Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krom, Cr - Kromalun - Kroman, Kristian - Kromantofobi - Kromat - Kromatgelatin - Kromatid - Kromatik - Kromatin - Kromatisk - Kromatisk aberration - Kromatisk polarisation - Kromatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROMALUN
i °/o vanadin. Men framför allt de rostfria och
syrafasta stålen ha hög kromhalt. Det vanligaste
rostfria stålet innehåller 18 °/o k. och 8 °/o nickel,
vid nickelbrist användes även en legering med 26 %
k., 4 °/o nickel och 1,5 °/o molybden. På gr. av sin
beständighet mot luftens angrepp användes k. i
allt större utsträckning som rostskyddande
överdrag. Sålunda användes galvanisk förkromning
på järndelar till cyklar, automobiler och
bruksartiklar, där man sätter värde på en blank yta.
Koppar, mässing, brons och nysilver bli vid tillsats
av k. motståndskraftiga mot brytning, höga temp.
och kemisk inverkan. — K. är i sina föreningar
2-, 3- el. 6-värd. 2-värda kromföreningar, k r o m
o-iöreningar, som erhållas genom reduktion av
de 3-värda, äro obeständiga och oxideras lätt. Bland
3-värda kromföreningar, kromiföreningar,
märkas k r o m o x i d, Cr2O3, k r o m i o x i d, som
erhålles som ett i vatten, syror och alkalier
olösligt, grönt pulver vid glödgning av kromihydroxid
el. ammoniumbikromat. Användas för framställning
av metallisk k. och under namn av
kromoxid-grönt som målarfärg. Kr omhy droxid,
Cr(OH)3, kromihydroxid, utfaller som en
gråblå, gelatinös fällning vid tillsats av ammoniak
till ett kromisalt. Förhåller sig mot starka baser
som en syra och mot starka syror som en bas.
Därför löses den av alkali under bildning
avalka-1 ikrom i t och i syror till kromisalter. Det
viktigaste kromisaltet är k r o m a 1 u n, KCr(SO4)2+
+ i2H2O, ett dubbelsalt, som erhålles som
mörkvioletta kristaller vid reduktion av kaliumbikromat.
Det användes i garveri- och färgeritekniken. — De
viktigaste k.-föreningarna härleda sig från 6-värd k.
Kromtrioxid, CrO3, kromsyreanhydrid
(felaktigt kromsyra) fälles ur koncentrerade
alkalikromat- el. alkalibikromatlösningar av
koncentrerad svavelsyra. Röda kristallnålar. Är ett
av de kraftigaste oxidationsmedel man känner.
Kromsyreanhy driden ger två serier salter, k r
o-m a t och bikromat. N a t r i u m k r
o-m a t, Na2CrO4, och kaliumkromat, K2CrO4,
kunna erhållas, om kromisalter smältas med
soda, resp, pottaska, vid lufttillträde. Båda äro gula.
Behandlas de med en syra, övergå de till
natrium-, resp, kaliumbikromat. Kaliumbikromat,
K2Cr2O7, användes särsk. som oxidationsmedel, som
betmedel inom färgeri- och tryckeritekniken, för
framställning av kromfärger och för härdning och
konservering av anatomiska preparat. — 3-värd k.
har en utpräglad förmåga att bilda
komplexföreningar; särsk. talrika äro de komplexa
ammoniak-föreningarna, de s.k. kromiakerna (jfr
Komplexa föreningar). — Kvalitativt påvisas k. genom
smältning med soda och pottaska vid
lufttillträde, varvid, om k. finnes närvarande,
smältan blir gulfärgad. Kvantitativt bestämmes k.
genom titrering med ferrosulfat och permanganat,
efter omvandling till alkalikromat; i små mängder
kolorimetriskt. [G.J.JEl.
Kromalun, kem., se Krom.
Kroman [krå’-], Kristian Frederik Wilhelm,
dansk filosof (1846—1925), prof, vid Köpenhamns
univ. 1884—1922. I K:s doktorsavh. ”Den exakte
Vi-denskabs Indlæg i Problemet om Sjælens Existens”
(1877) diskuteras de olika hypoteserna om själ och
kropp med stark kritik av den spinozistisk-fech-
nerska identitetshypotesen. Vetenskapen kan intet
säga om själens existens el. icke-existens. I
arbetet ”Vor Naturerkjendelse” (1883) analyseras den
matematiska och den fysiska kunskapen med stor
finhet och klarhet, så att deras olikhet starkt
framträder. Ingående behandlas orsakssatsen, som
betraktas som ett postulat, icke som ett resultat. K:s
kunskapsteoretiska ståndpunkt närmar sig därmed
pragmatismen. I ”Etik. 1. Den almindelige Etik”
(1904) understrykes etikens självständighet gentemot
religionen och betraktas ansvars- och
skuldkänslan som det etiska grundfenomenet. Detta
förutsätter den fria självbestämmelsen. Den spec. delen
av K:s etik utkom aldrig. Pedagogisk avh.: ”Om
Maal og Midler for den höiere Skoleundervisning”
(1886). — K. var en fin och skarpsinnig tänkare och
hans språk sällsynt klart och genomskinligt. F.Bdt.
Kromantofobi’ (till grek, chroma, färg, och
fob’os, fruktan), psykol., sjuklig skräck för färger.
Jfr Tvångstankar.
Kroma’t, kem., se Krom.
Kromatgelatin, fotogr., se Kromatmetoder.
Kromati’d, ärftl., se Chiasma.
Kromati’k, mus., användandet av kromatiska
tongångar i musiken, leder antingen till utvikning ur
tonarten el. till aiteration. I den praktiska musiken
fick k. betydelse i sht under 1500-talet, vars
strävan efter att i harmonik och melodik finna nya och
bisarra konstmedel förde tonkonsten in på utsträckt
användning av detta medel; särsk. gjorde sig
härvid den venetianska skolan bemärkt; av vittgående
betydelse blev också operans och den senare
instrumentalmusikens användning av k. Förnyad
betydelse fick den kromatiska tekniken hos
romantikerna (kulminerande i Wagners ”Tristan och
Isolde”). [E.AJS.E.S.
Kromati’n, huvudbeståndsdelen i cellkärnan, där
det bildar ett av korn el. trådar bestående
klumpigt nätverk, vilket färgas kraftigt av vissa
kärn-färgningsmedel (se Cell, sp. 1060). Vid celldelning
omvandlas detta nät i kromosomer.
Kroma’tisk (av grek, chroma, färg), mus., en
tongång, där heltonsstegen ha upplösts i halvtonssteg.
En kromatisk skala består av omväxlande
kromatiska och diatoniska halvtonssteg (t.ex.
c-ciss-d-ess-e-f-fiss-g-ass-a-b-h-c- etc.). Inom det tempererade
tonsystemet äro dessa kromatiska halvtonssteg
(c-ciss, ass-a, h-b etc.) lika stora som de diatoniska
(c-dess, giss-a, h-aiss etc.) och skilja sig från dessa
endast genom beteckningen # (kromatisk höjning) el.
b (kromatisk sänkning). I det melodiska
(pythago-reiska) tonsystemet, där man erhöll ett diatoniskt
halvtonssteg genom att på varandra stapla 5 rena
kvinter och sedan transponera utgångstonen till
sluttonens oktavläge (c-g-di-a1-e2-h2-cs) och det
kromatiska halvtonssteget genom samma förfarande
men med 7 kvinter (c-g-d1-a1-e2-h2-fiss3-cissi-ci’),
skiljer sig det diatoniska och det kromatiska
halvtonssteget genom att det senare blir ett s.k.
pytha-goreiskt komma (c:a V4 halvtonssteg) större än det
förra. S.E.S.
Kromatisk aberration, fys., se Aberration.
Kromatisk polarisation, fys., se Polarisation.
Kromatism’ (av grek, chroma, färg), form av
dubbelförnimmelse, vari färgförnimmelser
associeras till icke-optiska sinnesintryck, ss. toner
— 1223 —
— 1224 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
