Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Fersen, 2. Fabian - von Fersen, 3. Reinhold Johan - von Fersen, 4. Hans - von Fersen, 5. Axel (d.ä.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FERSEN
därefter i det tyska, 1647 överstelöjtnant, 1657
kommendant i Krakow, 1658 svårt sårad vid
Kronborg, s.å. generalmajor av inf. och 1659
överkommendant i Stralsund. 1663 guvernör i Livland blev
F. 1668 generallöjtnant, 1674 general och 1675
krigsråd. Redan s.å. utnämndes F. till
generalguvernör i Skåne, Halland och Blekinge och
fältmarskalk. Under skånska kriget utmärkte sig F.
genom sitt tappra försvar av Malmö, vilket blev
av utomordentlig betydelse för hela kriget, särsk.
den avslagna stormningen i juni 1677. PS.
3) Reinhold Johan von F., den föreg:s
brorson, friherre, sedan greve, krigare och
ämbetsman (1646—1716), var först i utländsk krigstjänst,
från 1675 i svensk, deltog i skånska kriget, blev
1684 överste, deltog i polska kriget till 1702,
då han blev generalmajor och överkommendant i
Göteborg. 1709 generallöjtnant och guvernör i
Riga, 1711 kungl. råd, 1712 generalfälttygmästare
samt 1715 president i Svea hovrätt.
4) H a n s von F., den föreg:s son, greve,
militär och ämbetsman (1683—1736). Volontär
1700, kapten 1705, major 1710, överste 1712,
försvarade F. 1719 med framgång Eda skans, blev s.å.
generalmajor av kav., 1720 generallöjtnant. F. slöt
sig under frihetstiden först till holsteinska partiet
och uppträdde 1727 mot hannoverska alliansen
men närmade sig sedan konungen, som 1731 trots
rådets invändningar gjorde honom till president
i Svea hovrätt. Vid 1734 års riksdag uppträdde F.
som konungens språkrör mot Horn. Han yrkade
på förbund med Frankrike och Turkiet och var en
av hattpartiets grundare. PS.
5) Fredrik Axel von F. (d.ä.), den föreg:s son,
greve, politiker (1719—94). Efter studier i
Uppsala och Lund blev F. 1737 volontär vid Livreg.
till häst, gick 1739 i fransk krigstjänst och blev
1740 kapten vid reg. Royal Alsace, 1745 överste
för ett eget tyskt reg. i fransk tjänst, 1748
bri-gadjär (generalmajor), 1750 generalmajor av
svenska kav., erhöll avsked ur fransk tjänst 1753, blev
överste för Livgardet 1756, generallöjtnant av inf.
1757 och överkommendant i Stralsund 1758,
general 1763, fältmarskalk 1770. Under sin militära
karriär utmärkte sig F. vid olika tillfällen, särsk.
i österrikiska tronföljdskriget, men vida mer
betydelsefull blev hans insats i frihetstidens och den
tidigare gustavianska tidens politiska liv. Redan
vid riksdagen 1751/52 trädde han fram i första
planet och än mer 1755/56. Hans partiståndpunkt
var given: släktförbindelser likaväl som hela F:s
franska orientering fäste honom vid hattpartiet;
därtill kom, att F:s av hovpartiet häftigt
bekämpade generalmajorsutnämning råkat bli anledning
till det öppna utbrottet av den länge hotande
konflikten mellan hovet och hattarna.
Vid riksdagen 1755/56 blev F. lantmarskalk och
trädde därmed i spetsen för hattarnas kamp mot
hovet och mot dettas strävan att söka utvidga
ko-nungamyndighetens snävt tilltagna område.
Hovets revolutionsförsök ställde honom inför en
ytterst krävande situation, men han visade sig den
vuxen, hävdade med kraft och klokhet sitt partis
intressen men gjorde samtidigt vad han förmådde
för att dämpa segrarnas övermod och
hämndlystnad. Efter att under 3 år ha bevistat det
pommerska fälttåget, därunder en längre tid som överkom-
Axel von Fersen d.ä.
Pastell av G. Lundberg, Gripsholm.
mendant i Stralsund, hemkallades F. 1760 för att
vid riksdagen bistå det nu i full upplösning stadda
hattpartiet. Om det stora anseende, han åtnjöt
inom partiet, vittnar bäst den omständigheten, att,
medan i sakfrågorna de mest skilda meningar
brö-tos mot varandra, voro alla ense om att F. var
självskriven till lantmarskalksposten. Anyo grep
han med säker hand tömmarna, fick till stånd en
överenskommelse med de missnöjdas ledare,
Pech-lin, offrade några av de mest komprometterade
hattråden och lyckades så ännu för någon tid
hålla samman det sönderfallande partiet. Mot
riksdagens senare del började emellertid F.
alltmera närma sig hovet, efter riksdagens slut blev
förtroligheten allt större, och F. visade sig to.m.
beredd att till kungamaktens förmån offra en del
av de frihetsgrundsatser, han tidigare förfäktat.
Men då i nov. 1764 frågan om förnyat förbund med
Frankrike blev aktuell och hovpartiet vägrade att
i denna kardinalpunkt foga sig efter F:s önskemål,
avbrötos förbindelserna. — Vid 1765/66 års
riksdag uppställdes F. ånyo som kandidat till
lantmarskalksposten men blev icke vald. Som medl. av
Sekreta utskottet förde han emellertid oförskräckt
sitt fallande partis talan. Gemensamma intressen
mot det segrande mösspartiet förde nu åter
hattarna och hovet samman, och då Frankrike 1766
framförde sina avsikter att söka få ett slut på
de förlamande partistriderna, ställde sig F. till
förfogande för dessa planer. Medan kronprinsens
och C. F. Scheffers av Frankrike understödda
åsikt var, att konungamakten genom en statskupp
skulle taga ledningen, företrädde F. den meningen,
att statsvälvningen skulle verkställas av
ständer
— 425 —
— 426 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
