Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ferrolegeringar - ab. Ferrolegeringar - Ferromagnetism - Ferromangan - Ferromeridianen - Ferromolybden - Ferronickel - Ferronière - Ferrooxalat - Ferroplatinum - Ferrosi - Ferrosiliciumaluminium, -mangan - Ferrosulfat - Ferrotitan - Ferrotypi - Ferroud, Pierre Octave - Ferro-vanadin, -volfram - Ferrucci, Andrea - Ferrugineus - Ferruginös - Ferrum - Ferry, Gabriel (Louis de Bellemare) - Ferry, Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERRY
kvantiteter i vissa stål för att öka deras
härd-barhet. — Ferrotitan (titan järn;
elektro-termiskt c:a 17% titan, högst 7,5% kol,
alumi-notermiskt 22—40 °/o titan, högst 1 °/o kol, 6—
10% aluminium). Titan inverkar så, att stålet
blir finkornigt, och förebygger
korngränsfrät-ning hos rostfritt stål. — Ferronickel
(n i c k e 1 j ä rn; 40—50 °/o nickel, 0,3—1,3 % kol)
framställes i masugn och användes vid
tillverkning av sätthärdnings- och seghärdningsstål,
verktygsstål, magnetstål och rostfritt stål. —
Ferroniob (niobjärn,
ferrocolumbi-um, columbiumjärn; 50—6o°/o niob, 0,1—
0,2 °/o kol) användes vid tillverkning av rostfria
stål, vilka genom ferroniobtillsats bli
motståndskraftiga mot korngränsfrätning. — Dessutom
tillverkas en del legeringar, som ha mycket ringa
användning, ss. ferrocer, ferrouran, f
errot antal och ferrozirkon. [I.S.]S.G.
ab. Ferrolegeringar, Stockholm, tillverkar
ferro-legeringar, kromalun och galvaniserad plåt vid sitt
dotterbolag ab. Metallurgisk industri* i
Trollhättan. F. driver även affärsrörelse med legeringar
av främmande fabrikat. Bolaget grundades 1913;
aktiekapital 4 mkr.
Ferromagnetism. Som ferromagnetiska
betecknas sådana ämnen, vilka, då de införas i ett
magnetfält, ge upphov till en kraftig förstärkning av
detta (ferromagnetis m). De viktigaste
representanterna för denna grupp äro järn, nickel
och kobolt. Vissa legeringar av icke
ferromagnetiska beståndsdelar kunna även uppvisa
ferromagnetiska egenskaper. Vid upphettning över en viss
temp., den s.k. curiepunkten, försvinner f., t.ex. för
järn, nickel och kobolt vid resp. 769°, 360° och
1,137°. U.Sk.
Ferromangan, se Ferrolegeringar, sp. 419.
Ferromeridianen, se Ferro.
Ferromolybden, se Ferrolegeringar, sp. 420.
Ferronickel, se Ferrolegeringar, sp. 421.
Ferronière [-[färån-jä’r],-] {+[färån-
jä’r],+} ett smalt
pannband, vanl. med en
sten el. ett
hängsmyc-ke mitt i pannan. F.
har uppkallats efter
en fransk dam, Mme
Ferron, en av Frans
I:s mätresser, vilken
ansetts vara avbildad
på ett Lionardo da
Vinci tillskrivet
porträtt i Louvren, ”La
belle Ferronière”. F.
var mycket modernt
på 1840-talet.
Ferroniob, se
Ferrolegeringar, sp. 421.
Ferrooxalat, kem., se Järnsalter.
Ferroplatinum, miner., se Platina.
Ferro’si, farm., beteckning för salter med tvåvärt
järn; f. laktas, ferrolaktat, f. sulfas, ferrosulfat,
järnvitriol.
Ferrosiliciumaluminium, -mangan, se
Ferrolegeringar, sp. 420.
Ferrosulfat, kem., se Järnsalter.
La belle Ferronière,
tillskriven Lionardo da Vinci.
Ferrotitan, se Ferrolegeringar, sp. 421.
Ferrotypi’ (till lat. ferrum, järn, och grek. typ’os,
avtryck), ett huvudsaki. på 1800-talet använt
fotografiskt kollodiumförfarande för framställning
direkt i kameran av till synes positiva bilder. F.
utfördes på svartlackerat järnbleck, överdraget
med ett kollodiumskikt, innehållande jodsilver.
Genom att den vid framkallningen erhållna negativa
silverbilden är ytterst finkornig och därför ljust
grå el. nästan vit, verkar den, sedd mot den
svartlackerade bakgrunden, som en positiv bild. En
variant av f. användes emellanåt än i dag för
snabbfotografering av ”kanonfotografer” på
marknader o.d. K.S.
Ferroud [färo’], Pierre Octave, fransk
tonsättare och skriftställare (1900—36), studerade
för bl.a. G. Ropartz i Strassburg och Florent
Schmitt i Lyon, vilken han högt beundrade och
ägnade en biogr., ”Autour de Florent Schmitt”
(1927). F., som från 1923 var bosatt i Paris, har
komponerat en komisk opera ”Chirurgie” (1927,
uppf. 1928), baletten ”Le porcher” (”Svinaherden”,
efter H. C. Andersen, med användande av svenska
motiv; uppf. av Svenska baletten i Paris 1924),
symfoniska dikter, stråkkvartett, 2 sonater för
violin och piano, en trio för träblåsare (1933), 3
stycken för soloflöjt, pianosaker och sånger. F.
var även verksam som musikkritiker. fF.SUC.A.M.
Ferro-vanadin, -volfram, se Ferrolegeringar, sp.
420.
Ferrucci [-roc’i], Andrea, italiensk
bildhuggare (1465—1526), verksam huvudsaki. i Toscana.
Han utförde bl.a. relieferna på dopbrunnen i
domen i Pistoja samt ett gravmonument för Andrea
Strozzi i Santa Maria Novella i Florens.
Ferrugin’eus, -a, -um (lat., roströd), artnamn på
växter med någon del av roströd färg.
Ferruginö’s, järnhaltig.
Ferrum (lat.), järn. F. pulvera’tum, pulveriserat
järn; f. reduc’tum, reducerat järn.
Ferry [färi’], Gabriel, pseud. för den franske
förf. Louis de Bellemare (1809—52). F.
tillbragte en stor del av sitt liv på resor i Amerika,
spec. Mexico, och publicerade i ”Revue des deux
mondes” ett antal vildmarksromaner i Coopers
maner, alla i bokform först efter hans död, ss.
”Costal ITndien” (1852; sv. övers. ”Indianen”),
”Le coureur des bois” (1853; sv. övers.
”Skogslö-paren”), och en rad arbeten om mexikanska
förhållanden.
Ferry [färi’], Jules Franqois Camille, fransk
politiker (1832—93). Advokat och journalist bl.a.
i ”Le Temps” bekämpade F. andra kejsardömet,
valdes 1869 till deputerad för Paris och återvaldes
ständigt intill 1889. Sekr. 1870 i nationella
försvarsregeringen, och mär i Paris under stadens
belägring gav han prov på energi och mod. Han
utnämndes 1872 till minister i Grekland men tog
avsked efter Thiers’ fall för att fritt kunna
bekämpa monarkisterna och de konservativa. Vid
genomförandet av en serie republikanska
programpunkter 1875—84 spelade F. som en av de
främsta representanterna för ”vänstra centern”,
senare som ledare för ”republikanska vänstern” en
förgrundsroll. Han var undervisningsminister i
Waddingtons och Freycinets regeringar 1879—80,
konseljpresident och undervisningsminister 1880—■
— 421 —
— 422 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
