Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriminalantropologi - Kriminalantropometri - Kriminalisera - Kriminalist - Kriminalistföreningar - Kriminalistik - Kriminalitet - Kriminallagstiftning - Kriminalmuseum - Kriminalpatent - Kriminalpolis - Kriminalpolitik - Kriminalprocess - Kriminalpsykologi - Kriminalroman - Kriminalrätt - Kriminal-sociologi, -statistik - Kriminaltaktik - Krimintalteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIMINALANTROPOMETRI
i övrigt (jfr Kriminologi). I den rika litteratur,
som uppstått, har man i allm. tagit avstånd från
läran om en enhetlig förbrytartyp, men man har
nått betydelsefulla resultat, i det man visat, att
abnormiteter, framför allt på det psykiska området
och särsk. sinnessjukdomar, äro mycket vanligare
hos brottslingar än hos andra människor. Man
har även velat göra gällande, att bruna ögon äro
vanligare hos brottslingar än hos andra. Också
Lombrosos lära om de medfödda anlagen som
kriminalitetens väsentliga orsak har senare
modifierats, och som viktiga orsaksmoment har man
även framhållit miljöfaktorerna: uppfostran,
ekonomiska förhållanden etc. Enl. den moderna k. är
brottet produkten av en växelverkan mellan inre,
hereditära och yttre, av miljön betingade faktorer,
och brottslingen kan sägas vara ett maktlöst offer
för dessa krafter, då han icke äger fri vilja och ej
kan själv bestämma över sina handlingar. Sin
stora betydelse har k. fått som grundval och
utgångspunkt för den moderna kriminologien och
dess krav på straffrättens reformering och
rationalisering. Dessa krav, som först framförts av
den italienske juristen Ferri o.a. lärjungar till
Lom-broso och sedan tagits upp av läkare, sociologer
och jurister i andra länder, gå ut på en mera
individualiserad behandling av brottslingar. Med
underkännande av alla till skuldbegreppet anknutna
straff har hävdats, att ett effektivt bekämpande av
brottsligheten endast kan ske genom åtgärder, som
motverka de degenerationsföreteelser och de
sociala missförhållanden, varur brott uppstå. Ehuru
den principiella grunden för denna lära blivit
mycket bestridd, icke minst i k:s hemland Italien, ha
dock dess krav i större el. mindre utsträckning
förverkligats i moderna strafflagar och straffförslag
genom införande av särbehandling av psykiskt
abnorma brottslingar, alkoholister etc. T.P.Sn.
Kriminalantropometri, se Identifiering.
Kriminalise’ra, genom lag förklara ett visst slag
mänskligt handlande för brottsligt, göra det
straffbart, utmärka det som ett brott. Subst.: k r i
mina 1 i s a t i o’n. — Endast uttryckligen
kriminaliserade handlingar äro enl. modern straffrättslig
uppfattning brott.
Kriminalist’, person, som ägnar sig åt
vetenskapligt studium av brottsligheten och brotten, deras
orsaker, bekämpande och bestraffning. Jfr
Kriminologi, Svenska kriminalistföreningen, Italienska
kriminalistskolan och Internationella
kriminalistföreningen.
Kriminalistföreningar, se Internationella, resp.
Svenska kriminalistföreningen.
Kriminalisti’k, se Kriminologi. Vid Stockholms
högsk. gives sedan 1929 undervisning i k. — Litt.:
H. Söderman & E. Fontell, ”Handbok i
kriminalteknik” (1930).
Kriminalite’t, brottslighet; i siffror uttryckt antal
förbrytelser inom visst område under viss tid.
Kriminallagstiftning, äldre namn på
strafflagstiftning.
Kriminalmuseum, se Polismuseum.
Kriminalpatient, för brott sakfälld person, som
vårdas på sinnessjukhus. Dit höra dels sinnessjuka
straffångar, dels sådana personer, som begått brott
men av domstol förklarats straffria, enär de vid
tiden för brottet varit sinnessjuka el. sinnesslöa.
De sinnessjuka straffångarna skola i Sverige
numera vårdas på fångvårdens sinnessjukavd. Av de
straffriförklarade vårdas flertalet på Statens
sinnessjukhus på samma avd. som andra sinnessjuka;
endast på en anstalt, S:t Sigfrids sjukhus i Växjö,
finnes en särskild ”kriminalasyl”. I avvaktan på
vårdplats på Statens sinnessjukhus
omhändertagas de straffriförklarade tillsvidare på
fångvårdens sinnessjukavd. För utskrivning av
straffriförklarade, liksom även av vissa andra
samhällsfar-liga sjuka, gälla särskilda bestämmelser;
utskriv-ningsfrågan måste betr, dessa hänskjutas till en
central nämnd, Sinnessjuknämnden. T.V.Sn.
Kriminalpolis, se Polisväsen.
Kriminalpolitik, brottslighetens bekämpande
genom inverkan på de särskilda brottsliga
individerna, huvudsaki. genom straff och straffpåföljder
samt skyddsåtgärder; läran om denna
samhällsverksamhet. En mera medvetet fattad k.
förutsätter en vetenskaplig kriminologi” och tillhör
väsentligen de senaste 50 åren.
Kriminalprocess, se Straffprocess.
Kriminalpsykologi, se Kriminologi.
Kriminalroman, se Detektivhistoria.
Kriminalrätt, äldre namn för straffrätt.
Kriminal-sociologi, -statistik, se Kriminologi.
Kriminaltaktik, metoderna vid kriminalpolisens
spanings- och förhörsverksamhet.
Kriminalteknik, samlingsbenämning för alla
metoder av teknisk natur, som tjäna till att uppspåra
och överbevisa förbrytare. — Den moderna k:s
grundläggare äro fransmännen A. Bertillon och
E. Locard, österrikaren H. Gross och schweizaren
R. A. Reiss. Värdefulla bidrag till k. ha givits även
av tyskarna R. Jeserich, R. Heindl och O. Mezger,
österrikaren S. Türkel, schweizaren M. Bischoff,
holländaren C. van Ledden Hulsebosch, belgaren
G. de Rechter, amerikanen A. Osborn m.fl. Bland
de kriminaltekniska laboratorier i utlandet, som
åtnjuta särskilt anseende, må nämnas Service
d’identité judiciaire i Paris, Laboratoire de pölice i
Lyon, Institut de police scientifique i Lausanne,
Kriminaltechnisches Institut i Hamburg, Crime
De-tection Laboratory vid Scotland Yard samt Federal
Bureau of Investigation i Washington. I Sverige
företrädes k. av Statens
kriminaltekniska anstalt*.
Den moderna k. plägar uppdelas i tre avd.,
varav den första omfattar identifiering* av
levande och döda människor, den andra det
arbete, som utföres på brottsplatser av särskilt
tränade kriminalpolistjänstemän, och den
tredje de laboratoriemetoder, som användas för att
undersöka spår av olika slag i
brottmålsaf-färer. — Den moderna k. har haft ett
djupgående inflytande på kriminalpolisarbetet, ehuru
den givetvis aldrig helt kan ersätta de personliga
egenskaper, som framträda hos en god detektiv,
näml, kännedom om förbrytarnas arbetsmetoder,
förmåga till psykologisk inlevelse i fallet samt,
icke minst, den ”goda näsa” och det sinne för
detaljer, som varje god detektiv måste ha. —
Arbetet på brottplatsen går dels ut på en
rekonstruktion av brottet och dels på att finna
spår efter förbrytarna. Rekonstruktionen
omfattar en noggrann beskrivning av brottplatsen med
fotografier och skisser samt sökning och till-
— 1119 —
— 1120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
