Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flémalle, Mästaren från - Fleming, ätt - Fleming, 1. Erik - Fleming, 2. Ivar - Fleming, 3. Claes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLÉMALLE
Peder F., riddare, nämnd 1366—1406
I
Joakim F., riksråd (d.
1495 el. 96)
1
F.i). F .2).
A).
Johan F., friherre till
Vik (I578—99)-
F.4).
F.6).
Friherrl. ätten
F. af Lais
’ F^. ~
Grevl. ätten F.
F.5).
F.8).
Friherrl. ätten
F.7).
Friherrl. ätten
F. af Liebelitz
F. af Liebelitz
x
I
F.io).
Släktöversikt och vapen för ätterna
Fleming.
Flémalle [-mall’], Mästaren från F.,
nederländsk målare, se Campin.
Fleming, gammal frälseätt, som anses vara av
flamländskt ursprung; därav namnet. Dess äldste
med visshet kände medl. är riddaren Peder F.,
nämnd 1366—1406 och med konung Erik av
Pommern inkommen till Sverige. Från denne stammar
dels en äldre, finländsk ättegren, till vilken hörde
F.i)—3), utslocknad med friherre Johan F., på
hertig Karls befallning halshuggen i Abo 1599, dels
en yngre ättegren (se släkttab.), även denna i stor
utsträckning bosatt i Finland. Med F.4)
introducerades ätten 1625 på svenska riddarhuset; dennes
son, F.6), blev 1654 friherre af Lais (i Livland);
hans ätt utslocknade 1786 och den adliga ätten F.
1825. 1651 erhöllo barnen till F.5), bl.a. F.7) och
8), friherrlig värdighet under namnet F. af
Liebelitz (i Kexholms n. län). Barnen till F.9)
upphöjdes 1687 i grevligt stånd, men denna ätt
utslocknade 1729. F.xi) blev greve 1818 men slöt
själv sin ätt. C.
1) Erik Joakimsson F., krigare och
ämbetsman (1487—1548), deltog i resningen mot Kristian
II 1521, verkade som Gustav Vasas amiral och
knekthövitsman och innehade under växlande
för-läningsformer Sagu och Lojo socknar samt
Rase-borgs län i Finland. 1523 riksråd, 1524 lagman i
Söderfinne lagsaga, deltog han som fältöverste och
amiral i grevefejden. F. var en av Gustav I:s mest
betrodda män i finska angelägenheter. Han
understödde Agricolas reformatoriska verksamhet
och framträdde själv som psalmförf. E.Lö.
2) I v a r F., den föreg:s bror, ämbetsman (d.
1548). Efter resor utomlands inträdde F. i tjänst
som landsfogde i Kumogårds län men blev
sedermera avsatt från detta ämbete. 1520 blev han
hä
radshövding i Virmo, Masku och Vehmo härader
i Finland. 1523 utsågs han till riksråd, sedan han
kämpat mot Kristian II i Gustav Vasas
befrielsekrig. 1524 var F. amiral för en transportflotta till
Gotland, och s.å. blev han ståthållare på
Kastel-holm och Åland. I denna befattning kvarstannade
han till 1537, ehuru han samtidigt hade andra
uppdrag i rikets tjänst. Som amiral för en flotta till
Pommern 1534 blev han fängslad i Danzig, där
han värvade krigsfolk, och kvarhölls en tid i
fångenskap. F. lät upprätta en ännu bevarad
jorde-bok över sina gods Sundholm och Nynäs i
Finland. Ba O.
3) Claes Eriksson F., son till F.i), friherre
till Vik (d. 1597). F. ledde 1563 Erik XIV:s
trupper mot hertig Johan på Åbo slott. Vid
hertigarnas uppror 1568 gick han dock över på deras
sida och utnämndes året därpå till riksråd och
friherre. Under Johan IILs tid fick han flera
viktiga uppdrag. Han utsågs icke blott till riksamiral
och riksmarsk utan även till lagman i Uppland
och Norrland. 1591 utnämndes han till
överbefälhavare i kriget mot Ryssland. Samtidigt fick
han en ställning i Finland, som motsvarade en
ståthållares. Den senaste forskningen har visat,
att han dock först 1594 erhöll officiell bekräftelse
på ståthållarskapet. Redan 1589 hade F. kommit
i motsatsställning till sina ståndsbröder i rådet
genom att stödja Johan vid Revalmötet. Sedan
han blivit överbefälhavare, råkade han även i
konflikt med hertigen ang. krigföringen. Hans
ställningstagande på Sigismunds sida efter Johans död
1592 var därmed givet. F. vägrade att lyda
hertigens och rådets befallningar och var helt
inställd på att bistå konungen. Därvid utnyttjade
han sin synnerligen starka ställning i Finland och
— 939 —
— 940 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
