700-talet. 1779
överflyttades på ryskt initiativ Gothias kristna
befolkning till Azovska sjöns n. kust, där den
grundade staden Mariupol. De under 1900-talet,
i sht 1928—33, i Gothia företagna utgrävningarna
ha bragt i dagen k:s säregna klippfästen, basilikor
och värdefulla fynd, belysande k:s kultur. —
Litt.: L. Schmidt, ”Zur Geschichte der Krimgoten”
(i ”Schumacher-Festschrift”, 1930); A. A. Vasiljev,
”The Goths in the Crimea” (1936). A.Pe.
Krimhild, se Gudrun och Nibelungenlied.
Krimina’1- (lat. crimina’lis, av crimen, brott),
brotts-; brottmåls-; brottslighets-.
Kriminalantropologi, studiet av brottslingen med
den antropologiska vetenskapens metoder. K.
grundlädes av den italienske psykiatern C.
Lom-broso genom dennes arbete ”L’uomo delinquente”
(1876), däri han framhåller de ärftliga faktorernas
dominerande betydelse som orsak till
kriminaliteten och söker bevisa, att brottslingen är en bestämd
antropologisk typ, som skiljer sig från den
normala människan genom vissa kroppsliga
kännetecken, såsom framskjutande underkäke,
sammanvuxna ögonbryn, bakåtlutande panna etc.
Lombro-sos arbete väckte ett oerhört uppseende och gav
upphov till en ivrig forskningsverksamhet rörande
brottslighetens samband med människans
kroppsliga och psykiska tillstånd och levnadsförhållanden
— 1118 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
