Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kronologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRONOLOGI
mera vanligt blev det att räkna efter olympiader,
spelen i Olympia i Elis till Zeus’ ära.
Olympiaderna avhöllos vart 4:e år och räknades från
776 f.Kr. Ett olympiadår är således = 4 attiska
(atenska) arkontår och betecknas med två tal,
åtskilda genom ett komma. Sålunda betyder t.ex.
01. 132,3 det 3æ året i den 1321a olympiaden.
Skall man reducera ett uppgivet år i den
olympiska eran till motsv. julianska år, multiplicerar
man först olympiadens nummer med 4 och
tilllägger det uppgivna året i olympiaden. Om det
så erhållna talet är mindre än 781, drar man det
från 781 och erhåller då motsv. antal julianska
år f.Kr. Om åter det på nämnda sätt erhållna
talet är 781, fråndrages 780, och man får
då motsv. julianska år e.Kr. — Den
julianska kalendern torde ha införts i Grekland
åtm. från 700 e.Kr., den gregorianska
infördes V3 1923. I den äldsta romerska
kalendern bestod året av 3O4d, fördelade på 10
mån. Numa Pompilius tillskrives införandet av
ett månår på 12 mån., av vilka mars, maj,
quin-ti’lis (juli) och okt. hade 3id, de övriga 2pd med
undantag av febr., som hade 28d. Vid behov
insköts en skottmån. efter 23 febr. Att skottmån.
insköts i slutet av febr., berodde på att romarna
urspr. betraktade mars som årets första mån.;
först 153 f.Kr. bestämdes årets början till l jan.
Den första dagen i varje mån. kallades calen’dae,
i mån. med 3id kallades den 7:e dagen nonae,
15æ idus-, i övriga mån. var nonae den 5:e, idus
den 13 :e. De övriga dagarna hänfördes till
närmast efterföljande calendae, nonae el. idus-, så
kallades t.ex. den sista dagen i febr, prtdie calen’das
mar’tias. — På Julius Caesars tid rådde
på gr. av bristfällig interkalation stor oreda i
den romerska kalendern, vilket föranledde
Caesar att med hjälp av den alexandrinske
astronomen Sosigenes genomföra en kalenderreform
46 f.Kr. Detta år (annus confusio’nis) fick bestå
av 445d, varigenom 1 jan. 45 f.Kr. kom att
infalla på dagen för den första nymånen efter
vintersolståndet och vårdagjämningen att inträffa
24 mars. Solårets verkliga längd antogs vara
365 V4 dygn, och det bestämdes, att åren i allm.
skulle innehålla 3Ögd men att vart 4:e år skulle
vara ett skottår med 3Ö6d. Mån. skulle ha
den ordningsföljd och längd de ännu bibehålla.
Under skottåren skulle febr, bestå av 29d och
24 febr, räknas som skottdag. Då detta datum
enl. romerskt bruk (se ovan) kallades ante diem
sextum calen’das martias (dagen före 6:e dagen
före 1 mars), fick skottåret namnet annus
bis-sex’tus (året med två 6:e dagar). Den så
ordnade tideräkningen kallas för den j u 1 i a n s k a
tideräkningen, julianska kalendern
el. gamla stilen. Vid tiden för denna
kalenderreform skedde årsräkningen hos romarna
vanl. från Roms grundläggning (a.u.c. =
ab urbe con’dit a). Denna utgångspunkt
sammanfaller med 21 april 753 f.Kr.
Åtskilliga andra utgångspunkter för
årsräkningen ha använts inom k. I Nabonassars
era, införd av Ptolemaios, räknas åren från
konung Nabonassars tronbestigning, som
fixerades till 26/2 747 f.Kr. Den diokletianska
tideräkningen el. eran räknas från kejsar
SU 16. — 1249 —
40 — Red. avsl. lo/o 50.
Diocletianus’ regeringstillträde 29/a 284 e.Kr. el.
den 1,825,030:6 dagen i den julianska perioden.
Denna era kallas även martyreran till
minne av Diocletianus’ förföljelse av de kristna. Vid
det s.k. Trullanska konsiliet i Konstantinopel 692
infördes den bysantinska eran. Åren i
denna era, som äro julianska, räknas från V9
5509 f.Kr. Om man vill förvandla ett år i
bysantinsk till motsv. år i vår tideräkning, minskas
årtalet med 5508 för tiden jan.—aug. och med
5509 för tiden sept.—dec. Bysantinska eran är,
i olikhet mot andra, förut uppställda eror,
baserad på rent kronologiska skäl och avsåg
närmast att ge ett bekvämt sätt att beräkna
gyllen-talet, indiktionstalet och solcirkeltalet.
Begynnelseepoken i vår nu använda tideräkning, den
kristna el. dionysiska eran, uppställdes
av Dionysius Exiguus. Han utgick
därvid från de antaganden, att Kristus dog i sitt
31 :a levnadsår och att hans uppståndelse på
påskdagen skulle ha inträffat 25/s. Då påskdagen
efter 532 (28 X 19) julianska år åter inträffar på
samma datum och påsken enl. den diokletianska
eran, som brukades på Dionysius Exiguus’ tid,
inträffade 25/s 279, skulle Kristus sålunda vara
född år 279—532—31 = —284 enl. den
diokletianska eran, vilket år Dionysius Exiguus därför
föreslog som begynnelseår i den kristna
tideräkningen. Bruket av denna tideräkning blev först
på 900-talet allmänt i Tyskland och Frankrike
och utbredde sig småningom att bli förhärskande.
—• Det julianska året innehåller i medeltal 365 V4
dygn och är således något längre än det
tropiska, så att efter förloppet av 129 år
vårdagjämningen inträffar id tidigare än förut. Vid
tiden för kyrkomötet i Nicaea inträffade
vårdagjämningen 21 mars, i slutet av 1500-talet redan
11 mars. Då påsken bestämdes av
vårdagjämningen, var detta en stor olägenhet, för vars
avhjälpande påven Gregorius XIII 1572
tillsatte en kommission; dennas arbete resulterade
i en ny av italienaren Luigi Lilio föreslagen
kalenderreform, varigenom vårdagjämningen
fixerades till 21 mars. För att vinna detta syfte
lät man 1582 iod bortfalla på så sätt, att dagen
efter 4 okt. räknades som 15 okt. I julianska k.
var varje år, vars årtal var jämnt delbart med
4, skottår; nu gjordes i denna regel det
undantaget, att av sekularåren blott de, som voro
jämnt delbara med 400, skulle vara skottår.
Denna tideräkning kallas för den gregorianska
tideräkningen, gregorianska
kalendern el. nya stilen. Vid reformens
genomförande var den nya stilen iod före den gamla;
då 1700 var skottår enl. gamla men ej enl. nya,
växte skillnaden fr.o.m. V3 1700 id; samma var
förhållandet 1800 och 1900, så att skillnaden nu
uppgår till I3d. Det gregorianska årets
medellängd är 3Ö5,2425d; först efter o. 3,000 år kommer
vårdagjämningspunkten att infalla id tidigare än
nu. Den gregorianska kalendern infördes i
Italien, Frankrike och Spanien, Portugal och Polen
1582, i det katolska Tyskland och Holland 1583,
i Ungern 1587, i det protestantiska Tyskland och
Danmark 1700, i Sverige 1753, i Schweiz 1812,
i Japan 1873, i Kina 1912, i Bulgarien 1915, i
Turkiet och Ryssland 1917, i Jugoslavien och
— 1250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
