Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kromatism - Kromatmetoder - Kromatofor - Kromatografi - Kromatolys, kärnupplösning - Kromatopsi - Krombeta - Krombrunt - Kromer, Marcin - Kroměříž - Kromfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROMFÄRGER
(”färgad hörsel”, se Audition colorée) el.
smakintryck (”färgad smak”).
Kromatmetoder, fotografiska
kopieringsmeto-der, som grunda sig på att många kolloider och
kolloidliknande ämnen (gelatin, lim, gummi
ara-bicum, äggviteämnen) kunna göras ljuskäsliga
med hjälp av kromföreningar. Ett flertal k. ha
mycket stor betydelse inom fotografi, bl.a. för
färgbildskopiering, samt inom olika områden av
reproduktionstekniken (klichétillverkning,
ljustryck, djuptryck m.m.). Vid de viktigaste
metoderna, som utexperimenterades redan på
1850-talet, använder man sig av torra gelatinskikt, som
gjorts ljuskänsliga genom behandling med
kalium-bikromat el. något annat lättlöslig kromat
(kromgelatin, k r o m a t g e 1 a t i n). Vid kraftig
belysning sönderdelas dessa i sig själva ej
ljuskänsliga salter, varvid de oxidera gelatinet, samtidigt
som de själva reduceras till en olöslig, lägre
kromoxid. Gelatinet förlorar härvid, i proportion
till belysningen, sin förmåga att svälla i vatten,
resp, att lösas i varmt vatten, även av högre
temp. Sker belysningen av skiktet genom ett
negativ, i vissa metoder ett diapositiv, erhålles en
mot bilden svarande härdbild, som utnyttjas på
olika sätt. Några metoder utgå från en
”sväll-reliefbild”, där den mer el. mindre synligt
uppsvällda delen suger upp en färglösning
(insug-ningsmetoder, pinatypi), el. också infärgas
sväll-reliefen med en fet tryckfärg, som fastnar endast
i de ohärdade partierna men stötes bort av de
med vatten uppsvällda partierna (ljustryck). Vid
andra metoder bortlöses allt ohärdat gelatin. De
kvarstående härdade partierna kunna användas
som etsskydd (reproduktionsmetoder) el. ge
upphov till en bild genom att olösligt färgstoff redan
före belysningen finns inlagt i skiktet av gelatin
(pigmenttryck) el. av gummi arabicum
(gummitryck*). Vissa indirekta k. bygga på en annan
princip: härdbilden uppstår ant. vid
specialfram-kallning el. vid utblekning av en silverbild. Denna
princip, i förening med någon av de förut
beskrivna infärgningsmetoderna, ligger till grund
för ozobromtryck, karbrotryck, bromoljetryck
samt många färgkopieringsmetoder, t.ex.
Duxo-chrom-, Technicolor- och Dye
Transfer-metoderna. KS.
Kromatofor [-å’r]. 1) Bot., p 1 a s t i d, se Cell,
sp. 1065. — 2) Zool., se Färgväxling.
Kromatografi’ (till grek, chroma, färg, och
grafein, skriva), adsorptionsanalys, varigenom
olika ämnen i en lösning kunna åtskiljas med hjälp av
ett adsorptionsmedel, vars förmåga att adsorbera
de olika ämnena är olika. Adsorptionsmedlet, vanl.
aluminiumhydroxid el. silikagel, ifylles i ett
vertikalt glasrör. Lösningen får rinna genom
massan, varvid olika skikt uppstå, då de olika
beståndsdelarna av lösningen tränga ned olika
långt i förh. till adsorptionsmedlets förmåga att
kvarhålla dem. Lättast att skilja äro olikfärgade
ämnen. Men även svagt färgade el. ofärgade
ämnen kunna ofta skiljas åt, då skiljegränserna
mellan de olika skikten ofta bli synliga vid ultraviolett
bestrålning. Vidare finnas olika
framkallningsme-toder för att göra dem synliga. Vid tillsats av rent
lösningsmedel kunna skikten dragas isär och de
olika beståndsdelarna anrikas i dem. Pelaren av
adsorptionsmedel kan uttagas successivt, och de
olika beståndsdelarna kunna erhållas genom e 1 u
e-r i n g (utlösning) medelst lösningsmedel. K. är
framför allt användbar för högmolekylära ämnen,
vilka icke kunna skiljas genom fraktionerad
destil-lation. Medelst k. kunna även små
substansmängder skiljas. Metoden är värdefull, exempelvis för
att skilja vitaminer och andra ömtåliga ämnen,
vilka icke tåla upphettning och vanliga kemiska
analysmetoder. K. uppfanns av den ryske
botanisten Tsvet 1911. Den användes i början endast för
att skilja växtextrakter. För kvalitativ analys av
saltblandningar användes den först av Schwab 1937.
Innehåller en lösning exempelvis bly-, silver-,
zink-och kadmiumjoner, skiljas dessa isär i
adsorptions-pelaren i nämnd ordning. För att kunna identifiera
dem framkallar man med ammoniumsulfid och
erhåller fyra, skarpt skilda zoner av svart
bly-sulfid, grå silversulfid, vit zinksulfid och gul
kad-miumsulfid. K. har i Sverige utvecklats av prof.
A. Tiselius, som med denna metod bl.a. skiljer
sockerarter och andra organiska föreningar. — Litt.:
L. Zechmeister & L. v. Cholnoky, ”Die
chromato-graphische Adsorptionsmethode” (2 Aufl. 1938). El.
Kromatol/s, biol., kärnupplösning, se
Cell, sp. 1064.
Kromatopsi’, med., se Kromopsi.
Krombeta, lösning, vanl. innehållande
kalium-kromat och svavelsyra, med vilken textilmaterial
behandlas före utfärgningen i färgbadet. K.
användes huvudsaki. för betning av ylle vid
färg-ning med betningsfärgämnen, ss. alisarinfärger.
Krombrunt, azofärgämne för betning.
Kromer [krå’mär], Marcin, polsk historiker
(1512—89), blev efter studier i Kraköw, Tyskland
och Rom sekr. hos kronprins Sigismund August,
fungerade efter dennes tronbestigning flera gånger
som sändebud, bl.a. längre tid i Wien. Han blev
1579 biskop av Ermland. Från denna tidpunkt
drog sig K. tillbaka från det offentliga livet och
ägnade sig uteslutande åt historiskt författarskap.
Bland hans många arbeten äro de viktigaste ”De
origine et rebus gestis polonorum libri XXX”
(1555) och ”Polonia, sive de situ, populis,
mori-bus, magistratibus et republica regni polonici
libri duo” (1577). Z.L.
Kromèffz [kråm’ierziz], ty. Kremsier, stad i
Mähren, Tjeckoslovakien, vid Morava 55 km ö.
om Briinn; 18,583 inv. (1930). K. blev stad 1290.
Slottet, tillhörigt ärkebiskopen av Olomouc,
inrymmer ett tavelgalleri. Bryggerier och kvarnar,
socker- och maskinindustri.
Kromfärger. 1) Gemensam benämning på en del
oorganiska kromhaltiga pigmentfärgämnen. De
gula, orangeröda, röda och bruna k. äro kromat,
de gröna kromoxid el. en blandning av gula k.
med blå färger av annat ursprung, de blå och
svarta äro komplicerade kromföreningar med andra
metaller. Bland k. märkas: kromgul t, PbCrO4
(se Blysalter), som ofta bär namn efter
tillverkningsorten, t.ex. baltimore-, pariser, wiener-,
ham-burgergult, kromrött, PbCrO4 • PbO (se
Blysalter), kromviolett, CrCI3, kromoxidgrönt,
Cr2O3 (se Arnaudons grönt), kr o m g r ö n t, en
blandning av kromgult och berlinerblått, k r o
m-hydratgrönt (nürnbergergrönt, Guignets grönt,
smaragdgrönt), 2Cr2O3 • 3H2O, som erhålles genom
— 1225 —
— 1226 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
