Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kroppsarbete - Kropps-byggnad, -form - Kroppshydda - Kroppshåla, celom, coelom - Kroppspulsådern, Stora - Kroppsrannsakan - Kroppsschema - Kroppssjälar - Kroppsstraff - Kroppstadfors bruk - Kroppstemperatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROPPSBYGGNAD
betsfysiologiens hjälp är det möjligt att för
individen utvälja den för hans arbetskapacitet
lämpliga sysselsättningen. De för k. nödvändiga
energimängderna tillföras organismen genom födan.
En vilande individ behöver ung. 1,500—2,000 kcal
pr dygn. Noggranna uppgifter finnas för
energibehovet vid arbete av olika tyngd. Vid synnerligen
tungt arbete, t.ex. skogsarbetarens, kan
näringsbehovet stegras till över 9,000 kcal pr dygn. Då
man känner våra olika födoämnens energivärde,
är det möjligt att beräkna den för varje individ
nödvändiga mängden föda och dess
sammansättning. Dyl. beräkningar ligga till grund för
utarbetandet av kosthållet vid militära förband,
sjukhus o.a. allmänna inrättningar. Efter
enahanda principer sker tilldelningen av livsmedel
till olika kategorier av medborgare under tider
av livsmedelsransonering.
Arbetsfysiologiska studier ha i Sverige
framför allt utförts av prof. Yngve Zotterman och
med. dr Nils Lundgren. Resultatet av dessa
undersökningar, utförda på skogsarbetare i
Värmland, har framlagts i ”Studier över tungt k.”
(1948). B.U.
Kropps-byggnad, -form, se Karakterologi.
Kroppshydda, enl. Paulus’ terminologi i 2 Kor.
5:1 beteckning för vår jordiska kropp (”vår
jordiska boning”) i mots. till den boning, som Gud
skall ge oss (”uppståndelsekroppen”) och som
väntar oss i himlen. Stället är viktigt för
kännedomen om Paulus’ uppståndelsetro och pneumatiska
teologi. Uttrycket förekommer även i 2 Petr.
1:13—14. Äldre svenska biblar hade övers, ”vårt
jordiska hus” i anslutning till Vulgata och
Luther.
Kroppshåla, c e 1 o’m, c o e 1 o’m, den sekundära
hålighet, som hos Coelo’mata under utvecklingen
uppstår mellan tarmen och kroppsväggen och som
hos dessa i utvecklat tillstånd än är mycket
tydlig, än mer el. mindre reducerad. Urspr. torde
dessa väggar ha haft till uppgift att vara säte
för exkretion och bildning av könsprodukter.
Kroppspulsådern, Stora k., se Aorta.
Kroppsrannsakan, jur., en som straffprocessuellt
tvångsmedel företagen undersökning av någons
kropp, kläder el. annat, som han bär på sig, för
att eftersöka föremål, som är underkastat beslag
el. annat, som kan bidraga till utredningen ang.
ett brott. Allmänna regler om k. givas i 28 kap.
Rättegångsbalken. K. må ske å den, som med
skäl är misstänkt för brott, varå efter lag kan
följa straffarbete el. fängelse, på föranstaltade av
häktningsmyndighet, i vissa fall även av
underordnad polisman. Avvikande bestämmelser äro
givna om k. vid misstanke om olovlig
varuin-försel (lag 8/« 1923, § 14) m.fl. särskilda brott.
Om k. å häktad person, med hänsyn till
ordningen i häktet el. under transport, stadgas i
Strafflagens promulgationsförordning 19 §, 21
mom. R.Bl.
Kroppsschema, psykol., den helhetsbild varje
människa har av sina kroppsdelars inbördes läge.
Förekomsten av ett dyl. schema konstaterades
först vid studiet av vissa patologiska rubbningar
i lokalisationsförmågan. K. uppbygges enl. den
engelske fysiologen H. Head och den tyske
psykoanalytikern P. Schilder under barndomen genom
hopsummering av de retningar, som ständigt
inströmma från de olika sinnesorganen, kanske
främst berörings- och muskelsinnena. — Litt.: P.
Schilder, ”Das Körperschema” (1923). R.Jn.
Kroppssjälar, se Själatro.
Kroppsstraff, jur., bestraffning genom omedelbar
inverkan på förbrytarens kropp, i sht stympning
och prygel* (gatlopp*, spöstraff*). De förekomma
ant. självständigt el. som alternativ till el.
skärpning av annat straff, t.ex. stympning före
avrättning, prygel vid försändande till frihetsstraff (jfr
Kvalificera). Syftet är främst avskräckning genom
det av k. framkallade lidandet (s.k. a f f 1 i k t i v a
straff); i vidsträckt mening kunna till k.
hänföras frihetsstraff med hårt nattläger, i mörkt
enrum el. med försämrad kost (vatten och bröd). Jfr
Skärpning av straff. Stundom avses emellertid
även att förebygga upprepningar av visst brott,
t.ex. vid avhuggande av h. handen el. tungan,
kast-rering, brännmärkning. K. ha i germansk rätt
inkommit från kanonisk rätt, som upptagit dem från
romersk och mosaisk rätt. De spelade en stor roll
under medeltiden och början av nyare tiden. I
Sverige avskaffades stympning med 1734 års lag,
och mera utpräglade k. förekomma numera över
huvud icke hos oss. R.Bl.
Kroppstadfors bruk med sågverk, hyvleri,
parkettfabrik, kvarn och kraftstation ingår i och
äges av Ämotfors pappersbruks ab.
Kroppstadfors a b., Ämotfors, grundat 1941, äger
fabrik för isoleringsmaterial (stenull,
byggnads-plattor m.m.). Aktiekapital 100,000 kr; antal
arbetare o. 30.
Kroppstemperatur. Den energiomsättning, som
äger rum genom näringsämnenas förbränning, är
förknippad med värmeproduktion. På gr. härav
är organismernas temp. i allm. högre än
omgivningens. Bland ryggradsdjuren ha däggdjur och
fåglar en ganska konstant k.; alla andra djurs k.
är beroende av omgivningens. Man skiljer därför
mellan jämnvarma (egenvarma) el. varmblodiga
djur (homoioterme) och växelvarma el.
kallblodiga (p o i k i 1 o t e r m a). Däggdjurens k.
varierar normalt mellan 35°s och 40°s. Djur i
vinteride ha dock en k., som föga överstiger yttertemp.
och förhålla sig som poikiloterma djur. Fåglarnas
k. är i allm. högre än däggdjurens: 39°s—440.
Kallblodiga djur i vila antaga i det närmaste
omgivningens temp. De avgiva värme till
omgivningen. Vatten med grodor el. kräftor i en behållare
har en högre temp. än samma vattenmängd utan
djur. I bikupor är innertemp. ända till 20° högre
än utanför.
Den vuxna människans normala k. växlar
mellan 36^5—37°5, mätt i ändtarmen. I munhålan
är den o. o°3 lägre och i axelhålan o. o°5 lägre.
Människans k. visar regelbundna växlingar. Den
är i allm. lägst kl. 3—7 och högst kl. 18—19, möjl.
delvis beroende på variationer i muskelrörelsernas
omfattning. Vid stark avkylning kan k. sjunka
betydligt. Man har iakttagit hos en man 230,
medvetslös, men sedermera tillfrisknad. I allm. kan
man säga, att vår kropp lättare fördrager en
sänkning av k. än en höjning av densamma. Den högsta
k., som man iakttagit hos människa, torde vara
43?» vid ett fall av reumatisk feber. Om k. i övrigt
vid feber se d.o. K:s reglering sker på i huvudsak
— 1267 —
— 1268 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
