Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Feilitzen, 1. August Gustaf Reinhold - von Feilitzen, 2. Urban - von Feilitzen, 3. Carl - von Feilitzen, 4. Carl Melker - von Feilitzen, 5. Hjalmar - von Feilitzen, 6. Gottfrid - Feine, Paul - Feininger, Lyonel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEINE
sjömilitär (1815—98), sekondlöjtnant vid flottan
1838, konteramiral 1876, avsked 1883; disponent
för Motala verkstad 1842—44. F. var led. av ett
flertal utredningar av teknisk och organisatorisk
art; gevärs- och kanonkonstruktör. F. var
avdelningschef i Marinförvaltningen 1878—81 och chef
där 1882—83.
2) Olof Otto Urban von F., den föreg:s
brorson, kritiker, essäist (1834—1913). Ehuru F.
ville ägna sig åt humanistiska studier, måste
han böja sig för släktens traditioner och bli
officer. 1853 utnämndes han till underlöjtnant, 1885
tog han avsked som kapten. Sedan han 1859 gift
sig med en dotter till A. F. Lindblad, levde han
som lantjunkare på sin egendom Lövingsborg i
Östergötland, delande sin tid mellan militärtjänsten,
jordbruket och de
litterära intressena.
Fransktyska kriget och
Pariskommunen väckte
hans intresse för
dagens frågor och
medförde ett demokratiskt
genombrott hos
honom. Först vid 40 års
ålder framträdde han
som förf, (pseud. R
o-b i n s o n) med en
subtil äktenskapsnovell
”Erik Werner” och
en svårläst men
djupsinnig avh.
”Protes
tantismens mariakult”, vari han vände sig mot
befarade överdrifter hos kvinnoemancipationen och
framhöll olikheten mellan manlig och kvinnlig
begåvning. Boken kom att få stor betydelse för
Ellen Key, under lång tid F:s förtrogna vän;
många av hans tankar gå igen i hennes broschyr
”Missbrukad kvinnokraft”. Det var intresset för
kvinno- och äktenskapsfrågan, som i första hand
förenade F. med åttiotalisterna. Auktoritet som
åttiotalets främste kritiker vann F. genom ”Ibsen
och äktenskapsfrågan” (1882). Ett urval av sina
kritiska uppsatser utgav F. i ”Realister och
idealister” (1885). F:s kritik utmärkes av hög
idealitet och rättfärdighet, men framställningen är ofta
omständlig och tung, präglad av hans
autodidak-tiska bildningsgång. — Litt.: Monogr. av A.
Forsström (1924). A.Fm.
3) Carl Henrik Jobst von F., den föreg:s
bror (1840—1901). Efter studier i Uppsala 1859—
63 och vid Falu bergsskola 1865—66 ägnade sig F.
först åt industrien men
öppnade 1877 en
kemisk station i
Jönköping, vilken drevs för
hans egen räkning till
1885, då den
övertogs av staten men
fortfarande med F.
som föreståndare. Med
kännedom om huru
konstgödningen,
vilken vid denna tid kom
i handeln,
möjliggjon-de mossjordarnas
varaktiga användning för
odling av kulturväxter, bedrev F. ett ivrigt
arbete för mossodling och blev den ledande och
drivande kraften på detta område inom landet.
F., som är den egentlige stiftaren av Svenska
mosskulturföreningen, var till sin död dess
föreståndare och har i dess tidskr. nedlagt resultatet
av sina forskningar m.m. Hi.P.
4) Carl Melker von F., den föreg:s
syss-ling (1845—1917), fil. dr i Uppsala 1872,
framstående jordbrukare i Östergötland, mest bekant som
överdirektör och chef för Lantbruksstyrelsen 1899
—1912.
5) Carl Axel Hjalmar von F., son till F.3),
agrikulturkemist (1870—1928), agronom å Alnarp
1892, kemist i Göteborg 1893—94, studerade
botanik, geologi och agrikulturkemi i Göttingen
1894—97, fil. dr där
1897, i:e assistent vid
Svenska
mosskulturföreningen 1898—1901,
dess föreståndare 1902
—20 samt sekr. och
red. för dess tidskr.
1907—20. 1921 blev
F. föreståndare för
Centralanstaltens för
försöksverksamhet på
jordbruksområdet
jordbruksavd., vilken
han förestod till sin
död. F. utgav ett stort
antal såväl
vetenskap
liga som populära skrifter och tidn.-uppsatser ang.
mossodling, torv, torvströ m.m. Hj.P.
6) Frans August Gottfrid von F., den
fö-reg:s bror, civilingenjör, sprängämnestekniker (f.
17h 1872), genomgick Fackskolan för kemi och
kemisk teknologi vid Tekniska högsk. 1892—95,
assistent hos Alfred Nobel vid Björkborns
laboratorium, Bofors, 1895—96, fabriksingenjör vid ab.
Bofors Nobelkrut 1897—1904 och
fabriksförestån-dare vid Nitroglycerin ab:s sprängämnesfabrik
vid Vinterviken 1905—06. F. blev 1910 Statens
inspektör för explosiva varor och var 1919—38
Statens sprängämnesinspektör vid den nyinrättade
sprängämnesinspektionen inom Kommerskollegium.
F. har utg. ”Teknisk handbok. Bensin och andra
eldfarliga oljor” (1925), kommentar till
förordningen ang. eldfarliga oljor (1921) och ang.
explosiva varor (1928). [C.A.N.JEl.
Feine [fai’no], Paul, tysk teolog (1859—1933),
1910 prof, i NT:s exegetik i Halle. F:s
läroböcker i NT:s inledning och bibelteologi (”Theologie
des Neuen Testaments”, 1910, 7 Aufl. 1936;
”Ein-leitung in das Neue Testament”, 1913, 8 Aufl. 1936)
ha fått en ofantlig spridning. Vetenskapligt
företräder han en smidig men mindre vederhäftig
apologetik gent emot den kritiska bibelforskningen.
Hans främsta verk är ”Der Apostel Paulus” (1927).
— Litt.: ”Die Religionswissenschaft der Gegenwart
in Selbstdarstellungen”, 5 (1929). A.J.F.
Feininger [faVnijjar], L y o n e 1, tysk-amerikansk
målare (f. 1871). Född i New York av
tysk-ju-diska föräldrar kom F. 1887 till Tyskland, där
han fick sin konstnärliga utbildning vid
konstindustriskolan i Hamburg och högsk. för bildande
konst i Berlin. 1892—93 studerade han i Paris,
— 335 —
— 336 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
