Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fidias - Fidibus - Fiditier - Fidius - Fidjinötter - Fidjiöarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIDJIÖARNA
sittande på en rikt ornerad tronstol med en
segergudinna i den framsträckta högra handen och
den vänstra stödd på spiran. Den berömda
bilden fanns kvar i Olympia antiken igenom och
förstördes vid templets brand 426 e.Kr. — F:s
andra huvudverk var Athena Parthenos,
kultbil-den i Parthenon i Aten (färdig 438). Även denna
staty var utförd i guld och elfenben över en
kärna av trä. Gudinnan var framställd stående
med hjälm på huvudet och egiden med
gorgo-huvudet över bröstet; i vänstra handen höll hon
lans och sköld, i den högra bar hon liksom Zeus
en segergudinna. En viss föreställning om det
12 m höga originalet ge de talrika, i olika skala
förminskade kopiorna, bland vilka kunna nämnas
Le-normants statyett och Varvakeionstatyetten, båda i
Aten. Även denna bild stod på sin plats till inemot
antikens slut. På 400-talet e.Kr. avlägsnades den
ur Parthenon. Enl. en uppgift i en
martyrberättelse brändes den. — På Akropolis funnos
dessutom två andra berömda Athena-statyer av F., båda
i brons. Den ena, Athena Promachos, som
framställde gudinnan i full rustning, var 16 V2 m
hög och kunde av sjöfarare ses långt ute till havs.
Den andra, Athena Lemnia, föreligger sannolikt
kopierad i två marmorstatyer i Dresden och ett
huvud i Bologna. F. skapade även ett flertal andra
gudabilder, däribland en guld-elfenbenstaty av
Afrodite Urania i Elis, framställd stående med
ena foten på en sköldpadda. Berömd var också
F :s amason i Efesos, förmodligen återgiven i
den s.k. amasonen Mattei i Vatikanen. — F. var
vidare Perikles’ konstnärlige förtroendeman vid
dennes byggnadsarbeten. Man har också sedan
länge antagit, att F. är den egentlige skaparen
av de perikleiska byggnadsverkens skulpturala
utsmyckning, i första hand då
Parthenon-skulptu-rerna. Denna uppfattning stödes av den trots alla
olikheter enhetliga stilen i dessa skulpturer, en
enhetlighet, som blir naturlig, om utsmyckningen
av templet i dess helhet planlagts och letts av F.
— Efter färdigställandet av Parthenon anklagades
F. för att ha undansnillat guld och dog i fängelset.
Som skulptör nådde F. högst i
guld-elfenbentek-niken men var också en erkänt framstående
bronsgjutare. Även marmortekniken behärskade
han. Han är också känd som en toreutikens
mästare, men om denna sida av hans konstnärliga
verksamhet kunna vi tyvärr ej göra oss någon
föreställning. Enl. vissa vittnesbörd har han
dessutom varit verksam som målare.
F. framstår i det antika källmaterialet som den
grekiska konsthistoriens största namn, den
klassiska stilens oförliknelige mästare. Vi ha tyvärr
icke möjlighet att studera något av hans
mästerverk i original, men i den mån vi ha rätt att i
de bevarade Parthenon-skulpturerna se verk,
tillkomna under hans ledning och medverkan, ha vi
all anledning att instämma i antikens eget
omdöme. — Litt.: A. Hekler, ”Die Kunst des Phidias”
(1924); H. Schrader, ”Phidias” (s.å.). K.H.
Fi’dibus (urspr. från tyskt studentspråk; av
omtvistat ursprung), hopvriden pappersbit, varmed
man tände tobakspipor.
Fidi’tier, se Syssitier.
Fid’ius, rom. myt., se Dius Fidius.
Fidjinötter, se Coelococcus.
Fidjiöarna (eng. Fiji Islands), den östligaste
utposten av den melanesiska övärlden, belägen
mellan i78°4o’ v.lgd och i76°5o’ ö.lgd samt mellan 160
och 20° s. bredd. Jämte ön Rotuma bildar den den
engelska kronkolonien Fiji Islands. Areal 18,344
km2 med en befolkning av 254,676 (1945).
Huvudstad Suva. — F. bestå av två stora öar, Vita Levu
(11,733 km2), efter vilken ögruppen urspr. kallades
Vitiöarna, och Vanua Levu (5,517 km2), samt o.
250 småöar, av vilka de största äro Kandavu och
Taveuni. ögruppen ligger grupperad i en
halvcirkel runt den jämförelsevis runda Korosjön på
en från det omgivande djuphavet högt
uppskjutande sockel, som torde utgöra resterna av ett
sjunket fastland. Härpå tyder också ögruppens
geologiska byggnad. Visserligen består den huvudsaki.
av unga vulkaniska bergarter: andesit, basalt och
diorit. Dessa utgöra berggrunden i det nu
dominerande vulkaniska landskapet, som täcker den
gamla fastlandskärnan, vars graniter, dioriter och
kvartsporfyrer dock på enstaka punkter gå i
dagen. Terrängen är synnerligen bruten. De inre
delarna av de större öarna äro fyllda av skarpa
bergspetsar och otillgängliga ryggar, uppbyggda
av mörka vulkaniska bergarter. På Viti Levu når
högsta toppen Mount Victoria 1,390 m. ön
Taveuni äger en 1,231 m hög slocknad vulkan, vars
krater nu intages av en sjö. Bergen äro skilda
av djupt nedskurna dalar, vilka på Viti Levu
ge-nomflytas av betydande floder. Den största är
Rewa, som är segelbar för smärre fartyg på en
sträcka av 116 km och som vid sin mynning på
ö. kusten bildar ett 85 km2 stort delta, öns n.ö.
kust bildas däremot av 500—600 m höga
bergväggar. Kusterna omgivas av barriärrev, som äro
avbrutna utanför flodmynningarna. — Klimatet är
tropiskt. På Vanua Levu, den n. huvudön, är
års-medeltemp. 26° med en skillnad mellan varmaste
och kallaste månad på 2°3, och på Viti Levu äro
motsv. siffror 250 och 4°s. Nederbörden är riklig
och fördelad över hela året med maximum under
den tid s.ö.-passaden blåser, d.v.s. maj—oktober.
Inom de n.v. delarna av de större öarna, som
ligga i regnskuggan för passadvindarna, är
klimatet relativt torrt. I Suva på Viti Levu är
års-medelnederbörden 2,810 mm. — öarna äro på ö.
sidan klädda av täta skogar, som särsk. i
bergen äro besläktade med den tropiska regnskogen.
De bestå av palmer (kokospalmer och K en’tia),
trädormbunkar och barrträd (t.ex. kaurigranen,
Po-docaPpus vitiPnsis och araucarior) med en
undervegetation av lianer, orkidéer och en mängd
ormbunkar. Värdefulla trädslag äro vidare
sandelträ-det, rosenträdet, ndilo-trädet och Afze’lia bij’uga,
vilka alla fyra lämna ett utmärkt virke, samt
brödfruktträdet och det för sitt harts eftersökta
dakua-trädet (Damm’ara vitiensis). De sumpiga
deltakusterna äro klädda av mangroveskogar. I öarnas
regnfattigare n.v. delar äro skogar sällsyntare.
Träden fälla här sina blad under den torra
årstiden, och skogarna äro merendels ersatta av
savanner med inströdda Pan’danus odoratiss’imus.
Flerstädes är dock naturvegetationen förstörd:
sandelträden äro nästan försvunna på gr. av för
stark avverkning, och mangrovekärren äro
torrlagda och förvandlade till sockerrörsplantager.
— 477 —
— 478 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
