- Project Runeberg -  Svensk uppslagsbok / Andra upplagan. 16. Kimono - Kruciferer /
1149-1150

(1929-1955) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kristian (Christian, Christiern) I (konung av Danmark) - 2. Kristian II, Kristian Tyrann (konung i Danmark, Norge och Sverige) - 3. Kristian III (konung i Danmark och Norge)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KRISTIAN

taktik. Gingo K:s planer i denna riktning, lyckades
de. Karl fördrevs 1457 från Sverige av ärkebiskop
Jöns Bengtsson och dennes släktkoalition inom
svenska riksrådet, K. inkallades, valdes och
kröntes V7 s.å. till svensk konung. 1460 hyllades han
som hertig av Slesvig och greve av Holstein. K.
sökte nu befästa kungamakten i sina riken efter
tidens principer. Sonen Hans hyllades som
tronföljare, finansförvaltningen stramades åt,
stormännen trängdes tillbaka. Resultatet blev för Sveriges
vidkommande uppror 1464 under ledning av
Oxen-stiernorna och följ, år under Axelssönerna och
Stu-rarna samt Karl Knutssons återkallande. När K.
efter Karls död sökte återvinna den svenska
kronan, blev han 1471 besegrad av Sturarna på
Brun-keberg. Följ, år slöts fred i Kalmar på grundval
av status quo. K. återvann aldrig Sverige. Hans
svaga finanser ledde till att Slesvig-Holstein en tid
hotade att övergå i brodern Gerhards händer. K.
var en storväxt, personligt tapper och vinnande
man. [E.Lö.]B.

2) K r i s t i a n II, i Sverige ofta kallad
Kristian Tyrann, konung i Danmark, Norge och
Sverige (1481—1559), son till konung Hans och
dennes drottning Kristina. K. fick en demokratisk
uppfostran, då han i sin barndom vistades i Hans
Bogbinders hus i Köpenhamn. Sina kunskaper
inhämtade han under humanistisk ledning. Tidigt
blev K. använd i offentliga värv. Hans personliga
ställning befästes, då han 1487 hyllades i Danmark
som tronföljare, 1489 i Norge och 1497—99 i
Sverige. Under 1500-talets första år började han av
sin fader användas som härförare och
administratör och gjorde en betydande insats i kampen mot
den svenska upprorsregeringen. 1506—12 styrde
K. Norge som ståthållare, tog här holländskan
Dyveke till älskarinna och kom under inflytande
av hennes mor Sigbrit. 1513 efterträdde han sin
far på den nordiska unionstronen. K. stod nu som
arvtagare till kung Hans’ mot stormännen riktade
maktpolitik. Han bands
av riksrådet genom en
vittgående
handfästning. Under de följ,
åren frigjorde sig K.
från handfästningens
och
rådskonstitutiona-lismens principer. Hans
ambition att intaga en
ställning som
maktfullkomlig konung i
tidens anda stärktes
av rådgivare, som han
samlade kring sig,
främst fru Sigbrit och
borgmästaren i Malmö

Hans Mikkelsen. Den första etappen för
befästande av K:s nordiska välde var Sveriges kuvande.
Efter misslyckade militärexp. mot Stockholm 1517
och 1518 gjordes en avgörande kraftansträngning
1520. K:s här slog Sten Stures, den sistn. stupade,
och de svenska landskapen underkastade sig. 4/n
1520 kröntes K. i Stockholm som Sveriges
arvkonung. Hans seger utnyttjades av det kungatrogna
partiet i Sverige med ärkebiskop Gustav Trolle i
spetsen, som lyckades få ett antal av Sturepartiets
främsta män och av Stockholms borgerskap
för

klarade för notoriska kättare. De avrättades 8/n
1520 i det s.k. Stockholms blodbad. Sedan Sverige
underkastat sig, gick K. att förverkliga den nya
regimen i Norden. Under Hans Mikkelsens ledning
utfärdades ekonomiska förordningar, som syftade
till att förena Danmarks borgerskap till en effektiv
handelsmakt, stödd av stora privilegier. Nordens
handel skulle samlas i ett stort handelskompani.
En ny, central lagstiftning begynte. Men
reformerna skapade opposition. Danmarks riksråd hade
redan tidigare haft konflikter med K., den mest
bekanta 1517, då adelsmannen Torbern Oxe
avrättades för förskingring. Medan Gustav Vasas uppror
vann terräng i Sverige, reste sig Jyllands adel mot
konungen. K. brast i det personliga avgörandet
och flydde 1523 till Nederländerna (jfr Kristian
H:s arkiv). I Danmark återupprättades
adelsväldet med K:s farbror Fredrik av Slesvig-Holstein
som konung. K:s anhängare, bland vilka främst
märktes Sören Norby, måste ge hans sak förlorad.
Själv sökte K. i utlandet vinna hjälp, varvid han
främst räknade på kejsar Karl V, vars syster
Elisabet han äktat 1515. Först 1531 kunde han göra
ett restitutionsförsök och begav sig till Norge som
katolicismens banerförare i strid mot sin tidigare,
lutheranska övertygelse. Företaget misslyckades,
K. fängslades genom löftesbrott och hölls i förvar
på Sönderborgs slott till 1549, därefter på
Kalund-borg till sin död 1559. Ett uppror av hans
anhänga-re 1533, grevefejden*, kunde ej gagna hans sak. —
K. var en vacker man av stark kroppsbyggnad.
Hans karaktär förefaller ha varit vacklande och ej
motsvarat hans maktambition. — Litt.: C. F. Allen,
”De tre nordiske Rigers Historie 1497—1536”, 1—5
(1864—72); L. Weibull, Stockholms blodbad” (i
”Scandia”, 1928), ”Dyvekekatastrofen och Torbern
Oxe” (i ”Scandia”, 1932); P. J. Reiter, ”Chr. 2.
Personlighed, Sjæleliv og Livsdrama” (1942; sv.
övers. 1943). [E.Lö.lB.

3) Kristian III, konung i Danmark och
Norge (1503—59). son till
Fredrik I. K:s
tysk-präglade uppfostran
bragte honom tidigt i
beröring med den
lutherska reformationen,
han bevistade med
sin hovmästare Johan
Rantzau riksdagen i
Worms 1521.
Omedelbart efter faderns död
1533 lät K. hylla sig
i Kiel som härskare
över hertigdömena
Slesvig och Holstein
för sig och sina
brö

der. I Danmark lyckades han ej genast bli vald till
tronföljare; först 1534 hyllade honom en del av
den danska adeln, och först 1536 blev han efter
svåra strider (se Grevefejden) Danmarks konung.
Härefter upptog han ett energiskt arbete på
centralmaktens nyorganisation. En allmän reduktion
av kyrkans gods vidtogs efter riksdagen i
Köpenhamn 1536, varvid biskoparna fängslats. Fullst.
omläggning av förvaltningen följde, varigenom
adelns maktställning bröts. Samtidigt minskades
riksrådets inflytande. Efter hand återställdes det

— 1149 —

— 1150 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 12 20:22:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svupps/2-16/0695.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free