Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Felix och Regula (martyrer) - 1. Felix I (påve) - 2. Felix (II, motpåve) - 3. Felix III (påve) - 4. Felix IV (påve) - 5. Felix V (påve) - Felix, Antonius - Félix, Elisa - Fell, Margaret - Fellag - Fellah - Fellani, fellata - Fellem - von Fellenberg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FELIX
skyddshelgon; avbildas med huvuden i handen;
festdag: n/s.
Felix, påvar.
i) Felix I, påve 269—274.
2) Felix (II), motpåve 355—358, vald till påve
under påven Liberius’ förvisning och invigd av
arianska biskopar. Folket i Rom nekade att
erkänna F., och då Liberius på kejsarens befallning
återkom, blev F. fördriven.
3) Felix III (eg. II), påve 483—492,
motarbetade under fasthållande av Chalcedonense kejsar
Zenons monofysitiska inställning, som även
innebar ett kyrkopolitiskt undanskjutande av Rom i
förhållande till patriarken i Konstantinopel,
varigenom den första brytningen mellan de båda
kyrkorna inträdde.
4) Felix IV (eg. III), påve 526—530, fick
påvevärdigheten genom Teoderik den store, utan
större sympatier i Rom, deltog i de
semipelagians-ka striderna, i det han befordrade Caesarius’ av
Arles lära om nåden och den fria viljan.
5) F e 1 i x V, påve 1439—49 (d. 1451), urspr.
hertig Amadeus VIII av Savojen, av
Baselkon-siliet insatt som motpåve mot Eugenius IV men
avsade sig 1449 påvevärdigheten, s.å. som
Basel-konsiliet upplöste sig själv.
Felix, Antonius, romersk ståthållare
(pro-kurator) över Judéen 52—60 e.Kr. F. var urspr.
en frigiven slav och karakteriseras av Josefos och
Tacitus som en grym och oduglig ämbetsman. En
mängd upprorsrörelser förekommo under hans
styrelse. Under denna faller också Pauli
fångenskap i Caesarea (Apg. 23—24). F. återkallades av
Nero och efterträddes av Festus.
Félix, Elisa, skådespelerska, se Rachel.
Fell, Margaret (1614—1702), hustru till
George Fox*.
Fellag (se Fel). Med f. förstås allmänt den
regel, efter vilken felen i en serie observationer
fördela sig kring sitt medeltal. Vanl. förstås med f.
den s.k. L a p 1 a c e-G a u s s’ f., även kallad e
x-ponentiallagen, en symmetrisk fördelning,
enl. vilken antalet fel av storleken x till x+dx är
proportionell mot funktionen dx e––-5, där
stor-2 d
heten o är medelfelet i en godtycklig observation
(jfr Normalkurva). Felteorien och utjämningsläran
räkna emellertid i vissa fall även med andra f.
Uppställandet av f. grundar sig på
sannolikhetskalkylen, och föreställningen om observationsfelen
som summor av ett stort antal elementarfel
spelar här en viktig roll. — Även för statistiken är
felteorien och f. av stor betydelse. S.D.W.
Fella’h (arab, falläh, jordbruksarbetare, av f.al’aha,
bearbeta jorden), den i Syrien, Palestina och
Egypten vanliga benämningen på bofasta åkerbrukare.
Den egyptiske f., om vilken ordet i Europa mest
användes, sättes i motsats dels till de
nomadiserande beduinerna av huvudsaki. arabisk härkomst,
dels till den koptiska stadsbefolkningen och är av
båda lika föraktad. F. härstammar från den
gammalegyptiska lantbefolkningen och företer stora
likheter med den från gamla reliefer bekanta
egyptiska typen: stora mandelformade ögon, raka och
jämna ögonbryn, klen skäggväxt, tjocka läppar,
högväxt, smärt men kraftig gestalt med breda,
tvära skuldror, smala underben och stora fötter.
Fellaher. Se även bilder vid Egypten.
F. äro till största delen muhammedaner (ett fåtal
koptiska kristna) och ha tidigt antagit arabiska
som umgängesspråk och därav bildat en egen
dialekt. F:s ställning har alltid varit eländig, och
den utsugningspolitik, som främmande härskare
(se Egypten, historia) under ett årtusende fört, har
i sista hand drabbat dem. Det ständiga förtrycket
har gjort de urspr. ärliga och godmodiga f.
opålitliga och krypande. Endast ett fåtal äro
självägande, de flesta arrendatorer, som endast tack
vare den största förnöjsamhet kunna livnära sig
under de mest primitiva förhållanden. Bostäderna
utgöras av till små byar samlade lerhyddor med
tak av halm el. gödsel, klädedräkten i allm. endast
av en oftast mörkblå skjorta och matsedeln av
ojäst bröd, litet grönsaker och surmjölk. Kött
förekommer endast någon gång vid festliga
tillfällen. Husdjuren äro bufflar, getter, får och höns.
Under senare tid har en förbättring i f:s ställning
börjat inträda tack vare engelskt initiativ till
gynnande av självägande småbruk. — Litt.: W. S.
Blackman, ”The Fellahin of upper Egypt” (1927);
H. A. Winkler, ”Bauern zwischen Wasser und
Wüste” (1934); H. Habibayrout, ”Mæurs et
cou-tumes des Fellahs” (1938). O.
Fella’ni, f e 11 a t a, folkslag, se Ful.
Felle’m, bot., se Korkvävnad.
von FelKenberg [-bärk], Philipp Emanuel,
schweizisk pedagog (1771—1844). I samband med
sitt mönsterlantbruk på godset Hofwyl nära Bern
upprättade F. från 1799 ett flertal praktiska
ut-bildningsanstalter, i sht för fattig, försummad och
vanartad ungdom. I likhet med Kindermann och
Pestalozzi, med vilken F. tidvis samarbetade, lät
han moralbetonad
undervisning i
elementära folkskoleämnen gå
jämsides med
nyttig-hetsarbete, avseende
en uppfostran av hela
människan. Liksom
sin förebild Pestalozzi
främjade F.
realskolan, lät utbilda
folkskollärare och utgav
tidskr. för främjande
av folkförädling,
själs-kultur, national- och
privatekonomi. B.R.H.
— 343 —
— 344 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
