Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fideikommiss - Fideikommissarie - Fidelio - Fidenza (Borgo San Donnino) - Fides - Fides implicita - Fidias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIDEIKOMMISS
Fideikommiss’ (till lat. fid’es, trohet, och
com-mitfere, anförtro, eg. det som är anförtrott åt
någons hederlighet), i romersk rätt: förordnande av
arvlåtare, varigenom en person (fiducia’rius) tillädes
viss egendom med åliggande att fullgöra vissa
förpliktelser, i regel överlämna egendomen till den
verklige arvtagaren, fideicommissa’rius. Urspr.
kunde på gr. av formella brister fullgörandet av f. icke
rättsligen framtvingas, utan detta berodde på
mellanhandens (fiduciariens) hederlighet (fid’es), därav
benämningen f. Från kejsar Augustus’ tid blev
emellertid f. bindande för honom, och
fideikom-missarien erhöll rättens skydd för egendomens
utfående. — I modern tid innebär f. förordnande,
vanl. i testamente, varigenom föreskrives, att viss
egendom skall, utan att kunna avyttras, i viss
angiven ordning, oftast efter förstfödslorätt med
företräde för manlig avkomma, med
besittningsrätt tillfalla på visst sätt bestämda personer, den
ene efter den andre. Tillhöra de sålunda bestämda
personerna samma släkt, kallas stiftelsen f a m i
1-jefideikommiss. I allmänna språkbruket
betyder f. den egendom —
fideikommissegendom —, om vilken dylik
fideikommissbestämmelse givits. F. äro i Sverige kända från
1500-talet (Gustav Vasas testamente) och blevo under
1600-talet, efter tyskt el. spanskt-italienskt
mönster, rätt vanliga bland adeln. Emellertid har det
ur nationalekonomisk och social synpunkt ansetts
mindre lämpligt, att stora förmögenhetskomplex,
särsk. jordegendomar, genom f. bindas lång tid
framåt. Det blev därför här i Sverige från 1810
förbjudet att i nya fideikommisstiftelser sträcka
fideikommissbandet längre än högst 2 släktled
framåt rörande fastighet. Från 1931 gäller
samma begränsning även lösegendom, som gives i
testamente, men ej vanlig gåva. — Enl. k.f. 3A
1810 äger K. m:t (Justitiedep.) befogenhet att
lämna rättelse el. förklaring till stadgande i
stiftelseurkund till f., t.ex. om utbyte el. inteckning av
fideikommissegendom. Särskilda regler gälla om
arrende av och fardag å fideikommissegendomar
enl. lag 1921, intagen under nya jordabalken 1907.
Jordfideikommiss upphävdes i Frankrike under
revolutionen och ha i Danmark och flertalet tyska
stater avlösts genom lagar 1919 ff. I Danmark
blevo f. efter betungande avgifter (30 °/o av värdet,
jämte överlåtelse av Vs av arealen) till staten och
gottgörelse till arvsberättigade släktingar
innehavarens fria egendom. Även i Sverige föreligger
förslag (”Sveriges off. utredningar” 1935:50) till
f:s avskaffande och övergång till fri jordegendom.
Enl. senaste tillgängliga uppgifter (1940) funnos
här c:a 150 f., vilkas egendomar då taxerades
till sammanlagt c:a 150 mkr, de flesta belägna
i Mälarlandskapen och Skåne.
Oviljan mot f., vilken vilar på ganska blandade
motiv, riktar sig i verkligheten mindre mot f. som
sådant än mot de stora jordkomplexen. Våra
germanska förfäders äldsta arvslagar gjorde jorden
till ett slags f. inom ätten, och i ett så
demokratiskt och långt framskridet land som Schweiz
gynnas bildande av familjefideikommiss å bondebruk.
Se även Erbhof. K.
Fideikommissa’rie, innehavare av
fideikommissegendom (se Fideikommiss); även om arvinge till
dyl.; ibland skämtsamt om äldste son över huvud.
FideTio, Beethovens enda opera. Texten efter
Bouillys ”Léonore, ou 1’amour conjugal” av
Sonn-leithner, senare bearbetad av Treitschke. Operan,
komponerad 1803—05, uppfördes f.g. i Wien 1805
med föga framgång, delvis beroende på att
franska trupper just besatt staden. Efter ett försök
1806, då bl.a. den berömda ”Leonorauvertyr nr 3”
tillkom, uppfördes F. i omarbetat skick först 1814
(i Sverige 1832). F. är det förnämsta exemplet
på den efter franska revolutionen vanliga
skräckoperan. — Huvudroller: Florestan, spansk
adelsman (tenor), Leonora, hans hustru (sopran). G.Hsm.
Fidenza [-än’tsa], till 1927 Borgo San
Don-ni n o, stad i n. Italien, vid foten av Apenninerna
20 km v.n.v. om Parma; c:a 7,000 inv. F. är
antikens Fidentia, belägen vid Via Aemilia.
Katedralen, San Donnino, är en av Italiens märkligaste
kyrkor från senromansk tid (1100—1200-talen),
med krypta samt emporer över sidoskeppen.
Fasaden och interiören prydas av vackra skulpturer;
de förnämsta äro statyerna av David och
Hese-kiel av B. Antelami, uppställda i nischer på ömse
sidor om den baldakinprydda huvudportalen.
Intressant är också Palazzo comunale, byggt i
lom-bardisk stil under 1200-talet. P.;E.W.
Fid’es (lat., trohet, sanning), romersk
idépersonifikation, beskyddad av Dius Fidius, skall redan
av konung Numa ha fått egen kult och helgedom.
Kultbildens och de offrande prästernas h. hand
skulle hållas dold; orsaken därtill är ej förklarad.
Ät Fides Publica byggdes ett tempel på
Capi-tolium o. 250 f.Kr. F. förekommer ofta avbildad
på kejsartidens mynt.
Fid’es implic’ita (lat. fid’es, tro, och implicare,
inveckla), en i kyrkans tro ”innesluten” tro, ett
uttryck, som vann burskap inom den medeltida
skolastiken. Med utgångspunkt i uppfattningen
av tron som i första hand ett försanthållande av
en viss given auktoritativ lära skilde man mellan
en ”uttrycklig” tro, fides explic’ita (till lat.
explica’-re, utreda), och fides implicita, vilken senare betydde,
att man inskränkte sig till att utan vidare insikt i
saken hålla för sant, vad kyrkan lärde. Av
lekmännen fordrades fides explicita endast i fråga om
kyrkans viktigaste läror, motsvarande ung.
trosbekännelsens innehåll, i övrigt vore f. tillräcklig. En
viss motsvarighet till denna fördelning möter i den
efterreformatoriska ”ortodoxien”, när man här
skiljer mellan oeftergivliga ”fundamentalartiklar”
och läror, vilka icke äga fundamental betydelse.
Luther avvisade fullständigt medeltidens teori
om f. G.Au.
Fi’dias (grek. Feidi’as), grekisk bildhuggare,
verksam vid mitten av 5:e årh. f.Kr. Uppgifterna om
F:s liv äro osäkra. Han var emellertid atenare
och tillhörde en släkt, ur vilken flera konstnärer
framgått. En brorson till honom var målaren
Panainos, som också var hans medarbetare.
F:s förnämsta verk var den stora kultbilden
av Zeus i Olympia, utförd o. 450 f.Kr. i guld,
elfenben och ädla träslag under medverkan av
Panainos. Bilden åtnjöt i antiken en oerhörd
berömmelse och räknades till världens sju
underverk. Kopior finnas ej, men bronsmynt från Elis
präglade på kejsar Hadrianus’ tid, avbilda den.
Tack vare dessa myntbilder och Pausanias’
utförliga beskrivning veta vi, att guden var framställd
— 475 —
— 476 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
