Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krocket - Krodegang - Kroeber, Alfred - Krofta, Kamil - Krog, 1. Gina - Krog, 2. Helge - Krog, Arnold - von Krogh, Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRODEGANG
endast 6 bågar (i tre rader) och målpinnen
placerad i mitten; bågarna äro endast några
millimeter bredare än klotet och skola alla passeras två
gånger i viss ordningsföljd. I Sverige, dit spelet
infördes i slutet av 1860-talet, är k. huvudsaki. ett
sällskapsspel. O.Kgh.
Krodegang, se Chrodegang.
Kroeber [krö’ba], Alfred Louis,
amerikansk etnolog och kulturantropolog (f. 1876),
assistant prof. 1906, associate prof. 1911 och ord.
prof. 1919—46, allt vid Univ. of California,
Ber-kely. Efter F. Boas’ död är K. den ledande i sitt
fack i USA. K. har framför allt studerat de
nordamerikanska indianerna men har även
företagit arkeologiska och etnografiska
forskningsresor till Mexico och Peru. I sina undersökningar
av primitiva folk arbetar han med en arkeologisk,
filologisk och kulturhistorisk metod. Han är även
förespråkare för regions- och helhetsbegreppet
inom modern kulturantropologi, t.ex. i
”Configu-rations of culture growth” (1944) och ”Cultural
and natural areas of native North America” (1939).
Hans lärobok ”Anthropology” (1923, ny ed. 1948)
är ett standardverk. B.Pf.
Krofta [-å-], Kam il, tjeckoslovakisk politiker
(1876—1945), urspr. historiker, från 1911
arkivtjänsteman, från 1905 univ.-lärare i Prag, 1918
prof, i historia vid Prags univ. Som
tjeckoslovakisk diplomat var K. 1920—21 sändebud vid
Vatikanen, 1921—25 i Wien och 1925—27 i Berlin. Han
var därefter stf. utrikesminister 1927—36 och
1936—38 utrikesminister under Hodza och Sirovy.
Under K:s utrikesministertid inträffade
Tjeckoslovakiens svåraste kris, då Tyskland 1938
krävde en lösning av den sudettyska frågan och
västmakterna övade påtryckningar på
Tjeckoslovakien att göra medgivanden. K. själv trädde
dock som ledare av landets utrikespolitik i
skuggan för president Benes. Efter
Münchenkonfe-rensen lämnade K. sin post, tog aktiv del i
motståndsrörelsen under 2:a världskriget, insattes i
ett tyskt koncentrationsläger och avled kort efter
befrielsen. Av K:s historiska produktion
föreligga åtskilliga arbeten på tyska och engelska,
hans ”Tjeckoslovakiens historia” (1935) även på
svenska. B.
Krog [kråg], 1) Jörgine (Gina) Anna
Sverd-rup K., norsk förkämpe för kvinnosaken (1847—
1916), en av stiftarna av Norsk kvindesaksforening
1884, Landskvindestemmeretsforeningen 1898 och
Norske kvinders nationalraad 1904.
2) Helge K., den föreg:s brorson, författare
och journalist (f. 1889). K. växte upp i ett radikalt,
akademiskt bildat medelklasshem i Oslo, blev stud.
1907, cand. oecon. 1911, medarbetare i ”Verdens
gang” 1911, sedan i ”Tidens tegn”,
”Arbeiderbla-det” och ”Dagbladet”. Den radikalism, som K.
tillägnat sig i hemmet, skärptes under tiden efter
i:a världskriget, och han blev snart en av de
skarpaste företrädarna för den socialistiska
falangen bland studenter och författare,
tillhörande kretsen kring Sigurd Hoel och Erling Falk.
K. gjorde sig tidigt bemärkt som kritiker; han
hade fint sinne för det konstnärliga hos
författare, som han kände väsensfrändskap med, men
visade sig icke sällan mycket ensidig, hans
framställning var alltid lysande klar, han använde
gärna ironiens mest frätande syror men drog sig
icke heller för det direkta hänsynslösa uttrycket
för sin kritiska inställning. Hans litteraturkritik
vidgade sig tidigt till allmänkulturell med
po-litisk-social betoning; med förkärlek ägnade han
sin uppmärksamhet åt religiösa och kyrkliga
spörsmål, vass i analysen, frän i uttrycken, en boren
polemiker. K:s kulturkritik är samlad i
”Meninger om böker och
for-fattere” (1929),
”Meninger om mange
ting” (1933) och
”Meninger. Litteratur.
Kristendom. Politikk”
(1947). Polemikern
gjorde sig också
gällande i K:s första
skådespel, i vilka han
fullföljde linjen från
Henrik Ibsen och Gunnar
Heiberg, ”Det store
Vi” (1919), en stöt
mot korruptionen
inom pressen, och
”Jarlshus” (1923), där han diskuterade
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare.
Huvudtemat i K:s följande skådespel blev kärleken,
kvinnan och hemmet; även härvidlag fortsatte
han linjen från Ibsen och Heiberg. Mindre
tungt vägande äro några, vanl. societetsbetonade,
lustspel, ”Kjærlighetens farce” (1919; tills, med
Olaf Bull), ”På solsiden” (1927), ”Blåpapiret”
(1928), ”Don Juan” (1930; tills, med S. Hoel)
och ”Treklang” (1933). I betydligt allvarligare
ärende är han ute i skådespelen ”Konkylien”
(1929), en studie över den erotiska
”nomadkvinnan”, ”Underveis” (1931), som handlar om en
kvinna, som icke vill gifta sig med sitt barns far,
och ”Opbrudd” (1936; sv. övers. 1937), K:s mest
betydande dramatiska verk, som handlar om
kärleken och friheten. Under tyskarnas ockupation
av Norge under 2:a världskriget levde K. i
landsflykt i Sverige, där han deltog i den
antinazis-tiska propagandan med tal och artiklar, utgav
”Diktning och moral” (1944), ett urval av hans
essäer, samt antologierna ”Norske folkeeventyr”
(1943), ”Levende norsk dikt” (s.å.) och ”Norge
forteller” (1944). Efter återkomsten till Norge
utgav K. ”Levende og döde. To små skuespil”
(1945; sv. övers, s.å.), som innehåller enaktarna
”Kom inn!” och ”Levende og döde”, antologien
”Sovjet forteller” (1946) samt broschyren
”6-ko-lonne-?” (s.å.), ett angrepp mot norsk storindustri
och ”hjemmefronten”. K:s dramatiska produktion
är samlad i ”Skuespil” (3 bd, 1948, med
inledningar av K.). — Till K:s 60-årsdag utkom
”Festskrift til H. K. på sekstiårsdagen” (1949). E.
Krog [kråy], Arnold Emil, dansk keramiker
(1856—1931), 1884—1916 dir. för porslinsfabriken i
Köpenhamn (se Aluminia). K:s mest betydande
keramiska verk, av honom egenhändigt modellerat
och målat, är en fontän för fredspalatset i Haag.
von Krogh [kråy ], Gerhard Christopher,
dansk militär (1785—1860), löjtnant vid inf. 1803,
kapten 1807, överste 1840, generalmajor 1847,
avsked 1857. Under 1848—50 års krig blev K. i juni
1848 brigadchef och i juli s.å. högste befälhavare
— 1207 —
— 1208 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
