Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmhögskola - Filmindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMINDUSTRI
där även utbildning på filmens olika områden skulle
äga rum. En riksdagsmotion väcktes även i frågan
men vann icke riksdagens bifall. B.Hgn.
Filmindustri. Med filmens konstnärliga
utveckling följde en betydande industriell expansion,
tidigast och mest utpräglat i USA, där filmen
blev en storindustri. Tiotals milliarder kr äro
investerade i inspelningsföretag, filmpatent och
biografverksamhet framför allt i USA, som
alltjämt intar en ledande ställning i fråga om f.
Man beräknar världens filmpublik till o. 250 mill.
personer pr vecka och den genomsnittliga
bruttointäkten till närmare 1 milliard kr för samma tid.
En enhetlig ledning av f. finns endast i
totalitärt el. korporativt uppbyggda stater, där f.
regleras och kontrolleras genom statliga organ.
I diktaturländerna insåg man tidigt filmens
propagandavärde och inrättade därför kreditinstitut
för statsunderstöd. Detta möjliggjorde en
filmproduktion utan tanke på de ekonomiska riskerna
men inskränkte också produktionens konstnärliga
frihet. Längst har man gått i Sovjetunionen, där
f. helt förstatligats med bl.a. en kapitalinvestering
på 44 mill. rubel i i:a och 210 mill. i 2:a
femårsplanen. I de demokratiska länderna är f.
däremot grundad på fri företagsamhet med ett
till ett minimum inskränkt statligt inflytande,
som endast avser gällande biografförordningar,
censurbestämmelser och importregleringar. Den
privata företagsamheten kan å sin sida innebära
fara för filmmonopol och filmtruster, som
försvåra den fria konkurrensen. De flesta länder
söka skydda sin filmmarknad mot
nationalekonomiskt betungande import genom olika åtgärder,
i första hand genom kontingentering, d.v.s.
utländsk film får importeras endast i viss
proportion till den inhemska. Även höga importavgifter
innebära ett hinder för det fria filmutbytet
länderna emellan. På gr. av valutabestämmelser
är det ofta svårt för ett produktionsbolag att
få utföra vinstkapital på förevisade filmer ur ett
land. Det har då förekommit, att bolaget
förlagt inspelningen av en el. flera filmer till detta
land. — I Sverige har förslag väckts om
statsunderstöd åt ambitiös svensk filmproduktion, t.ex.
genom restitution av nöjesskatten el. genom
inrättande av en särskild filmfond. De s.k.
Filmsakkunniga föreslogo 1942 statligt stöd till en
sådan filmproduktion, men förslaget lämnades
utan avseende.
I stort sett kan man indela f. i tre
huvudgrupper: filmproduktion, filmdistribution och
biografrörelse. Många bolag omfatta alla dessa
grenar. USA, som svarar för 50% av världens
filmproduktion (före 2:a världskriget 65—
70%), går i spetsen i produktionshänseende;
närmast följa Sovjetunionen, England och Frankrike.
I regel ligger filmproduktionen i händerna på
kapitalstarka storföretag. På gr. av svårigheten
att på förhand bedöma en films framgång hos
publiken är f. en ekonomiskt mycket riskfull
industri; framför allt är detta förhållandet i länder
med litet språkområde. De höga
produktionskostnaderna fordra ant. en stor marknad inom
landet, ss. i USA och Sovjetunionen, el. en
betydande export. Felinvestering av kapital i fråga
om en film måste kompenseras av andra lyckade
spekulationer mom filmproduktionen el. genom
kombination med distributionsbolag och
biografrörelse. USA:s f. är också en enda härva av
moderbolag och dotterbolag med gemensam
finansiell och administrativ ledning. De stora
Hol-lywood-bolagens kapitaltillgångar finnas hos
bankerna, som kontrollera bolagen ekonomiskt och
på grund därav även kunna ange de
konstnärliga riktlinjerna för produktionen. Den ekonomiska
depressionen och ljudfilmens genombrott med
dess dyrbara omställning av filmframställningen
medförde stora svårigheter för den amerikanska
f. i slutet av 1920-talet, och flera fallissemang
blevo följden; det mest beryktade ex. är
biografkungen William Fox’ gradvisa fall 1930—36,
då storbankerna efter hand övertogo hans många
bolag. Också efterkrigstiden på 1940-talet har
inneburit en kris för USA:s f. —
Inspelnings-kostnaderna för en ordinär spelfilm i USA variera
men äro i allm. mycket höga. Storfilmen ”Borta
med vinden” kostade 16 mkr, men
bruttointäkterna uppgingo till över 100 mkr. De billigaste,
de s.k. B-filmerna (enklare äventyrsfilmer och
farser av ett slag, som aldrig visas i Sverige),
kosta c:a 700,000 kr. Också i England ha
inspel-ningskostnaderna på senare åren tenderat att gå
upp till mycket stora belopp. —
Inspelningskost-naderna för svensk film hålla sig i regel omkr.
350,000 kr (1948). En svensk filmproducent kan
på gr. av språksvårigheterna praktiskt taget
endast räkna med den inhemska marknaden, möjl.
också med de övriga skandinaviska länderna.
Under stumfilmens dagar var emellertid den
svenska filmen en icke obetydlig exportvara. Föi
att en svensk film skall kunna bära sig, måste
den enl. beräkning ses av var io:e svensk
(åldringar, sjuka och barn frånräknade). I regel är
filmproduktionen kombinerad med filmdistribution
av såväl egna som importerade filmer och med
biografrörelse, som stabilisera dess ekonomiska
ställning.
Filmdistribution. Under de första åren,
ung. fram till 1910, distribuerades filmen
huvudsaki. genom direkt försäljning till
biografägaren. Genom f:s ökning och genom
handelsförbindelsernas komplicering var det nödvändigt
att inrätta mellanhänder mellan producenten och
konsumenten, d.v.s. mellan inspelningsbolaget och
biografägaren. Därigenom utkristalliserade sig
en självständig distributionsapparat genom s.k.
filmbyråer, och dessa började i stället hyra ut
kopiorna, ett förfaringssätt, som visade sig vara
det mest praktiska. Biografägaren får således
licens på en film, gällande ant. villkorslöst el.
inskränkt till tid och plats. Flera av de
film-producerande stormakterna, ss. USA och delvis
även Tyskland, distribuera sina filmer genom
dotterbolag till produktionsbolagen el. genom
egna agenturer i resp, importländer. Engelsk och
fransk film distribueras vanl. genom andra
filmföretag i importländerna. De svenska
filminspel-ningsbolagen distribuera i regel sina filmer
genom egna distributionsavd. och bedriva samtidigt
en livlig import och distribution av utländsk,
framför allt europeisk film. I Sverige äro de
största filmproducenterna ägare till stora
biografkedjor, t.ex. ab. Svensk filmindustri (SF), som
— 549 —
— 550 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
