Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krokstad - Krokstrand - Krokström, Torsten - Krokströmmen - Krokussläktet el. saffransläktet - Krokydolit - Krokås - Królewska Huta - Królewski-kanalen - Kroll-lilja - Krolloper - Krollsplint - Krom, Cr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROM
samt järnåldersgravfält finnas, de sistn. bl.a. vid
kyrkan. Denna, som ombyggdes 1863 och har
tresidig koravslutning, restaurerades 1930. —
Namnet skrevs 1391 Krokstada k(yrka). Förleden är
ant. mansnamnet Krok, eg. ”den krokige”, el.
subst. krok, i så fall syftande på en krök av
örekilsälven. Efterledens bet. är i förra fallet
ställe, gård, i det senare är den oviss. Se Hj.
Lindroth, ”Bohusläns härads- och sockennamn”
(1918), sid. 74. I.MgfEr.
Krokstrand, se Björneröd och Kroken.
Krokström, Torsten Hugo, geolog (1905—
50), doc. i mineralogi och petrografi i Uppsala
1936. K. kallades 1946 till förste innehavare av
en professur i geologi vid det nyinrättande univ.
i Alexandria. K. studerade bl.a. bergarternas
genetik och differentiation samt de jotniska
ba-salternas uppkomst. Hans viktigaste arbete ”The
Hällefors dolerite dike and some problems of
ba-saltic rocks” (1936) behandlar Sveriges största
diabasgång, Hälleforsgången i Sörmland.
Krokströmmen, fors och kraftverk i Ljusnan,
30 km nedom Sveg, i Ytterhogdals sn. Den 26
m höga forsen K. indämmes tills, med
ovanför-liggande forsar genom en 40 m hög damm, som
höjer vattenytan c:a 36 m. Från kraftstationen
strax nedom dammen ledes vattnet genom en
2,300 m lång tunnel med 90 m2 area åter till älven
nedom ännu några forsar, så att totala fallhöjden
blir c:a 60 m. Kraftverket började byggas 1947
av Örebro elektriska ab. och skall till en början
innehålla två turbiner om vardera 22,800 kW,
vilka beräknas tagas i drift 1951 och 1952. Ännu
en turbin insättes senare. S.Es.
Krokussläktet el. saffransläktet, Crocus,
av fam. svärdsliljeväxter, omfattar o. 70 arter i
Medelhavsområdet, vår- el. höstblommande örter
med rund knölstam, rosettställda, mycket smala,
med vit mittstrimma försedda blad, vilkas nedre
del omsluter det från knölstammen utgående, korta
blomskaftet, som bär en stor, trattformig, med
lång pip försedd, vit, blå, violett el. gul blomma.
Den viktigaste arten, C. sati’vus, äkta saffran,
saffrankrokus, vildväxande i trakterna kring
Egeiska havet samt i Trakien och Dalmatien,
sedan f.Kr. odlad i Asien och Europa, är
höstblommande, har lilafärgade blommor, vilkas 3 långa,
mörkt rödgula märken jämte övre delen av stiftet
ha en starkt aromatisk lukt och en något söt,
kryddartad smak. Dessa växtdelar bilda handelns
saffran*. De saponinhaltiga knölstammarna,
vilkas gift extraheras genom kokning, ätas på
Balkanhalvön och i Syrien. Flera arter äro mycket
omtyckta prydnadsväxter i rabatter och gräsplaner.
I Sverige odlas bl.a. de tidigt vårblommande C.
vernus, vårkrokus, vårsaffran, med blå
el. vit, och C. lu’teus, gu 1 kr okus,
gulsaffran, med gul kalk. A.Ve.
Krokydoli’t, amfibolmineral med samma
sammansättning som riebeckit. K. förekommer i
la-vendelblå—lökgröna, trådiga, asbestartade
aggregat (blå asbest).
Krokås, fiskläge i Mjällby* sn i Blekinge.
Krölewska Huta [krolä’ska hota], stad i Polen,
se Chorzöw.
Krölewski-kanalen [krolä’skii-], se
Dnjepr-Bug-kanalen.
Krokus.
Foto Hj. Wollin.
Kroll-lilja, art av liljesläktet*.
Krolloper [kråll’å’par], en vid Königsplatz i
Berlin belägen operabyggnad (uppförd 1895, ombyggd
1923). Efter riksdagshusbranden 1933 var K.
sammanträdeslokal för tyska riksdagen vid de
tillfällen, då denna sammankallades för att höra tal
av Hitler och under acklamation mottaga
meddelanden av denne. K. förstördes vid ett
flygbombanfall i febr. 1945.
Krollsplint (till ty. Kr olle, hårlock), vegetabiliskt
tagel (crin d’Afrique), en handelsvara, som fram
ställes av dvärgpalmens bladfibrer, vilka efter
torkning hoptvinnas (”spinnas”) till flätor liksom
hästtagel el. också förpackas i balar och exporteras
i stor mängd från Nordafrika, särsk. Algeriet. K.
användes mycket i Europa till stoppning i
madrasser och möbler, inpackningsmaterial m.m.
Krom [-å-], Cr, grundämne, atomvikt 52,01,
atom-nr 24, spec. v. 7,2, smältpunkt 1,765° kokpunkt
2,660°. — K. upptäcktes 1797 av Vauquelin och fick
namnet k. efter grek, chroma (färg) på gr. av sina
färgade föreningar. Det viktigaste krommineralet
är k r o m j ä r n el. k r o m i t* (huvudsaki.
FeO,Cr2O3). Huvudproduktionsländer för
krommalmer äro Sydafrika och Nya Kaledonien. K.
framställes numera enl. goldschmidtsförfarandet
ur kromoxid. För tekniska ändamål framställes
ej metallisk k. utan legeringar. Sålunda erhålles
ur kromjärn genom upphettning med koks i
elektrisk motståndsugn legeringen ferrokrom (se
Ferro-legeringar), som sedan användes som tillsats till
järn för framställning av legerade stål. K. är en
silvervit, glänsande, hård, spröd metall, som vid
vanlig temp. ej oxideras av luften, icke ens vid
närvaro av fuktighet. Förenar sig vid högre temp.
direkt med halogener, svavel, kväve, kol m.fl. K.
löses i utspädd salt- och svavelsyra under
vätgas-utveckling; gentemot salpetersyra är k. ”passiv”.
Med k. legerade stål användas som
konstruktions-stål, där särsk. hög hållfasthet fordras, ss.
krom-nickelstål, krommolybdenstål och krommanganstål.
Även i verktygsstålen ingår k.; ett vanligt
snabbstål har sammansättningen 18 % volfram, 4 % k..
— 1221 —
— 1222 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
