Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvård - Fattigvårdsavgift - Fattigvårdsfullmäktige - Fattigvårdsinspektör - Fattigvårdskongresser - Fattigvårdskonsulent - Fattigvårdskonventionen - Fattigvårdsnämnd - Fattigvårds- och barnavårdsförbundet - Fattigvårdssamhälle - Fattigvårdsstyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRDSAVGIFT
re att behövas. — Vid sidan av den offentliga
f. i England finnes en omfattande privat
välgörenhet genom olika slag av stiftelser för
välgörande ändamål, över de på donation bildade
välgörenhetsstiftelserna utövas tillsyn och kontroll
genom Charity Commission. De olika
välgörenhetsföreningarna och stiftelserna äro i regel
sammanslutna i en organisation (Charity Organisation).
Litt.: B. H. Dahlberg, ”Bidrag till svenska
fattiglagstiftningens historia intill mitten af x8:e årh.”
(1893); A. O. Stenkula, ”Om f.” (1902);
”F.-lag-stiftningskommitténs betänkanden. 2.
F.-lagstift-ningen”, i—4 (1915); ”Lag om f.”, utg. av J.
Linders (1918, 9 uppl. 1943); S. Norrman,
”F.-processen” (1931); A. Montgomery, ”Svensk
socialpolitik under 1800-talet” (1934); K. J. Höjer, ”En
svensk medborgares trygghet mot nöd” (1937, 3
uppl. 1947); ”Socialvårdskommitténs betänkande:
1. Kommunernas ålderdomshem” (1940), 3. F:s
understödsverksamhet” (1941), 14. Utredning och
förslag ang. ålderdomshem m.m.” (1946); ”Sv.
f.- och barnavårdsförbundets kalender” (senast
1944). — J. Müller, ”F. i Stockholm” (1906); A.
Hård af Segerstad, ”F. i Göteborg” (i ”Göteborg.
En översikt vid 300-årsjubileet”, 1923). [M.HnlA.E.
Fattigvårdsavgift, se Personlig fattigvårdsavgift.
Fattigvårdsfullmäktige. Enl. 6 § i lag om
fattigvården av 1V7 1918 kunna två el. flera kommuner
på landet förena sig att tillsammans utgöra ett
fattigvårdssamhälle. Beslutanderätten
inom dyl. gemensamt fattigvårdssamhälle utövas
av fattigvårdsstämma el. f., för vilkas verksamhet
i tillämpliga delar gälla de bestämmelser, som
äro fastställda för kommunalstämma el.
kommunalfullmäktige. F.n. finnas endast fem sådana
gemensamma fattigvårdssamhällen. Se även
Fattigvård. M.Hn.
Fattigvårdsinspektör, statlig el. kommunal
tjänsteman med uppgift att övervaka fattigvårdens
handhavande. — Genom 1918 års fattigvårdslag
infördes en Statens f., vars titel genom 1924 års
lag om samhällets barnavård ändrades till Statens
inspektör för fattigvård och barnavård. Denne var
urspr. chef för Socialdepartementets
fattigvårds-byrå, vilken 1938 överflyttades till Socialstyrelsen
och numera kallas Socialvårdsbyrån. Sedan 1947
en särskild inspektör för barnavård och en
särskild barnavårdsbyrå i Socialstyrelsen tillkommit,
är titeln Statens inspektör för
fattigvård. F. skall verka för fattigvårdens
ändamålsenliga utveckling och leda fattigvårds- och
barna-vårdskonsulenternas arbete, i vad det avser
rådgivande verksamhet ang. fattigvården, samt tillse,
att det bedrives planmässigt och effektivt. Han har
även uppsikt över de enl. fattigvårdslagen
upprättade arbetshemmen. — I de större städerna
betecknar titeln f. en överordnad tjänsteman inom
fattigvården. I Stockholm, Göteborg och Malmö
kallas chefstjänstemannen numera
fattig-vårdsdirektör, och f. kallas i Stockholm
cheferna för de sociala byråerna i olika stadsdelar
(i Göteborg distriktsföreståndare).
I Finland finnes en fattigvårdsöverinspektör,
närmast motsv. Statens inspektör för fattigvård, samt
sju f. med var sitt distrikt, motsv.
fattigvårds-och barnavårdskonsulenterna i Sverige. A.E.
Fattigvårdskongresser kallas dels internationella,
dels nationella sammankomster för dryftande av
fattigvårdsproblem. Av internationella f. ha
hållits 6; den senaste, i Paris 1900, föranledde
bildandet av Internationella permanenta byrån för
fattigvård och välgörenhet. Vid 1906 års f.,
anordnad av Centralförbundet för socialt arbete,
bildades Svenska fattigvårdsförbundet, vars namn
senare ändrades till Svenska fattigvårds- och
barnavårdsförbundet och 1948 till Svenska
social-vårdsförbundet. Detta har sedermera anordnat
flera f. för dryftande av aktuella problem inom
såväl fattigvården som barnavården. M.Hn.
Fattigvårdskonsulent kallas den tjänsteman, som
enl. fattigvårdslagen på länsstyrelsens vägnar
skall utöva uppsikt över kommunernas fattigvård
samt tillhandagå fattigvårdsstyrelserna med råd
och upplysningar. Sedan 1926 skall han dessutom
enl. lagen om samhällets barnavård inneha
befattningen som barnavårdskonsulent*, varför han
också kallas fattigvårds- och barnavårdskonsulent.
Sedan 1945 finnas 13 konsulentdistrikt, vartill
kommer Gotland, som lyder direkt under den
centrala fattigvårdsinspektionen. Konsulenternas
uppgifter finnas närmare reglerade i en kungl.
instruktion. Se Fattigvård. M.Hn.
Fattigvårdskonventionen, den överenskommelse,
som slöts 25/io 1928 mellan Danmark, Finland,
Norge och Sverige och enl. vilken fattigvård till
exempelvis en dansk medborgare i Sverige ersättes
av hemlandet enl. vissa regler. En medborgare i
ett nordiskt land är därigenom tillförsäkrad
fattigvård, även om han vistas i ett annat nordiskt land
än sitt eget, efter samma regler, som gälla för
medborgarna i vistelselandet. Han riskerar således
i regel icke att hemsändas, om han blir i behov
av fattigvård, vilket däremot andra utlänningar
måste underkasta sig. Under 2:a världskriget
kunde hemsändning av utlänningar icke äga rum,
och reglerna ha efter kriget uppmjukats, varför
skillnaden i förmåner mellan nordiska medborgare
och andra utlänningar numera icke är lika stor
som tidigare. Fattigvård (och omhändertagande
för samhällsvård) enl. f. ombesörjes av
vistelsekommunen, vilken genom länstyrelsen får
ersättning av Staten, som i sin tur kan utkräva beloppet
av hemlandet. A.E.
Fattigvårdsnämnd kallas i Stockholm den
nämnd, som handhar den högsta ledningen av
stadens fattigvård. Dess uppgifter äro fastställda
i en instruktion, som av K.m:t fastställts 19/s 1920,
och i ett regi., som fastställts av
överståthållareämbetet 28/ii 1931. Den består förutom av ordf.,
som utses av stadskollegiet bland borgarråden, av
8 medl., vilka jämte 8 suppleanter väljas av
stadsfullmäktige. Fattigvårdsförvaltningens chef kallas
fattigvårdsdirektör. Se Stockholm.
Fattigvårds- och barnavårdsförbundet, se
Svenska socialvårdsförbundet.
Fattigvårdssamhälle, se Fattigvård, sp. 284 ff.,
och Fattigvårdsfullmäktige.
Fattigvårdsstyrelse skall enl. 9 § i lagen om
fattigvård finnas i varje fattigvårdssamhälle.
Antalet led. skall i stad vara minst fem och på landet
minst tre jämte suppleanter till ett antal av minst
hälften av antalet led. Minst en led. och en
suppleant skall vara kvinna. F. har att ombe-
— 291 —
— 292 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
