Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskgroddjur - Fiskguano - Fiskgudar - Fiskhamn - Fiskhandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKGUANO
Jättesalamander.
storlek. Hit hör det största av alla groddjur,
jätte-salamandern, Megalobat’rachus ma’ximus, från
Kinas och Japans bergbäckar. Den når en längd
av i,6 m, har platt huvud, klumpig kropp och från
sidorna hoptryckt stjärt med fensöm. På bålens
sidor finnas hudveck, på fotterna en hudvalk. Huden
är mjuk och vårtig, till färgen ljust gråbrun med
mörkare fläckar. Tänderna äro små. Födan
utgö-res av fisk, grodor, vattenödlor, maskar,
sötvat-tenskrabbor m.m. I Nordamerika finns s
lamdjävulen, Cryptobran’chus alleghanie’nsis, som
liknar föreg. men når högst 56 cm längd. Den
förekommer i hela Mississippis flodområde, dock blott i
övre loppen i grunda och steniga forsar, där den
kryper på botten el. skickligt simmar omkring.
Näringen är kräftdjur, fiskar, groddjur o.s.v. Hannen
utövar ett slags yngelvård. Ett tredje släkte av f.
är ålsalamandern, Amphiu’ma means, som
har mycket långsträckt kropp och mycket små ben,
därav namnet. Längden kan uppgå till 1 m, färgen
är ovantill svartbrun med grönaktig anstrykning,
undertill ljusare. Denna art bebor stillastående
vattensamlingar i s.ö. USA; honan utövar yngelvård.
Besläktad med f. är den fossila Andrias
Scheu’ch-zeri (se Andrias). H.
Fiskguano, se Fiskmjöl.
Fiskgudar, religionsv., se Fiskkult.
Fiskhamn, se Fiskehamn.
Fiskhandel. Urspr. avsattes fiskets produkter av
fiskarna själva direkt till konsumenterna, och så
äger fortfarande rum i många fall, men där fisket
är mera omfattande, handhas avsättningen av
särskilda fiskhandlare, såväl grossister som detaljister,
el. av fiskare bildade försäljningsföreningar. F:s
utveckling har emellertid varit beroende ej blott
av fiskets utveckling utan även i hög grad av
kommunikationernas (se Fisktransport), vilket av
naturliga skäl särsk. gäller färskfiskhandeln. Större
fångster försäljas numera vanl. på offentlig
auktion. I Sverige finnes den största fiskauktionen
i Göteborg (försäljning 1947 59,4 mill. kg till 31,7
mkr), men auktioner hållas även på andra platser,
ss. Gravarne, Lysekil, Smögen och Strömstad.
Bland utländska fiskauktioner må nämnas Esbjerg
(1947 27,4 mill. kg, 23 mill. dkr) och Skagen (1947
40,8 mill. kg, 16,7 mill. dkr) i Danmark, samt
Grimsby (1947 c:a 218 mill. kg), Hull (1947 c:a
225 mill. kg), Aberdeen och Billingsgate (London
[1947 195,6 mill. kg]) i England. I Tyskland
höl-los före 2:a världskriget de viktigaste
fiskauktionerna i Wesermünde-Bremerhaven (1938 280 mill.
kg), Kuxhaven (1937 118 mill. kg),
Altona-Ham-burg (1937 137 mill. kg) och Berlin. Fördelen med
auktioner är, att stora kvantiteter kunna säljas
snabbt och till priser, som motsvara
marknadsläget för tillfället. Priserna variera emellertid
mycket, och önskemål ha framförts om fasta priser.
Vissa fiskslag säljas efter särskild sortering med
hänsyn till storleken m.m. Detalj fiskhandel äger
rum dels från fasta affärer och torg, dels från
bilar, kärror etc., vilka särsk. trafikera landsbygden.
Under senare tid har f. i flera länder reglerats av
staten genom meddelande av visst
försäljningsmonopol åt vissa fiskares försäljningsorganisationei
el. andra, i Norge numera i fråga om nästan all
f., i Sverige i fråga om strömmingshandeln, men
enl. k.f. 17/ö 1948 (gällande t.o.m. 30/6 1950) kan
av fiskare el. av fiskare och fiskhandelsföretag
bildad förening för omhändertagande och
försäljning av fisk, som ilandföres inom visst område,
erhålla auktorisering som producentförening i
fråga om visst el. vissa slag av fisk
(handelsreg-lerad fisk). Sådan fisk, som ilandföres inom detta
område, må mot vederlag överlåtas endast till
vederbörande producentförening el. Statens
livsmedelskommission el. i den ordning och under de
villkor kommissionen bestämmer. Endast på sätt
livsmedelskommissionen bestämmer, må i övrigt sådan
fisk mot vederlag överlåtas till återförsäljare i
och för dennes rörelse el. till person el. företag,
som använder fisk för yrkesmässig tillverkning
el. beredning av varor till avsalu. Speciella
regleringar av f. ha i samband med 2:a
världskriget vidtagits i en del länder, i Sverige
huvudsaki. först under 1942. I Sverige ha fiskare i flera
fall genom statlig prisreglering garanterats visst
minimipris å vissa fiskslag. Ang. prisreglering vid
östkusten (n. om Blekinge), som hittills endast
gällt strömming, se Strömmingshandel. Vid
väst-och sydkusten gjordes det första
prisregleringsför-söket 1934 vid Göteborgs fiskauktion och handhades
av länsstyrelsen, som formellt stod som köpare
vid auktionen av den fisk, som ej uppnått
fastställt minimipris (”överskottsfisk”). Senare
infördes prisreglering även på flera andra platser.
Särskilda bestämmelser gällde för användandet av
överskottsfisken. Prisregleringarna finansierades
dels med statsbidrag, dels med avgifter erlagda
av de i desamma deltagande fiskarna. På gr. av
det ansträngda försörjningsläget och i samband
med reglering av f. infördes 1942 ett nytt
prisregleringssystem under ledning av Statens
livsmedelskommission med dels normalpriser, avsedda
att hejda prisstegringen, dels garantipriser, som
voro något lägre och utbetalades till fiskare för
överskottsfisk, som infördes till vissa platser
(fisk-mottagningsplatser). För bedrivande av
partihandel med fisk, som omfattades av regleringen,
erfordrades särskilt tillstånd (auktorisation). Vid
brist fördelades fisken till f. av särskilda föreningar
el. ombud för livsmedelskommissionen enl. visst
kvotsystem. Partihandlare hade att till
livsmedelskommissionen erlägga viss regleringsavgift
(”LK-avgift”). Denna jämte vissa andra avgifter (för
import samt sillsaltning m.m.) tillfördes en
”clea-ringkassa för fisk”, som jämte statsanslag
användes för att finansiera prisregleringen. Med ett
kortare avbrott under 1944 var denna reglering
gällande till 1946, då f.-regleringen upphävdes, men
prisregleringen bibehölls, dock efter andra
grunder, som senare fastställts i förutnämnda k.f. 17/6
1948 och livsmedelskommissionens cirkulär 29/e
s.å. Minimipriser för försäljning från fiskare
bestämmas av livsmedelskommissionen men garan-
— 811 —
— 812 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
