Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjæstad, Gustaf - Fjalar (mytologi) - Fjalar (pseudonym) - Fjant - Fjasko - Fjelie (Fjälie) - Fjell, Kai - Fjellbu, Arne - Fjellner, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJALAR
början svenska skogs- och vildmarksmotiv,
landskap med snöbetäckt terräng under en vid
horisont, men ofta ägnade han också sitt intresse åt
en enda liten detalj, snöbetäckta grenar i solen,
spår i snön, några glittrande åböljor, allt
återgivet med djärv stilisering: ”Spår i snön” (1904),
”Rimfrost i sol” (1906; i Thielska galleriet),
”Nyfallen snö”. F:s teknik och uppfattningssätt
närmade honom ofta till textilkonsten, och åtskilliga
av sina kompositioner utförde han som mönster
för vävnader, ss. ”Vågskvalp”, ”Snömotiv”. Som
konsthantverkare ritade F. egenartade möbler,
lyktor och lampor, husgeråd i koppar och
smidesjärn m.m. — F:s hustru Maria (M a j a) F.,
f. Hallén (f. 30/s 1873), har målat porträtt och
landskap samt utfört tapeter, träsnitt och
vävnader efter sin mans och egna utkast. [M.BjnjA.
Fjalar (eg.: gömmaren), nord, myt., en dvärg, som
(enl. Snorres Edda) jämte brodern Galar dräpte
Kväser* och av hans blod, blandat med honung,
beredde ”skaldemjödet”, som fråntogs dem av
Sut-tung. I den poetiska Eddan förekommer F. som
dvärg, jätte- och tuppnamn; av J. L. Runeberg
har det nyttjats som namn på titelfiguren i ”Kung
Fjalar”, konung i Gautiod.
Fjalar, pseud. för skalden C. L. östergren.
Fjant, se Fant.
Fjasko, se Fiasko.
Fjelie, till 1944 Fjälie, socken i Torna hd i
Skåne, Malmöhus län, och församling i Fjelie och
Flädie pastorat i Torna kontrakt av Lunds stift,
v. om Lund; 20,76 km2, därav 20,66 land; 956 inv.
(1948). F. är skoglös, bördig slätt med åkern
utgörande 88 °/o av landarealen. Av villasamhället
B j ä r r e d vid Lommabukten av Öresund ligger
en mindre del med 178 inv. (1946) inom F.,
huvuddelen i Flädie; av Flädie stationssamhälle
ligger även en del i F. Egendom: Laxmans-Äkarps
Storegård. Flera gårdar tillhöra pastoratet, Lunds
domkyrka och univ. Ett tiotal
bronsåldersgrav-högar finnas. Den väl bibehållna romanska
kyrkan av tuktad sandsten stammar från 1100-talets
förra del; den har västtorn med emporievåning,
skepp, lägre och smalare kor samt absid.
Kors-armar tillbyggdes 1772 och 1801. Kyrkans
gotiska kryssvalv prydas av rika, vid den grundliga
och föredömliga restaureringen 1939—46
framtagna intressanta kalkmålningar med stor
figurrikedom; de dateras till 1300-talet, medan
absid-och triumfbågsmålningarna äro 100 år äldre.
Sandstensdopfunten med reliefbilder ur Jesu liv
är från kyrkans byggnadstid, ett triumfkrucifix
från 1400-talet, altaruppsats och predikstol från
1600-talets förra del. —- Namnet innehåller sannol.
fjäl, bräda el. stock, använd som spång, och plur.
av hög (se J. Sahlgren i ”Namn och bygd”, 1923,
sid. 119). Det skrevs 1229 (in) fiælöghe. P.;Er.
Fjell, K a i, norsk målare (f. 1907), växte upp
på landet i genuin bondemiljö men gick i skola
i Drammen och prövade flera olika yrken, innan
han 1932 en kort tid vistades vid Konstakad. i
Oslo. F. debuterade som målare redan 1933 men
var då ännu oklar och osäker, delvis också starkt
påverkad av Munch. 1937 kom F:s stora
genombrott med en utställning i Kunstnernes hus, där
han tydligt framstod som arvtagare till den norska
allmogekonsten med dess ”rosmålare”. De flesta
K. Fjell: Den fremmede.
motiven komma från lantlivet, men F. är aldrig
direkt avbildande utan stiliserar romantiskt. Han
har en bysantinsk känsla för detaljens prakt och
färgernas glöd, linjerna få ofta en
jugendlik-nande, tung rytm, och färgen är het.
Spelmans-motivet kommer ofta igen, och likaså målar han
gärna kvinnan som madonna och moder med
betonande av den heliga fruktbarheten. F:s konst
är aldrig socialt el. politiskt engagerad utan är
alltid uttryck för en mystikfylld skönhetslängtan.
Han är representerad i Nasjonalgalleriet i Oslo
med bl.a. ”Kalven reiser sig” och dessutom i
Nationalmuseum, Stockholm, och Göteborgs
konstmuseum. F. har gjort illustrationer till R.
Ste-nersen, ”Spinn etter Rimbaud” (1946). — Litt.:
Monogr. av P. Gauguin (1944). A.
Fjellbu, Arne, norsk teolog (f. 1890), teol.
kand. 1914, norsk präst i Berlin 1916—17,
hjälppräst vid Trondheims domkyrka 1921, residerande
kaplan 1927, domprost 1937, biskop i det befriade
Finnmark 1944, i Nidaros 1945. F. har varit
verksam inom Norges kristliga studentrörelse och
var dess sekr. 1915 samt 1917—19. I den norska
kyrkokampen under den tyska ockupationen 1940
—45 var F. en av de ledande förkämparna för
kyrklig frihet. Genom sitt rakryggade
uppträdande i samband med Quislings
”maktövertagande” i febr. 1942 gav han kampsignalen, och
hans suspendering samma månad åtföljdes av de
norska biskoparnas ämbetsnedläggelse. Bland F:s
skrifter märkas ”Sjelesorg” (1933; sv. övers.
”Själavård”, 1934), ”Den kristne moral” och ”Den
kristne tro” (1933, 1935; sv. bearb. övers. ”Vad
är kristendom?”, 1938, 2 omarb. uppl. 1943),
”Minner fra krigsårene” (1945; sv. övers, s.å.). K.Gw.
Fjellner, Anders, präst (1795—1876), född i
Härjedalen av lapska föräldrar, student i Uppsala
1818, missionär i Jukkasjärvi och Karesuando 1821,
prästvigd 1828, tjänstgjorde till 1842 i Jukkasjärvi
och Karesuando, sedan i Sorsele. Mot slutet av sin
levnad blev F. blind. F., som 1813 gifte sig med en
lappflicka, var en utpräglad representant för lapskt
nationalmedvetande. Hans strävan att låta den
lapska folkstammen framstå i ett förklarat ljus
förledde honom att utge sina egna, om en ingalunda
- 851 -
— 852 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
