Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fénelon, François de Salgnac de la Mothe- - Fenemal - Fenestella - Fenestraria - Fenestratus - Fenestrellina - Fenestrerad - Fenetidin, paraaminofenetol - Fenetolkarbamid - Fenfjälliga fiskar - Fenfotade ödlor - Fenfotingar - Fenger, 1. Peter Andreas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FENGER
Fénelon. Målning av J. Vivien. Alte Pinakothek,
München.
verksamhet utnämndes F., som 1693 fått säte i
Franska akad., till ärkebiskop i Cambrai 1695. Men
hans lysande bana vid hovet avbröts, då han tog
sig an den omstridda Mme Guyons sak och i sin
skrift ”Explication des maximes des saints” (1697)
utvecklade en starkt mystiskt färgad åskådning.
Bossuet i spetsen för det gallikanska klerus
angrep honom hänsynslöst, konungen förvisade
honom från hovet, och påven fördömde hans skrift
som kättersk 1699. Som kyrkans lydige son böjde
sig F., ehuru det kan betvivlas, att underkastelsen
var fullt uppriktig. Den kungliga onåden bragtes
till sin spets, då ”Télémaque” utan F:s vetskap
offentliggjordes i Amsterdam 1699 (i:a fullständiga
uppl. utkom först 1717; sv. övers. 1721 och 1723) och
Ludvig XIV däri med rätta ansåg sin person och
sitt styrelsesätt angripna. I sina politiska skrifter
— bl.a. utarbetade han 1711 ett formligt
författningsutkast, ”Esquisse d’un plan dressé pour le
gouvernement d’un royaume” — framstår han som
huvudrepresentanten för den aristokratiska
oppositionen mot Ludvig XIV:s envälde och kräver
generalständernas återupplivande m.m. Hans
utsikter att spela en politisk roll grusades genom
hans lärjunges död 1712, men hans kritik av det
bestående blev ej utan betydelse.
F. är en av sin tids ädlaste karaktärer och
själfullaste förf. Tolerant i vår tids mening var han
icke, men gent emot den officiella religionens
tomma formelväsen företräder han en innerlig
mystiskt-individualistisk fromhet; i sin politiska
åskådning förebådar han Montesquieu, i sin
pedagogiska Rousseau; som språkkonstnär och
estetisk kritiker hör han till tidens yppersta, och det
är med god grund hans mästerverk ”Télémaque”
för många generationer varit den grundläggande
skolboken. — Den textkritiskt bästa och
fullständigaste uppl. av F:s verk är Edition de
Saint-Sul-pice i 10 bd (1851—52). Ett urval av F:s skrifter
av E. Naville (”Kristliga råd och betraktelser”)
utkom i sv. övers. 1930. — Litt.: O. Douen,
”L’in-tolérance de F.” (2 éd. 1875); É. Faguet i ”XVIIe
siècle” (1889 och senare); P. Janet, ”F.” (i ”Les
grands écrivains fran<;ais”, 1892, 3 éd. 1912); L.
Crouslé, ”F. et Bossuet” (2 bd, 1894—95); F.
Funck-Brentano, ”F.” (1902); A. Chérel, ”F. au XVIIIe
siècle en France, 1715—1820, son prestige, son
influence” (2 bd, 1917). R.Hm.
FenemaT, farm., se Luminal.
FenestelFa, paleozool., se Fenestrellina.
Fenestra’ria (av lat. fenes’tra, fönster), släkte
av fam. Aizoa’ceae med klubbformiga blad, vilka
i toppen sakna klorofyll och därför äro
genomskinliga. Genom dessa ”fönster” insläppes ljus,
som således når assimilationsvävnaden inifrån.
Man antar, att bladen hos i naturen vildväxande
exemplar äro nedsänkta i sanden och att blott
den genomskinliga spetsen når upp till ytan.
Intressanta prydnadsväxter äro F. rhopalophyll’a,
som har 4 cm breda, vita blommor, och F.
auranti’aca, med större, orangegula blommor. Med
hänsyn till bladens utbildning kallas arterna
fönsterblad. W.
Fenestra’tus, -a, -um (av lat. fene/tra, fönster),
artnamn på växter,
”försedda med fönster”, t.ex.
med genombrutna blad.
Fenestrelli’na [-(Fenestel-Va},-] {+(Fenestel-
Va},+} fossilt mossdjursläkte,
som levde från silur till
perm och i permo-karbon
nådde en rik utveckling
med storvuxna, ofta
revbildande tratt- el.
solfjä-dersformiga kolonier.
Fenestre’rad (av lat. fe-
nes’tra, fönster), med., perforerad, försedd med (tätt
sittande) hål.
Fenetidi’n, paraaminofenetol,
oc pt
C6H4<[^jj2 5, ger vid kokning med isättika
fe-nacetin.
Fenetolkarbami’d [-å’l-], kem., se Dulcin.
Fenfjälliga fiskar, fiskgrupp, se Borsttandade
fiskar.
Fenfotade ödlor, Pygopod’idae, fam. av
under-ordn. ödlor, förekommande med talrika arter särsk.
i Australien men också på Nya Guinea och
Tas-manien. Yttre främre extremiteter saknas helt,
de bakre extremiteterna äro mycket små,
fenlik-nande. En av de bäst kända arterna är Py’gopus
lepid’optis, vilken uppnår en längd av 50—60 cm
och är grå el. brun till färgen, stundom dock
med vacker mönstring i mörkare färg. Arten
förekommer i Australien och på Tasmanien,
lever huvudsaki. av insektfångst nattetid och går
gärna i träd. E.D.
Fenfotingar, se Vingfotade snäckdjur.
Fenger. 1) Peter Andreas F., dansk präst
(1799—1878), efter flera års verksamhet som
lantpräst 1855 förflyttad till Vor Frelsers Kirke i
Kö
Fenestrellina
reti-formis.
— 361 —
— 362 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
