Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kromfärger - Kromföreningar - Kromgarvning - Kromgelatin - Kromgrönt - Kromgult - Kromhydroxid, Kromiaker - Kromi-föreningar, -hydroxid - Kromiklorid - Kromioxid - Kromit, kromjärn - Kromjärn - Kromläder - Kromnickel, nikrom - Kromnow, Axel - Kromofora grupper - Kromoföreningar - Kromogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROMFÖRENINGAR
att smälta kaliumbikromat med borsyra och
urlaka smältan med vatten, och kromsvart, som
erhålles genom glödgning av kopparkromat under
lufttillträde och efterföljande behandling med
saltsyra. K. ha starka konkurrenter i de moderna
tjärfärgämnena, vilka i jämförelse med k. äro
relativt litet giftiga. — 2) Beteckningen k. brukas
ibland för textilfärgämnen, som fordra
krombetning av fibern (betningsfärger). [G.J.]El.
Kromföreningar, kem., se Krom.
Kromgarvning. Först så sent som 1878 lyckades
tysken Heinzerling att med kromsalter framställa
ett användbart läder. På basis av hans metod har
k. snabbt utvecklats, och f.n. framställes nästan
allt ovanläder för skodon enl. denna metod
(kromgarvat läder, kromläder). —
Sedan blossen pyrats (se Garvning), behandlas de
i en s.k. p i c k e 1, d.v.s. en vattenlösning av
koksalt och saltsyra el. svavelsyra, för att väl
genomsyras, innan de behandlas med kromsaltlösning.
Man särskiljer två metoder, en- och
tvåbadsmeto-den. För enbadsgarvning använder man
kromalun el. kromklorid. Dessa salter verka i och
för sig ej garvande utan måste överföras till s.k.
basiska salter genom att under kraftig omröring
sodalösning tillsättes, varvid en del av sulfat- el.
kloridjonerna ersättas med hydroxyljoner. Så
mycket soda får ej tillsättas, att olösligt
kromoxid-hydrat utfaller. De basiska kromsalterna ingå
kemisk förening med kollagenet i huden under bildning
av läder av blågrönt utseende. Hudarna behandlas
i dylik kromsaltlösning i roterande valkfat. Efter
6—10 tim är huden garvad. Lädret behandlas nu
i boraxlösning för att neutralisera den under
garv-ningen bildade svavelsyran, resp, saltsyran, erhåller
därpå en fettemulsion av tvål och klövolja e.d.
samt färgas i omedelbar anslutning härtill i
roterande valkfat med anilinfärger i önskad nyans. —
Tvåbadsgarvningen är något mera
invecklad. Hudarna behandlas efter pickeln först i en
lösning av kalium- el. natriumbikromat, tillsatt
med svavelsyra el. saltsyra, varvid kromsyra
bildas, som snabbt tränger genom huden och färgar
densamma gul. Hudarna överföras nu i ett andra
bad, det s.k. reduktionsbadet, som består av antiklor
och svavelsyra el. saltsyra. Här reduceras
kromsyran, som ej verkar garvande, till basiskt kromsalt,
som omvandlar huden till blågrönt läder. Därpå
vidarebehandlas lädret på samma sätt som vid
enbadsmetoden. — Skillnaden mellan dessa båda
metoder består strängt taget endast däri, att vid
enbadsmetoden det garvande saltet tillföres huden
färdigberett, under det att vid tvåbadsgarvningen
detsamma nybildas inne i huden. De båda
metoderna lämna samma resultat. Enbadsmetoden är
på gr. av sitt enklare utförande den förhärskande.
— Efter färgningen upptorkas hudarna el. skinnen,
läggas därpå i fuktig sågspån, sträckas i maskin
el. för hand över skarp klinga, så att de bli mjuka
och smidiga. På sådant sätt framställes
bekläd-nadsskinn av får, kalv etc. Kromgarvat läder är
porösare, specifikt lättare och värmebeständigare
än vegetabiliskt garvat läder och har större
rivstyrka. För ovanläder i skodon behandlas
skinnen med en äggvitelösning av varierande
sammansättning och stötas med glas- el. agatkula,
så att de få en högre glans, t.ex. boxkalv och
chevreau. — För framställning av sulläder
lämpar sig ej kromgarvningsmetoden, enär dylikt
läder blir halt i fuktig väderlek. S.Hg.
Kromgelatin, fotogr., se Kromatmetoder.
Kromgrönt, se Kromfärger.
Kromgult, se Blysalter och Kromfärger.
Kromhydroxid, Kromia’ker, kem., se Krom.
Kromi-föreningar, -hydroxid, kem., se Krom.
Kromiklorid, kem., se Komplexa föreningar.
Kromioxid, kem., se Krom.
Kromi’t, kromjärn, miner., ferrokromit
Fe(CrO2)2 el. Fe[(Cr,Fe)O2]2, kristalliserar reguljärt
och tillhör liksom magnetit spinellgruppen. K.
förekommer mest i täta el. korniga aggregat med svag
metallglans, svart färg och brunt streck. K. bildas
magmatiskt och påträffas framför allt i peridotiter
och serpentinbergarter. K. är den främsta
krommalmen. Turkiet, Jugoslavien, Sydafrika, Cuba
och Nya Kaledonien äro huvudleverantörer av
malmen.
Kromjärn, 1) miner., se Kromit; 2) metall., se
Ferrolegeringar, sp. 419.
Kromläder, se Kromgarvning.
Kromnickel, n i k r o m, motståndsmetall av
något varierande sammansättning. K. kan utom krom
och nickel innehålla även något järn och
mangan, varvid en kommersiell legering består av
61 °/o Ni, 17% Cr, 16—23% Fe och 4—0 °/o Mn;
en mera renodlad typ representeras av
sammansättningen 80% Ni och 20% Cr. I bägge fallen
är spec. motståndet vid 20° c:a 1,1 och
temperaturkoefficienten av storleksordningen 10"4; spec. v.
c:a 8,3. K. kan uthärda upphettning till inemot
1,150° och överträffas i beständighet mot värme
och luftsyre endast av kanthal; materialet
användes i stor utsträckning till elektriska
värmeapparater. Det kan tennlödas endast med svårighet
men låter sig lätt svetsa. A.Lg.
Kromnow, Axel Johan, sjöfartstekniker,
industrimän (f. 14/io 1872). K. praktiserade från 1888
vid Kockums mekaniska verkstad, Malmö, och till
sjöss samt tog 1898 övermaskinistexamen vid
Navigationsskolan i Malmö. Sedan 1896 har K.
varit i Rederi-ab. Nordstjernans tjänst, där han
som inspektör (1908), överinspektör (1918) och
teknisk dir. (1920—43) utövat en omfattande och
för bolaget betydelsefull verksamhet vid
fartygs-nybyggen och klassningar. Särsk. kan nämnas
hans insats vid Nordstjernans övergång från
ång-till motordrivna fartyg. I samråd med
skeppsvarvet Burmeister & Wain som tillverkare av
dieselmotorer uppgjorde K. specifikationer för
Johnson-linjens nya fartyg, och 1911—30 byggdes under
hans kontroll ett 40-tal oceangående motorfartyg
på sammanlagt c:a 290,000 t. K:s praktiska
duglighet togs även i anspråk inom andra företag
inom Johnsonkoncernen, främst Avesta jernverks
ab., vars verkst. dir. K. var 1921—44. T.Hrn.
Kromofo’ra grupper [-få’-], kem., färgbetingande,
organiska, omättade atomgrupper, se Färgämnen.
Kromoföreningar, kem., se Krom.
Kromogen [-je’n], om en i och för sig ofärgad
organisk förening, som genom tillförande av särsk.
s.k. auxokroma atomgrupper övergår till ett
färgämne. — K. användes även om en
färgämnealst-rande organism, t.ex. vissa slag av bakterier (se
Pigmentbakterier).
— 1227 —
— 1228 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
