Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleming, 3. Claes - Fleming, 4. Henrik - Fleming, 5. Claes - Fleming, 6. Erik (af Lais) - Fleming, 7. Herman (af Liebelitz)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLEMING
sina militära resurser. Även efter stilleståndet med
Ryssland 1593 kvarhöll han mot hertigens order
trupperna i Finland och ställde flottan till
Sigis-munds förfogande. 1593 överförde han Sigismund
till Sverige för kröningen, stod på dennes sida i
konflikten med hertigen och rådet och återförde
honom slutl. till Polen. För detta belönades han
med mycket vidsträckta fullmakter. Hans hårda
militärvälde i Finland satte en del av den finska
adeln i harnesk mot honom. Men framför allt
ledde det till ett utbrett missnöje bland bönderna,
som kände sig hårt tyngda av borgläger,
skjutsfärder och extra krigsgärder. Oron underblåstes
av hertigen, och 1596 utbröt det s.k. ”klubbekriget”,
i vilket bönderna angrepo icke blott F. och hans
trupper utan även adeln. Detta ledde till att den
finska adeln försonade sig med F. Bönderna
besegrades i det blodiga slaget vid Ilmola 1597,
och F. företog straffexpeditioner till Österbotten,
där upprorsrörelsen först framträtt. F. vägrade att
infinna sig vid Arboga riksdag och rustade sig
för en kraftmätning med hertigen, då han hastigt
insjuknade och dog. — F. har blivit mycket olika
bedömd av eftervärlden. Den äldsta uppfattningen,
företrädd av Messenierna och Werwing, var främst
baserad på av hertigen inspirerad propaganda och
skildrade honom som den grymme och
landsför-rädiske bondeplågaren. 1800-talets finska
nationalism såg i F. den förste förkämpen för finsk,
nationalistisk självhävdelse. Senare forskning har
korrigerat bägge uppfattningarna. F:s handlingssätt
måste bedömas mot den bakgrunden, att han drevs
av en stark trohet mot den legitima kungamakten.
Om denna inställning grundade sig på själviska
motiv el. var en politisk övertygelse, må vara
osagt. Några bevis för att han umgåtts med
planer på ett självständigt, finskt rike ha icke kunnat
framdragas ur källorna. — Litt.: N. Ahnlund, ”Ur
klubbekrigets förhistoria” (i ”Hist. tidskr. för
Finland”, 15, 1930); H. Sommarström, ”Finland under
striderna mellan Sigismund och hertig Karl”, 1
(i935); P- Renvall, ”Klaus F. und der finnische
Adel in den Anfangsphasen der Krise der
neun-ziger Jahre des 16. Jahrhunderts” (1939); B.
Fe-derley, ”C. F. i hävdateckning och skönlitteratur”
(i ”Historiska och litteraturhistoriska studier”, 23,
1947). Ba O.
4) Henrik Claesson F., krigare och
ämbetsman (1584—1650), deltog i sin ungdom i Sveriges
krig både mot Polen, Danmark och Ryssland,
var ett av de svenska ombuden i Stolbova 1617,
blev s.å. ståthållare i Viborgs m.fl. län och 1620 i
Ingermanland, 1628 viceamiral, 1634 sändebud till
Moskva, 1635 krigsråd, var 1643 och 1644
lantmarskalk och erövrade 1644 Jämtland.
5) Claes Larsson F., den föreg:s kusin,
sjökrigare och ämbetsman (1592—1644), gjorde sina
första lärospån som krigare och diplomat i kriget
mot Ryssland men blev 1620 viceamiral och ägnade
sig därefter huvudsaki. åt administrativa värv.
Framför allt är F. den egentlige förnyaren av
den svenska flottan, vilken förnämligast genom
hans arbete nådde en aktningsbjudande styrka.
Redan 1625 riksråd blev F. 1634 också i:a
amiralitets-råd i det nyinrättade Amiralitetskollegium.
1629—-30 var F. president i Räkningekammaren och
bistod, sedan pfalzgreve Johan Casimir därpå
över
tagit presidiet,
troget denne, varigenom
grundlädes en för
framtiden synnerligen
betydelsefull vänskap
mellan deras släkter.
1634 överståthållare i
Stockholm gjorde F.
även som sådan en
mycket stor insats.
1637 blev han
därjämte president i det
nyinrättade Kommerskollegium. I kriget
mot Danmark övertog
F. 1644 befälet över huvudflottan, utkämpade
vid Kolberger Heide V7 en oavgjord strid
med den danska flottan men inlöpte därpå i
Kiel-bukten för att reparera. Här dödades F. 26/7 i sin
kajuta av en kanonkula. — Litt.: A. Munthe,
”Svenska sjöhjältar”, 5 (1905—10). PS
6) Erik Henriksson F. a f L a i s, son till F.4),
friherre, ämbetsman (1616—79), blev efter ganska
vidsträckta utländska resor, varunder han särsk.
studerade bergsbruket, 1643 kommissarie i
Bergskollegium, 1651 landshövding i St. Kopparbergs
län, 1652 president i Bergskollegium och
kammarråd samt 1655 riksråd och kommis’sarie i
Reduktionskollegium. F. var lantmarskalk såväl 1654
som vid den viktiga reduktionsriksdagen 1655. Sin
största betydelse hade han som en förtjänstfull
ledare av bergsbrukets utveckling. Betr, finanspolitiken
var han en vän av sparsamhet och reduktion. PS.
y) Herman Claesson F. a f L i e b e 1 i tz, son
till F.5), friherre, ämbetsman (1619—73), deltog
efter sjömilitära studier i utlandet i sjötåget 1644
som skeppskapten; 1645 amirallöjtnant, 1650
riksråd och amiralitetsråd, 1650—52 överståthållare i
Stockholm. 1653 rikskammarråd och s.å. president
i Kammarkollegium ägnade sig F. därefter helt och
hållet åt finanserna. Redan 1650 hade han
understött de ofrälses reduktionskrav. I förslaget om
fjärdepartsräfsten ansågs F. ha stor del, och dess
verkställighet uppdrogs åt ett Reduktionskollegium
med F. som ordf. Energiskt drev F. på
reduktionen trots opposition från ståndsbröderna och ibland
inom själva kollegiet, men konungen insåg
omöjligheten att mot adeln genomföra verket mitt under
pågående krig, och 1657 avstannade det. Strax före
sin död utsåg emellertid Karl X Gustav F. till
riksskattmästare. Mot all sed vägrade adeln att
godkänna denna
utnämning, och F. drog sig
då helt tillbaka från
det offentliga livet.
Sedermera blev han
1664 generalguvernör
i Finland, men sjuklig
som han var, kunde
han föga uträtta. Ett
utförligt förslag till
försvarsväsendets
förbättring framlade han
dock, men detta, som
i sina konsekvenser
måste leda till fort-
— 941 —
— 942 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
