Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärrkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄRRKONTROLL
är betingad av nödvändigheten av att på ett
rationellt sätt utnyttja förekommande
vattenmängder och att vid lämpliga tider inkoppla
förefintliga reservkraftstationer. För att samkörningen
skall bli fullt ändamålsenlig, måste driften vid de
olika stationerna kunna övervakas från en central
plats, ett kontrollrum el. en driftcentral, till vilken
meddelanden lämnas om driftförhållandena vid de
skilda stationerna, ss. belastning, spänning,
inkopplade maskiner och ledningar, ev.
uppkommande fel etc., och från vilken order givas om
erforderlig förändring av dessa förhållanden. Dessa
meddelanden och order kunna givetvis lämnas pr
telefon, men detta system är med hänsyn till den
stora mängd meddelanden, som ofta erfordras,
och den stora snabbhet, varmed order i regel måste
givas, alltför obekväm. Man har därför utbildat
ett mer el. mindre automatiskt system för
erforderlig övervakning, den elektriska f. Med
hänsyn till de olika funktioner, som f. har att fylla,
kan denna uppdelas i tre huvudgrupper, näml,
fjärrmätning och fjärrindikering, som sker i riktning
från resp, anläggning till driftcentralen, samt
fjärr-manövrering, som försiggår i riktning från
driftcentralen mot resp, anläggning (se nedan). —
Det är emellertid icke endast inom den elektriska
krafttekniken, som f. förekommer. Kontroll från
en central plats av temp. i skilda lokaler,
kylanläggningar etc., av vattenståndet i dammar,
kolsyrehalten i rökgaser, maskiners
rotationshastighet m.m. är sålunda att hänföra till fjärrmätning;
spårplaner, som förekomma inom elektriska
ställverk för järnvägar, lamptablåer vid hissar,
registrering av arbetsförlopp inom industrier medelst
en s.k. centralograf etc. äro ex. på fjärrindikering;
den vanliga ringledningen, reglering av dörrlås,
släckning och tändning av gatubelysning utgöra
några enkla former av fjärrmanövrering.
Vid all f. erfordras, att olika slag av elektriska
impulser — strömmar, spänningar, frekvenser etc.
— överföras från en plats till en annan. Det
enklaste sättet för sådan överföring är att för
varje signal anordna ett ledningspar. Ledningarna
kunna, beroende av de yttre förhållandena, bestå
av blanka luftledningar, luftkablar el. av i jorden
el. på annat sätt förlagda kablar. Detta enkla
system kan med fördel användas endast i fall,
då antalet signaler, som skola överföras, är litet
el. då överföringsavståndet är kort. Eljest
använder man olika ledningsbesparande metoder, vilka
medge överföring av flera signaler på samma
ledning. Användning av likström för
överföringssystemet kan innebära vissa fördelar. Bl.a.
kan gemensam återledare i regel användas och,
om likströmssystemet är tvåpoligt, kunna två
skilda signaler överföras på en ledning. Vidare
kan man genom tillämpning av det s.k.
duplex-systemet på en och samma ledning överföra
signaler i båda riktningarna. Mottagningsreläerna
utgöras härvid av balansreläer, vilka äro så
kopplade, att de icke påverkas av den från den egna
stationen utsända strömmen. I en ledning kunna
därför sändas signaler såväl från som till
driftcentralen. Likströmssystemet användes i stor
utsträckning vid elektricitetsverk och större
industrier för centraliserad övervakning, under
förutsättning att överföringsavstånden icke äro alltför
stora. -— Med hjälp av olika frekvenser kan man
på en och samma ledning överföra flera signaler.
Härvid använder man sig i regel av frekvenser
omkr. 3,000 p/s. Dessa alstras ant. i
maskingeneratorer el. i röroscillatorer och skiljas åt i
mottagningsstationen medelst resonans- el.
filterkretsar. Med denna metod kan man överföra
några tiotal signaler på samma ledning. — När
det gäller överföring av signaler på mycket stora
avstånd, skulle det bli alltför kostsamt att
anordna särskilda ledningar härför. Man använder
därför härvid själva kraftledningen, varvid
signalerna överföras medelst överlagrad högfrekvens.
Frekvenserna alstras i allm. med rörsändare, som
arbeta inom området 50,000—150,000 p/s och
tillföras kraftledningens ledare över
kopplingskon-densatorer. Effektiva skyddsanordningar måste
härvid givetvis vidtagas, så att kraftledningens
höga spänning icke kan komma in på
sändnings-och mottagningsapparaterna.
Vid fjärrmätning över måttliga avstånd,
högst en el. annan km, kunna vissa elektriska
storheter, ss. spänning och frekvens, överföras direkt
och ström med hjälp av strömtransformatorer.
Icke elektriska storheter, ss. temp., kolsyrehalt i
gaser, rotationshastighet, vätskenivåer, kunna med
enkla medel omvandlas till elektriska storheter,
och dessa kunna sedan överföras direkt. Man
använder härvid potentiometer- och
impedansmetoderna. Vid potentiometermetoden
an-slutes en spänningsdelare till sändarinstrumentet,
och den uttagna spänningen överföres till ett
vridspoleinstrument. För att tillförlitliga värden
skola erhållas, måste matarspänningen hållas
konstant, och detta sker genom särskilda
konstant-spänningsdon. Metoden användes bl.a. vid kontroll
av vätskenivåer, varvid sändarorganet utgöres av
ett motstånd, som delvis kortslutes ant. av själva
vätskan el. av en flottör med kontaktdon. Vid
impedansmetoden utgöres mätkretsen i
regel av en motståndsbrygga, medelst vilken ett
variabelt motstånd uppmätes med hjälp av en
galvanometer. Denna metod kan bl.a. användas
för temp.-mätning och för mätning av
kolsyrehalten i gaser. I det förra fallet utgöres
sändar-organet av ett element, vars motstånd varierar med
temp., och i det senare fallet grundar sig
mätningen på det förhållandet, att
värmeledningsförmågan hos kolsyra är sämre än hos luft. Om två
motståndstrådar, den ena i luft och den andra i
den gas, vars kolsyrehalt skall kontrolleras,
upphettas genom elektrisk ström, blir den ena tråden
varmare än den andra och dess motstånd
därigenom större. — Genom användning av
korsspole-instrument och vissa kompensationsmetoder kan
man såväl vid potentiometer- som
impedansmetoden göra sig täml. oberoende av variationer
hos spänningskällan och hos motståndet i
över-föringsledningarna, i varje fall om
överföringsavståndet icke är alltför stort. Är emellertid detta
förhållandet, kan man använda sig av en
impulsmetod, varvid hjälpstorheten utgöres av
strömimpulser av ett el. annat slag (likström el.
växelström). Härvid kan ant. längden av en enskild
impuls, totala antalet impulser i en serie el.
impulsernas frekvens, d.v.s. antalet impulser pr
tidsenhet, göras proportionell mot den storhet, som
— 891 —
— 892 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
