Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmcensur, biografcensur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMCENSUR
trädde fil. dr Gunnar Bjurman. Övriga censorer
äro fru Birgit Hedström (sedan 1941) och med.
lic. Gunnar Klackenberg (sedan 1946) med
journalisten Greta Bolin som suppleant (sedan 1948).
Extra granskningsman är med. dr Jakob Billström
(sedan 1911) med med. lic. Allan Grönwald som
suppleant (sedan 1942). Enl. k.f. om
biografföreställningar av 22/e 1911 med senare tillkomna
ändringar avser granskningen att förhindra
visandet av filmer eller delar av filmer, när dessa
framträda på sådant sätt el. i sådant sammanhang,
att deras ”förevisande skulle strida mot allmän
lag eller goda seder eller eljest kunna verka
förråande, upphetsande eller till förvillande av
rättsbegreppen”. Förbjudna bilder äro t.ex.
skräckscener, självmord el. grova förbrytelser. Vid
bedömandet av en film har emellertid f. att ta hänsyn
till det sätt varpå och i vilket sammanhang dessa
bilder förekomma. Det är nämligen icke bildens
karaktär som bild utan dess verkan på åskådaren,
som är avgörande. Som exempel på förråande
filmer kunna anges sådana, som ha instruktiv
karaktär, t.ex. inbrott, bankrån, el. där brottslingars
liv och gärning skildras rent asocialt el. t.o.m.
glorifieras. Grovt våld, t.ex. mot kvinnor,
grymhet mot människor och djur och långvariga grova
slagsmål tillåtas icke, ej heller asociala företeelser,
där ingen ogillande tendens framträder i filmen.
Av dessa skäl ha t.ex. de amerikanska
gangsterfilmerna synnerligen ofta förbjudits i Sverige.
Med upphetsande film menas sådan, som
har bestående upphetsande verkan, d.v.s. där
händelser skildras, som på ett skadligt sätt inverka
på själslivet, t.ex. sadistiska, perversa el. erotiskt
upphetsande scener, rått skämt med sinnessjuka,
våldsamma klasstrider, t.ex. strejker. I mots. till
en gängse föreställning äro kärleksscener dock
i allm. mindre censurerade; där är t.ex. USA långt
strängare i bedömningen. Andra scener, som
föranleda ingrepp av censuren, äro sådana, som
kunna anses olämpliga med hänsyn till rikets
förhållande till främmande makt el. lända till skada
för riksförsvaret. Detta har framför allt varit fallet
under 2:a världskriget, då hänsynstagandet till
landets intressen betydde en väsentlig ökning av f:s
uppgifter. Under denna tid blev det också allt
vanligare med interna klubbar, s.k. f i 1 m k 1 u
b-b a r, där ocensurerade el. censurförbjudna filmer
kunde förevisas för medlemmarna. Någon
åldersgräns för barn kunde av naturliga skäl icke
upprätthållas i dessa, som även genom sin karaktär
av medlemsorganisation kunde undgå nöjesskatten.
Det var ganska lätt att vinna inträde i dessa
filmklubbar, till vilka ”medlemskort”, berättigande till
fritt inträde, ofta kunde lösas vid ingången.
Myndigheterna ha på olika sätt sökt ingripa mot sådant
kringgående av censurens bestämmelser, bl.a.
genom tillägg i biografförordningen om att dessa
filmklubbars verksamhet i vissa fall är att
jämställa med offentlig förevisning. —-
Propagandafilmer, särsk. om de framträdde under
karaktär av spelfilmer, blevo under 2:a
världskriget icke sällan förbjudna. Flertalet av dessa
censurförbjudna filmer ha dock visats efter
kriget i Sverige. Statens biografbyrå ingick hösten
1939 till K.m:t med framställning om
begränsning av utländsk journalfilm av propaganda-
SU 9- — 545 —
18 — Red. avsl. ’/io 48.
karaktär. — Dessutom finnas tilläggsbestämmelser
för filmer, som anses olämpliga för barn
under 15 år, vilka stadga förbud för
”biografbilder, som äro ägnade att skadligt uppjaga barns
fantasi el. eljest menligt inverka på deras andliga
utveckling och hälsa”. — Biografbilder av annan
beskaffenhet än de nämnda får Statens
biografbyrå icke vägra att godkänna. Har byrån
utfärdat tillståndsbevis för filmen, med el. utan
censurerade partier, så gäller detta tillstånd för
hela riket med undantag för om filmens
förevisande kan medföra oroligheter, då ortens
polismyndighet kan lokalt förbjuda den.
Förhands-censur av manuskript förekommer över huvud
icke. Särskilda föreskrifter ang. bildvisningen
ledsagande ljud ha icke utfärdats. — All för
export avsedd svensk film granskas av
Försvarsstaben el. Statens biografbyrå, som ha att
tillse, att icke några militära hemligheter
förekomma i denna.
Filmgranskningen försiggår i särskilda
uppspel-ningsrum i byråns lokaler, Kungsgatan 38 i
Stockholm, varvid granskningsmännen anteckna de
scener, som föranleda tvekan; dessa scener klippas
eventuellt senare. En mängd filmer passera utan
anmärkning, andra åter bli totalt förbjudna. I
tveksamma fall rådgör granskningsmännen med chefen
el. med annan granskningsman, t.ex. en av de
medicinska experterna. Innehålla de svenska
filmerna flygbilder el. bilder av militära objekt,
inhämtas yttrande från chefen för Försvarsstaben.
Efter granskningen utfärdar Statens biografbyrå
censurkort, på vilket finnes en kort
beskrivning av filmen, varjämte ev. klippningar i denna
angivas. Kortet och filmen stämplas med samma
registernummer, och därigenom blir det lätt för
polismyndigheten att kontrollera, huruvida Statens
biografbyrås beslut verkligen följs. Censurkorten
äro av tre slag: 1) rött kort (barntillåten film);
2) gult kort (endast för vuxna tillåten film); 3)
vitt kort (totalt förbjuden film). Den sistn. filmen
återlämnas till sin ägare el. förhyrare men åsättes
ingen nummerstämpel och kan alltså, under
förutsättning av vederbörlig poliskontroll, icke spelas.
Det förekommer någon gång, att de totalt
censurförbjudna filmerna klippas av filmdistributören
och sedan underställas censuren för förnyad
granskning. Även kopiorna granskas, ehuru icke
av granskningsmännen utan av någon av byråns
övriga tjänstemän, vilken har att tillse, att
kopiorna äro i samma skick som originalfilmen,
över Statens biografbyrås beslut kan klagan inom
30 dagar föras direkt hos Konungen. Hittills (sept.
1948) har byrån granskat närmare 75,000 filmer
(alla kopior oräknade). Närmare 30 klagomål ha
under åren anhängiggjorts. Endast ett av dem
har föranlett ändring av byråns beslut. För
granskningen erlägges avgift enl. taxa, för spelfilmer 4
öre pr m och för journalfilmer o.d. 1 öre pr m.
Avsevärda överskott ha härigenom uppstått, vilka
inlevererats till statsverket.
Det ligger givetvis i sakens natur, att en
institution av detta slag i vissa fall kan bli ett
irritationsmoment för såväl filmfacket som för pressen
och publiken. Därför ha ibland f:s beslut, icke
minst under senaste kriget av politiska skäl, varit
utsatta för klander för förment hårdhet och par-
— 546 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
