Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fabre-Luce, Alfred - Fabri (Smedh), Johannes - da Fabriano, Gentile - von Fabrice, Friedrich Ernst - von Fabrice, Alfred - Fabricera - Fabricius, Jacob - Fabricius Luscinus, Gaius - Fabricius, Hieronymus (Girolamo Fabrizio, Aquapendente) - Fabricius, David - Fabricius, Johann Albert - Fabricius, Johann Philip - Fabricius, Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FABRICIUS
ningar, bl.a. ”La vie de D. H. Lawrence” (1935)
och ”Benjamin Constant” (1939), men han har
främst gjort sig känd som förf, till en rad
politiska studier och samtidsskildringar, ss. ”Russie
1927” (1928), ”Le secret de la république” (1938),
”Histoire secrète de la conciliation de Munich”
(s.å.), ”Journal de la France, mars 1939—juillet
1940” (1940) och dess fortsättning ”Journal de la
France, aoüt 1940—avril 1942” (1942), där
framställningen är bestämd av tydliga sympatier för
marskalk Pétain och kritisk syn på
företrädarna för de gamla politiska partierna, general de
Gaulle och judarna, samt ”Une tragédie royale”
(1948), en skildring av Leopold III av Belgien. E.
Fabri (S m e d h), Johannes, boktryckare (d.
1496), se Boktryckarkonst, sp. 456.
da Fabria’no, G e n t i 1 e, italiensk målare (1370
—1427), var verksam bl.a. i Venedig, Florens,
Or-vieto, Rom. F. är en av övergångsmästarna
mellan medeltid och renässans. Han utgick från sin
umbriska hemtrakts gotik och bibehöll alltid
något av skolans dekorativa stil; hans gestalter
präglas av en överjordisk mildhet, men samtidigt ägde
han skarp blick för verklighetstrogna detaljer,
återgav med finhet ljusets spel och var en
fulländad stoffmålare. F :s mest bekanta målning är
”Heliga tre kungars tillbedjan”, 1423, Florens. M.Bjn.
von Fabrice [-bri’s], Friedrich Ernst,
holstein-gottorpsk diplomat (1687—1750), var son
till en av Georg I:s mest betrodda hannoveranska
ministrar men gick i Holstein-Gottorps tjänst och
sändes 1710 av administratorn Kristian August
som sändebud till Karl XII i Turkiet, där han
stannade ända till konungens hemresa. F:s
depescher hem utgåvos — ehuru med åtskilliga
strykningar — 1751—-61 i såväl fransk som tysk,
engelsk och holländsk uppl. och översattes senare till
svenska. De utgöra en av de mest använda
källorna till Karl XII:s turkiska historia, ehuru F.
knappast torde ha varit så invigd i dennes planer,
som han vill låta påskina. Under Karls sista år
fördes med F. och hans fader som mellanhänder
viktiga hemliga förhandlingar med Georg. P.S.
von Fabrice [-bri’s], Georg Friedrich Alfred,
greve, tysk militär och politiker (1818—91),
officer vid kav. 1834, överste 1863, general av kav.
1872. F blev 1864 generalstabschef vid den tyska
exekutionsarmén i Holstein och 1866 chef för
sachsiska arméns generalstab. Efter fredsslutet
sachsisk krigsminister 1866—91. 1871 blev F.
befälhavare för de tyska ockupationstrupperna i
Frankrike men återtog i juni s.å.
krigsministerposten samt blev 1876 även konseljpresident. F.
upphöjdes 1878 i friherrligt och 1886 i grevligt
stånd. —Litt.: M. Dittrich, ”Staatsminister General
Graf v. F.” (1891). E.Bz.
Fabrice’ra (lat. fabrica’re, till fab’er,
hantverkare, smed), fabriksmässigt tillverka; själlöst el.
mekaniskt åstadkomma.
Fabri’cius, Jacob, författare (1703—41),
ami-ralitetspastor i Karlskrona, 1741 g.m. H. Ch.
Nor-denflycht, som under titeln ”Amaranther” (1744)
utgav hans dikter och den av platonsk
dygdeupp-fattning präglade allegorien ”Vänskaps väg”. —
Litt : H. Borelius, ”H. Ch. Nordenflycht” (1921).
Fabric’ius L u s c i n u s, G a i u s, romersk
här
förare, bördig från Aletrium, befriade som konsul
282 f.Kr. det av lukanerna belägrade Thurii. Som
underhandlare hos konung Pyrrhus av Epirus
sä-ges F. ha visat stor ståndaktighet gentemot
konungens försök att förmå honom svika sitt
fosterland, kämpade 279 som legat vid Asculum och
blev åter konsul 278. F. skall då ha utlämnat
Pyrrhus’ läkare, som erbjöd sig förgifta konungen,
varpå denne utan lösen återsände alla de romerska
krigsfångarna. För senare generationer romare
gällde F. som ett mönsterexempel på
gammalromersk redlighet. W.N.
Fabric’ius, Hieronymus (eg. G i r o 1 a m o
F a b r i z i o), efter sin födelsestad kallad A q u
a-pendente, italiensk läkare (1537—1619),
lärjunge till Falloppio
och dennes
efterträdare som anatom i
Pa-dova, samtidigt prof, i
kirurgi; avgick från
sina befattningar 1604.
F. lät på egen
bekostnad uppföra en stor
”anatomisk teater”, i
vilken han, under
stark tillströmning av
lärjungar från hela
Europa, utförde sina
anatomiska
dissektioner. Hans
väsentligaste arbeten ligga på
embryologiens område, och han är den
jämförande anatomiens grundläggare. Hans ”Opera omnia
anatomica et physiologica” utkommo f.g. i
Pa-dova 1625. Han var Harveys lärare under dennes
vistelse i Padova; F:s lära om venklaffarna torde
ha varit av väsentlig betydelse för Harveys
upptäckt av blodomloppet. [T.Hn]A-U.
Fabrfcius, David, holländsk amatörastronom
(1564—1617), 1584 präst i Resterhaave i
Ostfries-land, upptäckte 1596 den långperiodiska
föränderliga stjärnan Mira (o) i stjärnbilden Valfisken
(Ce-tus), den först bekanta föränderliga stjärnan. Hans
son, Johannes F. (1587—o. 1615), upptäckte
1611, några mån. efter Galilei, solfläckarna.
Fabricius [-i’tsios], Johann Albert, tysk
filolog och bibliografisk författare (1668—1736), prof,
vid akad. gymnasiet i Hamburg 1699, utgav bl.a. de
om stor lärdom vittnande
litteraturhistoriskt-bib-liografiska ”Bibliotheca latina” (1697),
”Bibliothe-ca graeca” (14 bd, 1705—28) och ”Bibliotheca
latina mediae et infimae aetatis” (6 bd, med suppl.
av C. Schoettgen, 1734—46, ny uppl. av J. D. Mansi
U54)-
Fabricius [-ftsios], Johann Philip, tysk
missionär (1711—91), från 1739 i Dansk-Halleska
missionens tjänst i Sydindien. Med sitt stilla, inåtvända
kynne (han kallades munkprästen) var F. knappast
skickad att under de oroliga tiderna på 1700-talet
leda det praktiska församlingsarbetet. F:s
huvuduppgift blev litterärt arbete; hans övers, av Bibeln
till tamulspråket, ansedd som ett mästerverk, är
ännu i bruk i tamullandet.
Fabrichus, Otto, dansk grönlandsforskare,
zoolog och språkman (1744—1822). Som
eskimåmissionär 1768—73 gjorde F. rikliga språkliga och
zoologiska iakttagelser, vilka han sedan
utarbeta
— 61 —
— 62 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
