Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fant, 3. Gunnar - Fant, 4. Erik - Fant, 5. Georg - Fan-tan - Fantasi - Fantasia - Fantasigarn - Fantasmagori - Fantasos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FANTASOS
3) Gunnar Michael Fredriksson F., den
fö-reg:s son, ämbetsman (f. 12/s 1879), rådman 1
Nyköping 1906—16, borgmästare där 1917—31, en av
de ledande i Svenska stadsförbundet och
föredragande i dess finansråd sedan 1920, borgmästare
i Stockholm sedan 1931. F. har utg. flera
skrifter i kommunala ämnen. Han var led. av 1920 års
kommitté ang. landstings omorganisation (lag
2% 1924).
4) Erik Johan F., den föreg:s syssling,
arkitekt (f. 10/s 1889), examinerad från Tekniska högsk.
1912, har lett restaureringen av ett stort antal
kyrkor, bl.a. Gamla Uppsala och Solna, samt
herrgårdar. Bland nybyggnader, till vilka F. utfört
ritningar, märkas Statens växtskyddsanstalt och
krematoriet på Stockholms s. begravningsplats.
5) Georg Fredrik Michael F., brorson till
F.3), filmskådespelare (f. u/7 1916), studerade bl.a.
för Julia Håkansson, erhöll 1936 elevkontrakt med
SF och anställdes där följ. år. Bland de många
filmer han medverkat i kunna nämnas ”Gubben
kommer”, ”Dunungen”, ”Snapphanar”, ”Ungdom
i bojor”, ”Katrina”, ”Livet på landet”, ”Tåg 56”,
”Rosen på Tistelön”, ”Blod och eld”, ”Brita i
grosshandlarhuset”, ”Harald Handfaste”, ”Lars
Hård” och ”Till främmande hamn”.
Fan-tan, kinesiskt hasardspel, utfört med
slantar, bedrives i stor skala i spelhålor i städerna
på Kinas sydkust, särsk. i Macao och Kanton.
Fantasi’ (ytterst grek. fantasi’a, anblick,
föreställning, drömbild m.m., av fantaz’ein, göra synbar),
inbillning, inbillningskraft el. produkt av
inbill-ningskraften. — F. fattas i regel som förmågan
att i föreställningen reproducera samt till nya
bilder komponera erinrade förnimmelser el. att fritt,
utan direkt anslutning till minnen men med hjälp
av likhetsassociationer skapa nya föreställningar.
Icke sällan sättes f. som motsats mot reflexionen.
En skillnad dem emellan kan man finna i den
förras subjektivitet, den senares objektivitet. Ledd
av sin f. minns, uppfattar, hoppas, fruktar och
tycker människan oberoende av sanningskravet.
En annan skillnad är den, att f. gärna antar en
mera eidetisk, d.v.s. förnimmelsemässig karaktär
än reflexionen (jfr Eidetik). Gentemot en i äldre
psykologi förefintlig tendens att fatta f. som en
avart av el. ett bifenomen till reflexionsförmågan
har nyare själstolkning, t.ex. Bergson, icke sällan
i f. sett det primära, varur genom en process av
specialisering och logicering urskilts det, som vi
kalla reflexion. — F:s grundform är drömmen.
I vaket tillstånd uppträder f. i detta ords trängre
mening som drömmeri, hallucination och illusion.
Drömmeriet är relativt frivilligt och relativt
abstrakt, d.v.s. icke antagande tydlig
förnimmelsekaraktär; hallucinationen är ofrivillig och konkret;
illusionen utgör en under den aktuella psykiska
situationens tryck gjord omformning av den
föreliggande visuella, akustiska el. på annat sätt
företedda verkligheten. Särsk. ofta är f.
framträdande i uppväxtårens liv. Barns lek, t.ex. då stolen
fattas som en vagn, är en frivillig illusion;
ynglingar och flickor i pubertetsåren hänge sig ofta,
liksom, ehuru på något annat sätt, även de små
barnen, åt starka drömmerier. Tydliga
hallucinationer äro däremot mindre vanliga i normalt
själsliv och iakttagas bäst bland de sinnessjuka. Vissa
gifter, ss. opium och haSchisch, aktualisera olika
former av f. Varje anledning till avslappning av
reflexionens kontroll kan f.ö. vara gynnande för
f. —• I rationalistiska tider misstros f. som en
bedragare el. hyllas som upphovet till ljuva
”villor”, i romantiska fattas f. ofta som en
kunskapsförmåga, med vars hjälp människan når in till
världsmysteriet. Av mänsklighetens
kulturskapelser ligger f. till grund för konsten, liksom
reflexionen ligger till grund för teknik och
vetenskap. (Man talar dock också om vetenskaplig f.
och menar därmed tankelivlighet, schablonfrihet
och lätthet att finna associationer.) I de religiösa
föreställningarna på olika kulturstadier spelar f.
in på många sätt, även om religionen därjämte
sugit näring ur reflexionens fordran på att finna
orsaker och ändamål. — Den vetenskapliga
diskussionen om f. behärskas under 1900-talet till
stor del av det av S. Freud formulerade
problemet om huruvida och i vad mån människan i sin
f. ger uttryck åt erfarenheter och konflikter, som
ligga djupare än att reflexionen är medveten om
dem. Så torde ofta kunna vara fallet; däremot är
det icke säkert, att all f. är, som Freud anser, i
grund och botten, om ock omedvetet,
önskebe-stämd. Även andra känslor torde forma och
färga f. Genom att smyga sig efter och frigöra
intima tendenser kan emellertid varje f., även om
den i övrigt är skrämmande, ge något av en
lustförnimmelse. — Litt.: F. behandlas i de flesta
utförligare psykologiska och psykiatriska samt
estetiska arbeten och studeras bäst i dessa. Bland
specialframställningar kunna nämnas: Th. Ribot,
”Es-sai sur 1’imagination créatrice” (1900, senaste éd.
1926); E. Lucka, ”Die Phantasie” (1908); G.
Bran-dell, ”Fantasien” (1914); B. Hammer, ”Fantasien”
(1916); W. Wundt, ”Völkerpsychologie”, 4 (3 Aufl.
1920J; O. Holmberg, ”Inbillningens värld”, 1
(1927); B. Gadelius, ”Skapande f. och sjuka
skalder” (s.å.). O.H.
Mus. Instrumentalkomposition i fritt
improviserad el. improvisationsartad form. F. användes
också som beteckning för potpurrier över
operamelodier, kända folkmelodier o.d. I äldre
instrumentalmusik betyder f. en komposition i fri imiterad
form och är här identisk med canzone, capriccio,
fancy och ricercar (se dessa ord), som alla äro
beteckningar för fugaartade former före J. S. Bach.
Fantasi’a (ital. och spa.), se Fantasi. —: Som
lånord i arabiska formen fantäzi’ja betecknar f.
eg. varje slag av uppträdande t.ex. av sångerskor,
akrobater och dresserade djur. I Nordafrika
användes det särsk. om ryttarspel, som omfatta
såväl rörelser i trupp som enskilda ryttares
uppvisningar.
Fantasigarn, tvinnat garn, som tvinnats 1) av
enkla garner, vilka äro av olika snodd el. färg
el. olika material (t.ex. ull och konstsilke), ev.
ojämnt fördelade utefter längden, 2) med speciell
tvinning, t.ex. extra lös el. med knutar, öglor el.
klunsar (jfr Effektgarn).
Fantasmagori’ (nybildning till grek. fan’tasma,
syn, spöke, och stammen i agoreu’ein, hålla
församling), genom optiska medel frambragt spel av
skenbilder; bländverk, gyckelspel.
Fan’tasos (lat. Phan’tasus’), grek, myt.,
drömmarnas gud, son till Hypnos och bror till Morfeus.
— 205 —
— 206 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
