Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskfoder - Fiskfodermjöl - Fiskgarn - Fiskgifter - Fiskgjusar - Fiskgroddjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKGRODDJUR
Fiskgjuse.
ring synes ej lämpa sig för sutare men så mycket
mera för foreller och laxungar, som utfodras med
tångloppor el. med malen rå havsfisk men även
med slaktavfall, fiskmjöl m.m. Paltbröd har med
gott resultat använts både för karp och forell.
Utfodringen måste ordnas planmässigt med hänsyn
tagen till fodermedlets beskaffenhet, vattnets temp.
och syrehalt, dammens besättning m.m. N.Rn.
Fiskfodermjöl, se Fiskmjöl.
Fiskgarn, se Fiskredskap.
Fiskgifter, i) Vissa fiskarter innehålla för
människor och djur giftiga ämnen. Hos giftfiska
r-n a (t.ex. fjärsingen) bildas giftet i särskilda
giftkörtlar, i regel anslutna till ihåliga el. med en
ränna försedda tänder (i gommen hos vissa ålar)
el. taggar, placerade t.ex. på gällocken el. framför
ryggfenan (se Giftiga djur). Gifterna äro till sin
kemiska natur okända. F. synas hos olika arter
ha i stort sett likartad verkan, i styrka föreligga
dock stora skillnader. Styng el. bett av en giftfisk
medför omedelbart häftig smärta. Svullnad och
missfärgning inträda snabbt och kunna sprida sig
över en hel lem. Brand kan utveckla sig. Efter
resorption av giftet påverkas centrala nervsystemet
med kramper, förlamningar, delirier,
medvetslöshet som följd, ev. dödlig utgång (enl. uppgift även
efter fjärsingstyng); döden kan även bero på
förlamning av hjärtmuskeln. Farligast är trollfisken
(SyncmceVa, Indiska oceanen), vars styng ej sällan
leder till döden. Hudkörtlarna hos vissa
nejon-ögon avsöndra ett giftsekret, som, om det förtäres,
framkallar svåra, rödsotliknande tarmsymtom.
I andra fall saknas särskilda giftapparater; hos
dessa giftiga fiskar finnes giftet i vissa
kroppsorgan, vanl. könskörtlarna, ibland levern el.
tarmen. Efter avlägsnandet av de giftiga organen
kan fisken riskfritt förtäras. De genom denna
fiskkategori förorsakade förgiftningarna, c i g u a t
e-r a, böra väl skiljas från förgiftningar genom skämd
fisk (ichtyism, se Köttförgiftning). Till ciguatera
hör barbenkolera (med illamående,
kräk-ningar, buksmärtor, diarré), som framkallas genom
förtäring av rommen från barben (skäggkarp),
särsk. under lektiden. Massförgiftningar genom
barbrom finnas beskrivna från Tyskland och
Frankrike. Liknande, om än lindrigare symtom påstås
kunna inträda efter förtärande av rom el. mjölke
från bl.a. karp, sutare, braxen, gädda, näbbgädda
m.fl. av våra vanligaste matfiskar. Hit hör även
förgiftning genom f u g u-g i f t e t, som finnes särsk.
i äggstockarna hos vissa Tet’rodon- och Di’odon~
arter, bl.a. i japanska farvatten. Fugugiftet
framkallar allvarliga, ofta till döden förande
förlamningar dels av andnings- och kärlcentra i
förlängda märgen, dels av de motoriska nervändarna
(liksom pilgiftet curare). 1885—92 registrerades i Japan
933 fall av fuguförgiftning å människor, därav 73 °/o
med dödlig utgång. I blodet hos flera ålar finnes
ichtyotoxin, som vid insprutning på djur kan
framkalla dödlig förgiftning. Svår förgiftning har
iakttagits hos en man, som druckit ålblod i vin.
Ichtyotoxin retar först, förlamar sedan
andnings-och kärlcentra, framkallar muskelförlamningar,
upphäver blodets levringsförmåga, upplöser de röda
blodkropparna. Verkningarna erinra om vissa
ormgifters. Giftet är möjl. av äggvitenatur.
Uppgifterna om dess egenskaper divergera starkt. J.G.A.
2) Gifter i skämd fisk samt fiskförgiftning, se
Köttförgiftning.
3) Gifter, som användas för att i fångstsyfte
framkalla giftverkningar å fisk, se Pikrotoxin.
Fiskgjusar, Pandion’idae, fam. av underordn.
dagrovfåglar, kännetecknas av lång, starkt böjd näbb,
korta, nakna och av skrovliga fjäll klädda tarser,
vändbar yttertå, långa vingar och relativt kort
stjärt. Fam., som omfattar 3 arter, är utbredd över
hela världen med undantag av Sydamerika.
Fiskgjusen, Pan’dion haliaè’tus, finns i hela Gamla
världen och förekommer i Sverige sparsamt över
hela landet vid insjöar och i skärgården. Till
färgen är den ovan brun med vit undersida. Hjässa
och nacke äro vita, och stjärtfjädrarnas innerfan
är tvärbandat. Längd 60 cm. Det av grova
kvistar byggda boet lägges vanl. i toppen på stora,
fristående träd. Födan utgöres uteslutande av fisk,
som den fångar på grunt vatten. Flyttfågel. H.Bn.
Fiskgroddjur, Amphiumidae, fam. av ordn.
stjärt-groddjur med svagt utvecklade extremiteter, som
sitta långt åtskilda, med små ögon utan ögonlock
samt tungan fastvuxen ända till framkanten.
Ryggkotorna äro urholkade både fram- och baktill. F.
leva helt och hållet i vatten och andas oftast
samtidigt med inre gälar och lungor; de förekomma
i Nordamerika och ö. Asien och nå ofta betydlig
— 809 —
— 810 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
