Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristallprojektion - Kristallsackarin - Kristallsandsten - Kristallskådning el. kristallomanti - Kristallsoda - Kristallstruktur - Kristallstyrning - Kristallsystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTALLSYSTEM
Wulffs nät för kristallprojektion.
bygger på en sfärisk projektion, erhållen på följ,
sätt. Kristallen tänkes placerad i sfärens mitt, så
att deras centra sammanfalla. Från centrum
dragas normaler mot kristallens ytor. Där
förlängningen av dessa normaler träffar sfärens yta,
erhållas projektionspunkter, motsvarande
kristallytorna och med samma bågavstånd som ytornas
normalvinklar. Med polerna som ögonpunkter
överföras projektionspunkterna från sfären till dess
ekvatorplan, varigenom den plana, stereografiska
projektionen erhålles. — I praktiken användes vid
utförande av stereografisk k. Wulffs nät (se fig.),
vilket är en stereografisk projektion av ett på
sfären uppdraget gradnät. Hdg.
Kristallsackarin, se Sackarin.
Kristallsandsten, sedimentär bergart, bestående
av kvartssand med bindemedel av sekundärt avsatt
kvarts, vilken med sandkornen bildar
kristallogra-fiskt enhetliga partier.
Kristallskådning el. kristallomanti (till
grek. krys’tallos, is, och mantel’a, spådom), en form
av mantik, bestående i att länge stirra in i en blank
yta (vatten, kristall, spegel, svärdsklinga,
fingernagel etc.), tills man erhåller en vision, av vilken
man tyder något om framtiden el. genom vilken
man skådar förgångna el. långt avlägsna händelser
el. uppdagar stället för stulna el. undangömda ting
o.s.v. K. är sedan gammalt känd i Orienten och
Egypten men även hos många naturfolk. Den
praktiserades i Europa på 1500- och 1600-talen,
häxprocessernas tid, ehuru den av kyrkan brännmärkts
som en djävulskonst och belagts med stränga
straff, t.o.m. dödsstraff. Även i nutida svensk
folktradition är k. välbekant: den ”kloke”
uppdagar tjuven genom att se i ett glas brännvin, den
unga flickan tror sig på jul- el. midsommarnatten
kunna skåda sin tillkommandes drag i spegeln. De
psykologiska orsakerna till k. finna sin förklaring
i hypnosen. Det är sedan gammalt känt, att vid
fixerandet av en speglande el. blank yta hos
därtill predisponerade personer hallucinationer
inställa sig i övergångsstadiet mellan vaket och hypno-
Fig. 1. Kristallgitter för
stensalt.
tiskt tillstånd. — Litt.: ”Recent experiments in
crystal-vision” (i ”Proceedings of the Society for
Psychical Research”, 5, 1888—89); A. Lehmann,
”Övertro og Troldom”, 2 (2 Udg. 1920); G. L.
Kittredge, ”Witchcraft in old and new England”
(1928). S.Ld.
Kristallsoda, se Soda.
Kristallstruktur. Grunden till läran om
kristallernas struktur lades av R. J. Haüy, som
utvecklade en teori, enl. vilken kristallerna skulle vara
uppbyggda av
smådelar, s.k.
”integrerande molekyler”, av
samma form som de
delkristaller, i vilka
kristallerna låta sig
klyvas. Beroende på
smådelarnas
anlag-ring uppkomma
härigenom de olika
formerna av en
kristallart. De första, som
framkastade tanken
att härleda
kristallernas regelbundna
byggnad av en
rymd-gitterartad anordning
av molekylerna,
vo
ro M. L. Frankenheim och A. Bravais. Med
en parallellepiped av större el. mindre
sym-metri som grundtyp lyckades Bravais härleda
de olika kristallsystemens kristallformer. Dessa
idéer modifierades och vidareutvecklades,
framför allt av L. Sohncke, A. Schoenflies och E. v.
Fedorow. De båda sistn. genomförde en fullst.
härledning och systematik av alla möjliga
punktsystem och visade, att det existerar 230 olika
rymdgrupper. Denna uppfattning av kristallernas
struktur har av den moderna* kristallforskningen
väsentligen bekräftats och fördjupats. Ang. dennas
arbetsmetoder se Kristallanalys. Fig. 1 och 2 visa
k. hos stensalt (kristalliserad natriumklorid), resp,
diamant
(kristalliserat kol). Stensalt
har ett kubiskt
gitter. I kubernas hörn
befinna sig ej
molekylerna utan
atomerna el. rättare
atomjonerna. Avstånden
mellan jonerna i
kristallerna äro av
storhetsordningen io_8 cm.
— Litt.: L. Sohncke,
”Entwickelung einer
Theorie der K.”
(1879); A. Schoenflies,
”Kristallsysteme und K.” (1891); C. Mauguin, ”La
structure des cristaux” (1924); F. v. Wolff,
”Ein-führung in die K.-lehre” (1928). Jfr även litt. i art.
Kristallanalys. Re.
Kristallstyming, se Kvartsstyrning.
Kristallsystem, sammanfattande grupp av flera
symmetriklasser (se Kristall), omfattande
kristaller, vilkas ytor kunna hänföras till samma
tredimensionella koordinatsystem (k ristalla x-
Fig. 2. Kolatomernas
anordning i diamantkristall.
— 1137 —
— 1138 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
