Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlandssvenska - Finlands svenska arbetarförbund - Finlands svenska författareförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS SVENSKA ARBETARFÖRBUND
bildning och ordböjning {boda för bod, dial. bodo,
vispel för visp, äppel för äpple, adj. saltig för salt,
böjningen galar,-ade, malar,-ade för gal. gol, mal,
malde, inf. måsta, dial. måddas o.s.v.) samt
framför allt i ordförrådet {bässe för gumse el. bagge,
subst. riva för skäppa; rosk för smolk, komlig för
tafatt el. valhänt, tassig för tokig el. fånig, rådda
för röra ihop, sotta och klotta för slaska och röra
ihop, stritta för stänka, m.fl.). 2) Även av äldre
tiders riks- el. högspråk bevarar f. en
mängd viktiga drag, hänförande sig till alla sidor
av språket. Bland dessa arkaismer kunna
nämnas: bibehållande av r-ljudet (liksom i s.
Sverige) i bort, bord, barn o.s.v., av d-ljudet i djup, djur
o.s.v., huvudaccent på 2:a stavelsen i allde’les,
ar-be’ta, insekt’, löjtnant’, nödvän’dig, ursäk’ta m.fl.;
former som kätta för kätte, havra för havre o.s.v.,
plur. romarena, arbetarena o.s.v., krydder för
kryddor, användande av byke i betydelsen klädtvätt,
verbet fälla i betydelsen tappa, återhämta i betydelsen
upprepa; ord som skrinna ( = dels glida, dels åka
skridsko), grott ( = grovt byggd), hasklig ( =
hisklig, vådlig), spissam (= dryg, om föda), kännspak
( = lätt igenkännlig) m.fl. 3) Inom själva den
bildade f. ha spontant uppkommit en del egenheter,
ss. bruket av ämne i betydelsen kria, mall, mönster,
tillgång, förlopp, vordne, förre, riskera (att göra
något), våga, o.s.v., ävensom ord som djupliggare
(=grundlig kännare), intrampning (= blunder),
eldens löskomst o.a. för att ej tala om de finländska
slanguttrycken. 4) Av främmande språk
ha en del europeiska kulturspråk bidragit med
enstaka uttryck, tyskan med något flera än de övriga
(t.ex. halunk, behej, övers.-lån ss. mellanfall, blodung
o.a.), likaså ryskan {torrakän, kackerlacka, det
romanska remont i betydelsen reparation, m.fl.). Men
en genomgripande påverkan, särsk. i syntaktiskt och
fraseologiskt avseende, har f. rönt av grannspråket
finskan, och detta — på gr. av de historiska
förhållandena — på ett sådant sätt, att de talrika
fennicismerna till stor del framstå som arv, ej blott
som långods. Då fr.o.m. Sveriges stormaktstid
kunskap i svenska även i Finland kom att utgöra
ett allt oeftergivligare villkor för framgång i
handel och vandel såväl som i allmänna värv och på
grund därav allt bredare lager av den finsktalande
befolkningen vinnläde sig om att förvärva färdighet
i riksspråket, blev denna färdighet i början
givetvis mycket bristfällig: språket kom att vimla av
finska konstruktioner och vändningar, och oaktat
en följande generation talade svenska språket
bättre, stannade dock en mängd osvenska uttryck kvar
i detsamma och inträngde efter hand även i de
svenskfödda finländarnas idiom. Därpå beror den
ytterst allmänna förekomsten i våra dagars f. av
finska vändningar som: ”kunde slåss fast hela dan”
(Runeberg) = hela dan, om det gällde; inte fast
vad skulle vara = inte för aldrig det; vad står du
där? = vad står du där för?; bli å bo (på ett ställe);
slippa på teatern; ids inte! = låt bli!; kom bort!
= kom, så gå vi; sen också = ändå; ”då höjde
löjtnanten ännu ( = ännu en gång) sin arm”
(Runeberg) ; det finns ej någon gård där det icke skulle
odlas potatis = där det icke odlas; o.s.v. Till f. i
vidsträcktare bemärkelse kunna räknas även de
svenska allmogemålen i Finland,
vilka jämte de s.k. baltiska bygdemålen, de estlands-
svenska målen och runömålet bilda en särskild
grupp: de östsvenska dialekterna. Allmogespråket
i Finland sönderfaller i två underavd.: den
sydfin-ländska, omfattande målen i Nyland samt i
Egentliga Finland (Åboland) med undantag av dess
sydligaste och västligaste del, och den nordfinländska,
omfattande målen i sistn. delar av Egentliga
Finland ävensom på Åland, i Satakunta och
Österbotten. De finlandssvenska bygdemålen förete en
mängd fornartade drag, bland vilka må nämnas
följ.: i betonade stavelser ha de gamla diftongerna
ei, öy, öu bevarats: stein = sten, öy = ö, sköut —
sköt; långt a kvarstår framför vissa
konsonantförbindelser: länger = lång, häld = hålla, vämb =
våm, värto = vårta; svagtonigt a kvarstår i presens
particip av verb på lång vokal: roand = roende;
svagtonigt och oaccentuerat i har bibehållits i flera
fall: fallin = fallen, gali’ = galet, ryggin = ryggen;
ord som skjut, stjäla, känn, göd ( = göda), talg, sorg
uttalas fortfarande som de stavas (icke med 5c/i-ljud,
fj-ljud, resp. j-ljud); assimilation har ej inträtt i
förbindelserna ng, Id, mb: ung (med hörbart g), kéldo
= källa, lamb = lamm; kort vokal i öppen betonad
stavelse är allmän: tålar, icke tälar,rutin, icke rutten-,
talrika i riksspråket utdöda ord ha bevarats ur
fornspråket: gimbra (honfår), tunggel (måne) m.fl.
Ä andra sidan ha i skilda mål, jämförda med
fornspråket, inträtt olika förändringar, som icke ägt
rum i riksspråket. — Litt: O. F. Hultman, ”De
östsvenska dialekterna” (i ”Finländska bidrag”, 1894);
H. Bergroth, ”F.” (2 uppl. 1928), ”Svensk
ut-talslära” (1924); sammanfattande översikter ha av
Bergroth och Hultman publicerats i ”Det svenska
Finland”, 2:1 (1922). H.Bth.
Finlands svenska arbetarförbund bildades 1899,
samma år som det socialdemokratiska partiet, som
en samlingsorganisation för de socialistiskt
inriktade arbetarföreningarna i det svensktalande Finland.
Någon språklig motsättning ligger icke bakom
denna särorganisation, tvärtom har samarbetet
mellan finsktalande och svensktalande medl.
alltid varit anmärkningsvärt gott inom det
socialdemokratiska partiet, men det har ansetts lämpligt
med ett särskilt förbund för att lättare kunna
sprida upplysning och propaganda biand den
svensktalande befolkningen. Även politiskt har
F. stor självständighet, trots att det är en
underorganisation av det socialdemokratiska partiet,
vilket vid några tillfällen lett till att förbundet
och dess tidning, ”Arbetarbladet”, intagit en
annan ståndpunkt än huvudorganisationen. Särskild
uppmärksamhet väckte det, när en av F:s mest
kända ledare, red. för ”Arbetarbladet” Atos
Wir-tanen, efter 2:a världskriget drev en energisk
agitation för F :s anslutning till det kommunistiskt
inriktade Folkdemokratiska förbundet, vilket
skulle ha betytt dess utträde ur det socialdemokratiska
partiet. Vid kongressen 1947 segrade emellertid
den socialdemokratiska riktningen, och Wirtanen
avskedades som red. F. har (1948) ett hundratal
lokalavd. med o. 4,000 medl. Ordf, är nuv.
statsministern K. A. Fagerholm. Å.E.
Finlands svenska författareförening stiftades 1919
på initiativ av W. Söderhjelm, närmast för att
ernå kontakt mellan Finlands svenska förf, och
de skandinaviska författarorganisationerna. Sedan
1921 äger föreningen det s.k. Diktarhemmet i
— 719 —
— 720 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
