Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
jaren äger rätt att rösta på högst 2 personer,
varvid den första i ordningen erhåller 1 röst och den
andra V2, med påföljd att större partier tvingas
gå fram med ett flertal listor inom en och samma
valkrets, samlade inom ramen av ett ”valförbund”.
Vid bestämmandet av jämförelsetalen tillämpas
d’Hondts regel. Alla röstberättigade ha lika
rösträtt. Röstberättigad är envar finsk medborgare,
såväl man som kvinna, som före valåret fyllt 21 år.
Undantagna äro de, som på ett el. annat sätt, ss.
genom omyndighetsförklaring, lösdriveri under 3
år efter frigivning från allmänt arbete el. genom
brott av olika slag, i de flesta länders författningar
anses el. ansetts diskvalificerade. Valbar är utan
avseende på boningsorten envar röstberättigad,
dock icke vid aktiv trupp tjänstgörande.
Justi-tiekansler, medl. av högsta domstolen el. högsta
förvaltningsdomstolen kunna ej vara riksdagsmän.
Riksdagsman är skyldig att iaktta grundlagarna
och är icke bunden av några andra föreskrifter.
Till skydd för riksdagsmännen i utövningen av
deras värv gälla ung. samma bestämmelser som
i Sverige. De åtnjuta arvode av statsmedel och
därutöver ersättning för resa till och från riksdag.
Arvodet bestämmes genom lag. Lagtima riksdag
sammanträder i rikets huvudstad årl. utan särskild
kallelse V2, därest föreg. riksdag ej beslutat
annan dag, och åtskiljes efter 120 dagar, såvida
den ej dessförinnan beslutat åtskiljas el.
presidenten förordnat om nya val. Om sådana kunna
också förordnas, medan riksdagen är åtskild.
Urtima riksdag kan presidenten inom vissa
tidsgränser sammankalla och åtskilja som han vill. Vid
första plenum väljer riksdagen talman och två
vice talmän, varefter den högtidligen öppnas av
presidenten.
Laginitiativ tillkommer såväl president
som riksdag. Presidenten utövar sin rätt genom
avlåtande av proposition till riksdagen. Förslag
därtill uppgöras av statsrådet. Därutöver kan
utlåtande inhämtas av högsta domstolen el. högsta
förvaltningsdomstolen el. båda, beroende på
ärendets art. Till varje lagtima riksdag skall avlåtas
proposition, innehållande förslag till statsförslag
för följ, finansår. Av riksdagsman väckt motion
kan vara 1) lagmotion, innefattande i lagform
avfattat förslag om stiftande av ny el. ändring av
gammal lag el. också förslag till lag i ämne,
varom förut förordnats genom administrativa
stad-ganden, 2) finansmotion, innehållande förslag om
upptagande av anslag i statsförslaget, 3)
hemställ-ningsmotion, innehållande förslag, att riksdagen
måtte hemställa om åtgörande i ärende, som hör
till regeringens befogenhet. Märkligt är
lagbegreppets tillämpning inom snart sagt allt, som rör
statshushållningen. Genom lag stadgas ang. skatt
för obestämd el. bestämd tid och fastställas de
allmänna grunderna såväl för anlitande av
statsmyndigheter och statsinrättningar, ss. post, järnväg,
sjukhus, läroverk, som för skötseln av statens
affärsföretag, liksom nya stater för ämbetsverk.
Genom lag regleras också mynt, allmän värnplikt,
Helsingfors univ:s organisation m.m. Det årliga
statsförslaget, innehållande utgifterna och
inkomsterna för finansåret, fastställes av riksdagen och
kungöres såsom ang. lag är stadgat. Därifrån må
ej uteslutas skatt el. annan inkomst, som enl. för
det året gällande lag el. förordning skall erläggas.
Anslag för fyllande av statens legala förpliktelser
skola oförminskade upptas i statsförslaget, medan
övriga i statsförslaget ingående utgiftsposter
un-derligga riksdagens prövning och beslut för ett
finansår i sänder. Sedan lag antagits av
riksdagen, befordras den för fastställelse till presidenten,
som däröver kan infordra utlåtande av högsta
domstolen el. högsta förvaltningsdomstolen.
Stadfästes lagen ej av presidenten, blir den gällande
även utan stadfästelse, därest riksdagen efter nya
val ånyo godkänt den oförändrad med flertalet
av de avgivna rösterna. I övriga fall skall lagen
anses ha förfallit. Lag bör, vare sig den stadfästes
el. icke, underskrivas av presidenten och
kontra-signeras av vederbörande minister, varefter den
kungöres i F:s lagsamling av statsrådet.
Utöver de befogenheter, som riksdagen utövar
i samverkan med presidenten, har den en mot hans
rådgivare och underordnade riktad kontrollmakt,
manifesterande sig i skilda former. Den äger rätt
att granska lagenligheten av
statsrådsledamöter-nas och justitiekanslerns ämbetsåtgärder och fatta
de beslut, som granskningen ger anledning till.
Granskningen utföres av grundlagsutskottet, i
samband med att det bereder andra det
tillkommande ärenden och med ledning dessutom av
anmärkningar, som gjorts av annat utskott el. av
minst fem riksdagsmän i plenum el. av
justitie-kanslern (se sp. 652) och hänvisats till
grundlagsutskottet. över gjord anmärkning har
stats-rådsledamot tillfälle avge förklaring.
Grundlagsutskottet avger utlåtande till riksdagen, som äger
besluta åtal inför riksrätten el. sakens
nedläggande. Åtalbara lagstridigheter anges i grundlagen
själv. Riksrätten, inför vilken också led. av
högsta domstolen och förvaltningsdomstolen kunna
åtalas, består av presidenten i högsta domstolen
som ordf, och som led. presidenten i högsta
förvaltningsdomstolen, samtliga hovrätters
presidenter, en prof, i lagfarenhet, utsedd av juridiska
fakulteten vid univ. i Helsingfors för 3 år, samt
sex övriga led., utsedda av riksdagen för 3 år.
Är någon av de nämnda domarna hindrad, inträder
den äldste led. i samma domstol. Har riksdagen
beslutat väckande av åtal, utföres det av den
justitieombudsman, som för 3 år av
lagtima riksdag skall utses att enl. den instruktion
riksdagen utfärdar ha tillsyn över hur domstolar
och övriga myndigheter efterleva lagarna. Vid
varje lagtima riksdag tillsättas fem
statsrevisorer för att på riksdagens vägnar
utöva tillsyn över statsförslagets iakttagande
samt statsverkets tillstånd och förvaltning.
Riksdagsman kan också till led. av statsrådet
framställa dels s.k. spörsmål att av denne
besvaras, utan att i samband därmed överläggning i
riksdagen får äga rum, dels interpellation, som,
om den besvaras, kan ge anledning både till
debatt och till motiverad dagordning. Med hänsyn
till denna möjlighet kan såväl interpellationen som
de meddelanden statsrådet utom dagordningen
lämnar riksdagen rörande utrikespolitiken
betraktas som medel för utkrävande av den ovan
omtalade politiska ansvarigheten. Oftare använder
riksdagen dock behandlingen av lagförslag och
statsförslag för att låta regeringen veta, att den
— 653 —
— 654 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
