Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Författning - Förvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
ej längre åtnjuter riksdagens förtroende. En icke
obetydlig roll för ansvarets utkrävande spelar
också den berättelse regeringen har att avge till
riksdagen om hur dess beslut verkställts och om vad
över huvud tilldragit sig i rikets styrelse. På
gr. av partisplittringen har ett mera positivt
demonstrerande av förtroende icke kunnat komma
i fråga, än att misstroende icke visats.
Vid varje lagtima riksdag skola för ärendenas
beredning genom proportionella val, förrättade av
de 45 elektorer, som utses vid första riksdag efter
nyval, tillsättas: ett grundl agsutskott, som
utom redan nämnda uppgifter har att bereda dit
hänvisade frågor rörande grundlagar och vissa
konstitutionella stadgar samt vara skiljedomare
mellan talman och riksdag, när talman vägrar
ställa proposition, ett lagutskott, ett
utrikesutskott, ett statsutskott för
statsreg-lerings- och skattefrågor och ett bankoutskott
för frågor rörande Finlands bank, som sedan 1867
förvaltas av dess ständer, nu riksdag, genom
fullmäktige. Medlemsantalet, som alltid är udda,
varierar mellan 21 och 11. Därutöver tillsättes på
samma sätt, som för val av elektorer är stadgat,
d.v.s. genom proportionella val av hela riksdagen,
stora utskottet på 45 medl. Riksdagen äger
också, när behov yppas, utse extra ordinarie
utskott på minst 11 led., dit även ärenden, som
eljest ankomma på lagbestämt utskott, kunna
hänvisas. Statsutskott och utrikesutskott kunna
sammanträda även mellan riksmötena. I utskottens
överläggningar må statsrådets led. delta, där
utskottet ej beslutar annorlunda. Vid stora
utskottets sammanträden äga samtliga riksdagsmän
närvara. I plenas överläggningar få både statsrådets
medl., justitiekanslern och justitieombudsmannen
delta. Angår utskottsbetänkande lagförslags
antagande el. förkastande, skall ärendet efter första
behandlingen i riksdagen överlämnas åt stora
utskottet, som det åligger att däri avge yttrande
och framställa de förslag, till vilka utskottet kan
finna anledning. Samma regel gäller också för
grundlagsfrågor och vissa andra i detalj angivna
ärenden. Lagförslag, som vid tredje behandlingen
erhållit flertalet röster, kan förklaras vilande till
första lagtima riksdag, efter det val ägt rum, om
minst V3 av riksdagens samtliga medl. uttala sig
därför. Grundlagsförslag skall för att gälla som
av riksdagen antaget med flertalet röster vid tredje
behandlingen godkännas att vila till första efter
val sammankommande lagtima riksdag samt vid
denna antas med 2/s majoritet. Om det i plenum
med 5/e majoritet förklarats brådskande, kan det
dock omedelbart avgöras med 2/s majoritet.
Förslag till ny el. ökad skatt för längre tid än ett
år anses förfallet, om det ej vid tredje
behandlingen erhållit 2/s majoritet.
Åt medborgarnas allmänna
rättigheter ägnar regeringsformen stor
uppmärksamhet. Som sådana räknas trygghet till liv, ära,
personlig frihet och gods, religionsfrihet, tryckfrihet,
förenings- och församlingsfrihet, hemfrid, brev-,
telegram- och telefonhemlighet. Grundlagsenlig
rätt att först efter rannsakning och dom skiljas
från sina ämbeten åtnjuta endast domare.
Finska och svenska språken förklaras båda vara
republikens nationalspråk. F.Lth.
Förvaltning. Ministerierna äro f.n. 11,
näml, utrikes-, justitie-, inrikes-, försvars-, finans-,
undervisnings- och lantbruksministerierna,
ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna
arbetena, handels- och industriministeriet samt
social- och folkförsörjningsministerierna. Vid sidan av
den minister, som är chef, finnas i vissa ministerier
ytterligare en, någon enstaka gång t.o.m. två
ministrar. Ministerierna uppdelas i avdelningar och dessa
i byråer. Statsministern är chef för statsrådets kansli.
Under ministerierna finnas, i olikhet med vad
annars är fallet i länder med ministerstyrelse, en rad
centrala ämbetsverk i spetsen för vissa
förvaltningsgrenar och med lokala myndigheter
sig underordnade. I regel äro de kollegialt
organiserade, så statskontoret och revisionsverket,
medicinal-, tull-, skol-, forst-, kolonisations-,
lantbruks-, lantmäteri-, väg- och vattenbyggnads-,
järnvägs-, post- och telegraf- samt
sjöfartsstyrel-serna. Därjämte finnas ämbetsverk för vissa
specialuppgifter utan några lokala myndigheter under
sig, ss. statistiska centralbyrån.
De lokala myndigheterna äro ant.
allmänna lokala myndigheter, vilka avse
förvaltningen i allm. inom visst begränsat område och
närmast lyda under inrikesministeriet, dels lokala
specialmyndigheter, lydande under vissa bestämda
centrala verk el. stundom direkt under
ministerierna. För den förra förvaltningen är F. jämlikt
själva regeringsformen indelat i län, härader och
kommuner, varvid dock är att märka, att
kommunerna främst äro områden för medborgerlig
självförvaltning. Länsstyrelsen har senast reglerats
genom en förordning av 1937. Den har som chef
en landshövding och är uppdelad på två avd.,
landskansli och landskontor, under resp, länsråd
och landskamrerare. Dessa jämte ytterligare ett
par ämbetsmän, ss. polisinspektör och
landssek-reterare, äldre och yngre, föredraga ärendena
inför landshövdingen, som ensam avgör dem.
Hä-radsskrivaren är f.n. ende tjänsteman för hela
häradet. Häraderna äro uppdelade i
länsmans-distrikt, omfattande en el. flera landskommuner.
Inom städer och köpingar, som i de flesta
avseenden stå utanför häradsförvaltningen, finnas
som organ för den statliga
förvaltningsmyndigheten resp, magistrat och ordningsrätt. Den
senare fungerar också som domstol.
Den kommunala förvaltningen
regleras genom en kommunallag av 27/s 1948,
gemensam för landskommuner och städer. Enl. den är
det kommunens ”gemensamma hushållnings- och
ordningsangelägenheter”, som ombesörjas av dess
egna myndigheter. Beslutanderätten utövas av
resp, kommunal- och stadsfullmäktige. I
köpingarna finnas särskilda köpingsfullmäktige. För val
av och valbarhet till fullmäktige gälla ung.
samma regler som för riksdagsmannaval (se
Författning, sp. 652 f.). Valrätts- och valbarhetsåldern är
21 år. För beslut rörande inköp och
avhän-dande av egendom, beviljande av höjda el. nya
anslag och upptagande av lån kräves 2/s
majoritet. Vissa beslut skola underställas ant.
statsrådet, inrikesministeriet el. länsstyrelsen för att få
giltighet. Kommunernas främsta verkställande
organ är kommunalstyrelsen på landet, stadsstyrelsen
i städerna och köpingsstyrelsen i köpingarna. Den
— 655 —
— 656 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
