Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLAND
Interiör från Hattula kyrka med valvmålningar från början av
1400-talet.
härstamma från 1300-talet och äro
sannolikt utförda av från Sverige
inflyttade mästare. Det följande
seklet, vars sista decennier beteckna en
blomstringstid, under vilken de flesta
västfinländska kyrkmålningar
tillkommit, uppvisar ännu ett starkt svenskt
inflytande men även en betydande
följd av arbeten, vilkas något oviga,
fastän primitivt uttrycksfulla form
och till stor del ur folkfantasien
framvuxna, frodigt fabulerande
motivinnehåll tydligt vittna om
inhemska upphovsmän (t.ex. Nousis och
Finström). I de överrika, livfullt
berättande väggmålningarna i Lojo och
Hattula samt i den efter samtida
träsnitt utförda, något klumpigt
realistiska utsmyckningen av Rimito —
den sista från F:s katolska tid —
står den medeltida traditionen inför
sin slutliga upplösning men
flammar ännu en gång, på 1560-talet,
upp i de ytterst omfångsrika, både
styva och fantasilösa men för det
följande seklets konstutveckling så
betydelsefulla kalkmålningarna i
Stor-kyro i Österbotten.
I jämförelse med medeltidens
ytterst på den katolska kyrkans
ekonomiska resurser och kulturella
verksamhet beroende konstnärliga
upp-blomstring beteckna renässansen,
barocken och rokokon en vågdal i F:s
konsthistoria, så mycket mer som
landet ännu icke ägde någon
förmögen, inhemsk adel, som hade
kunnat fullfölja prästerskapets
mecenatroll. Ända till 1700-talets början
var den världsliga
byggnadsverksamheten förlamad av krig och
sköv-lingar; från denna tid må dock
nämnas enstaka slottsliknande
herrgårdsbyggnader (Sarvlax och Villnäs från mitten av
1600-talet), vilka inspirerats närmast av samtida svensk
palatsarkitektur. Först efter mitten av 1700-talet
med dess ekonomiska uppsving får
byggnadskonsten ny livskraft, och arkitekter som C. F. Schröder
och C. C. Gjörwell skapa en av klar och måttfull
nyklassicism präglad herrgårdsstil, som förblivit
tongivande långt in på 1800-talet.
Med undantag av kyrkmålningarna i Storkyro
har 1500-talets bildkonst föga av intresse att
uppvisa. För textilkonsten blev däremot hertig
Johans lysande hovhållning på Åbo slott (1566—73)
betydelsefull; i slottets vävstugor har man näml,
att söka ursprunget till det sedermera så
märkliga ryaväveriet i F. Först under 1600-talet
åter-uppblomstrar det kyrkliga måleriet, som når sin
största utbredning och sin rent nationella
utformning i Österbotten. Från Österbotten
härstammar också den europeiskt ryktbare svenske
hovminiatyristen Elias Brenner (1647—
1717) liksom även den huvudsaki. i Petersburg,
Stockholm och London verksamme
porträttmålaren Isak Wacklin (1720—58), vars konst
präglas av en livfull, koloristiskt förfinad stil. Som
hållit gavelpartier i tegelornamentik. De äldsta
kyrkorna, vilka huvudsaki. befinna sig på Åland,
härstamma från 1200-talet samt äro hållna i
romansk stil. Endast denna kyrkogrupp är
försedd med torn, som under 1300-talet
utelämnas och ersättas av en fristående
klockstapel, varigenom den kubiskt slutna karaktären
ytterligare betonas. Rumsgestaltningen är av
utpräglad hallkyrkotyp, grundplanen är rektangulär,
och över det av byggnadsmaterialet och
klimatförhållandena betingade, av små och sparsamma
ljusöppningar genombrutna, massiva murverket
resa sig höga och branta sadeltak. Stilhistoriskt
representerar denna allmänna typ en förenklad
och modifierad gotik med talrika såväl
dekorativa som konstruktiva romanska inslag. Ett
undantag utgör den på 1200-talet grundlagda
domkyrkan i Äbo, vilken under medeltidens lopp från
en romansk hallkyrka av gråsten vuxit ut till en
mäktig, tornförsedd tegelbasilika, som ensam i F.
representerar Västerlandets gotiska
katedralarkitektur.
De flesta finländska medeltidskyrkor ha urspr.
varit smyckade med kalkmålningar, vilka t.v. blott
delvis äro framtagna och utforskade. De tidigaste
— 699 —
■— 700 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
