Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmstudio - Filmtidningar - Filmundervisning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMUNDERVISNING
fédération franqaise des ciné-clubs, som är en
privat organisation men får understöd av franska
generalfilmstyrelsen. Bland kända franska f.
märkas i Paris Studio 28, Studio 29, Vieux Colombier,
Ursulines, ofta med egna biografer för
experimentfilm. I Storbritannien finnas o. 160 f., som
huvudsaki. visa utländska filmer i originalversion, enär
den ordinarie filmrepertoaren nästan uteslutande
upptar engelskspråkiga filmer. I Tyskland har
f.-rörelsen haft en kulturradikal anstrykning; dess
mest kända f. är Die Kamera. I Ryssland finnas
inga egentliga f., men fabrikerna ha icke sällan
mindre filmklubbar el. filmcirklar. I Belgien
finnas ett tiotal f. med c:a 15,000 medl. i Holland
några med c:a 10,000 medl. Schweiz har ett
flertal f., medan f.-rörelsen i Italien först relativt
nyligen börjat sin verksamhet. I Danmark finns en
stor f., Köbenhavns Filmstudie, vilken hållit
kongress och filmveckor. I USA finnas, förutom
några privata filmklubbar, ofta f., anknutna till
univ. och högsk. B.Hgn.
Filmtidningar. Filmens konstnärliga och
tekniska utveckling har främjat uppkomsten av en
betydande press. De flesta f. ha ren
underhåll-ningskaraktär, men det finns även många, som
uteslutande syssla med filmteoretisk debatt el.
vända sig till filmens fackmän. Bland de
viktigaste kunna nämnas följ.: Sverige: ”Svensk
skolfilm och bildningsfilm”, ”Biografägaren”, båda
facktidskr., ”Biografbladet” samt den mera
under-hållningsbetonade ”Filmjournalen”; Danmark:
”Film 48” (avsedd att i följ. årg. benämnas ”Film
49” etc.); Norge: ”Filmjournalen”; Finland:
”Elokuva”; Förenta staterna: ”The Film
Daily” och ”The Hollywood Reporter” (båda
dagliga) och de periodiska f. ”Variety”, som även har
en daglig uppl., ”Daily Variety”, samt ”Business
Screen”, ”Educational Screen”, ”See and Hear”,
”Motion Picture Herald” och ”Photo-Play”;
Storbritannien: ”Kinematograph Weekly” med
bilagan ”Substandard”, ”Sight and Sound”, ”Monthly
Film Bulletin”, ”Documentary Film News” och
”Look and Listen”; Frankrike: ”L’Écran
franqais”, ”Le film franqais” och ”La
cinématho-graphie franqaise”; Tyskland: ”Film Kurier”
och ”Die neue Filmwoche”; Schweiz:
”Schwei-zer Filmzeitung” (”Ciné Suisse”); Italien:
”Bi-anco e nero” och ”Cinema”. B.Hgn;B.Lzn.
Filmundervisning, kunskapsmeddelelse med
användande av film som åskådningsmaterial. F.
betraktas som ett av 1900-talets förnämsta bidrag
på undervisningens område. Från första början
såg man som en av filmens huvuduppgifter att
återge verklighet. I början av 1900-talet togs
filmen i bruk inom den naturvetenskapliga
forskningen. Men först på 1910-talet, då
filmexpeditioner till främmande länder och världsdelar
kommo på modet, kan man sägas ha blivit
medveten om filmens användbarhet inom
undervisningen. Skolfilmcentraler skapades t.ex. i
Frankrike och Sverige (Svenska skolmuseet). I USA,
Ungern och Frankrike uppstod specialiserad
produktion av t.ex. biologisk el. medicinsk film.
Men det var i Sverige, som den första
organisationen för att förse skolans samtliga ämnen
med film skapades (ab. Svensk filmindustris
skol-filmavd., startad 1921). Ett livligt internationellt
samarbete framväxte snabbt. — Under 1920-talet
användes på gr. av den 35 mm normalfilmens
(nitratcellulosa) brandfarlighet huvudsaki.
biograflokaler även för visning av undervisningsfilm.
1936 träffades emellertid en internationell
överenskommelse om ett nytt filmformat (16 mm
smalfilm) med material utan brandrisk
(acetatcellulosa). Smalfilmprojektorerna ställde sig
jämförelsevis billiga i pris och kunde handhas av
lärarna själva. F. kunde flyttas in i klassrum
och föreläsningssalar. Följden blev en snabb
utveckling, och f. kan nu sägas vara definitivt
inordnad i den ord. undervisningen på alla
områden. Under 2:a världskriget spelade f. en stor
roll inom den militära och industriella
utbildningen, särsk. i de krigförande stormakterna.
F. är i första hand ett led i den strävan efter
större åskådlighet i undervisningen, som är
betingad av den psykologiska forskningens
iakttagelser om synsinnets betydelse för inlärning och
minne. Åskådningsundervisningen har förts ett
stort steg framåt genom filmens möjlighet att
skildra rörelse, utveckling, sammanhang, liv.
Statiska motiv demonstreras däremot alltjämt med
annan åskådningsmateriel. Men f. har också
betydelse genom filmens förmåga att åskådliggöra
förhållanden, som annars äro svåra att iaktta el.
kräva lång tid att demonstrera. Som ex. kan
nämnas mikroskopisk filmupptagning,
tidsförkort-ning, resp, -förlängning och tecknad film. En
rad olika typer av undervisningsfilm kunna
urskiljas, t.ex. kursmomentfilmer (eng. classroom films)
och bredvidläsningsfilmer {background films),
pre-parations- och repetitionsfilmer. — Kravet på
självverksamhet och aktiva studier har satt sin
prägel också på f. Man bemödar sig om att ge
eleverna största möjlighet till koncentrerat
studium av bildmaterialet och söker undvika
”före-ställningskaraktär” på skolfilmvisningen, för att
icke associationen till biografbesök skall verka
distraherande el. avslappande på eleverna. På
gr. av filmens förhållandevis snabba
undervis-ningsrytm förbereder man i allm. eleverna genom
en orientering kring filmens innehåll. Verbala
förklaringar under själva visningen undvikas
däremot så långt som möjligt för att icke verka
splittrande på elevernas uppmärksamhet och
aktivitet. Den intressestimulans f. ger utnyttjas vid
efterbehandling, t.ex. genom talövning,
uppsatsskrivning, teckning, studiebesök. Förnyad visning
av filmen efter diskussion el. sedan någon tid
gått, d.v.s. i båda fallen sedan nya synpunkter
ha gett eleverna en annan utgångspunkt för
åskådandet, har också visat sig ge mycket goda
resultat. — Till frågan om metodiken i f. hör
också det livligt diskuterade problemet stum- el.
ljudfilm i undervisningen. Betr,
kursmomentfilmerna synes resultatet av denna diskussion bli
ett både—och. Filmens motiv, stumt el. med
väsentliga moment av ljud, anses böra avgöra valet
mellan stum- och ljudfilm. Verbala förklaringar
i filmen kunna tryckas på bilden (stumfilm) el.
intalas (ljudfilm), men böra i båda fallen
inskränkas till det minsta möjliga för att sedan
vid visningen kompletteras av läraren, som har
möjlighet att avväga kommentaren efter
elevernas individuella behov.
— 565 —
— 566 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
