Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fleming, 7. Herman (af Liebelitz) - Fleming, 8. Lars (af Liebelitz) - Fleming, 9. Claes (af Liebelitz) - Fleming, 10. Otto (af Liebelitz) - Fleming, 11. Claes (af Liebelitz) - Fleming, 12. Erik (konstnär) - Fleming, Hans - Fleming, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLEMING
sättning av reduktionen, mottogs illa av regeringen,
och 1669 indrogs generalguvernörsämbetet. P.S.
8) Lars Claesson F. af Liebelitz, den
föreg:s bror, friherre, ämbetsman (1621—99), blev
1651 kammarråd, 1652 landshövding i Stockholms
och 1654 därjämte i Uppsala län men s.å. på egen
begäran flyttad till Dorpatska kretsen i Livland.
Han försvarade 1656 med en liten besättning i 11
veckor Dorpat mot ryssarna men måste slutl. giva
sig, blev 1657 överkrigskammarpresident, 1668
riksråd och 1676 rikskammarråd.
9) Claes Hermansson F. af Liebelitz,
son till F.7), friherre, ämbetsman (1649—85),
utnämndes 1674 vid hemkomsten från den vanliga
utlandsresan, varunder han bl.a. tjänstgjort i franska
armén, till hovråd i kansliet. Vid riksdagen 1675
spelade F. en viss roll och blev den ledande i den
kommission, som
skulle granska
förmyndarstyrelsens förvaltning,
samt
riksbanksfullmäk-tig. 1678 överste för
ett värvat finskt
kav.-reg. deltog han därpå
i skånska kriget men
återgick efter kriget till
den civila
ämbetsba-nan. I synnerlig gunst
hos konungen och
helt invigd i dennes
planer utnämndes F.
till den krävande
posten som lantmarskalk
vid 1680 års riksdag, där dessa skulle genomföras.
Den stora makt, som tidens brist på fullt bestämda
former lade i lantmarskalkens händer, utnyttjade
F. ganska hänsynslöst för genomdrivande av de
beslut, konungen önskade, och överskred därvid vid
åtskilliga tillfällen sin befogenhet. F. blev därpå
— jämte landshövding i Närke och Värmland —
ordf, i reduktions- och likvidationskommissionerna
(1680). Som sådan rikets mäktigaste man näst
konungen visade han ett outtröttligt nit, stor
hänsynslöshet och en utomordentlig arbetsförmåga.
Han blev därför även president i Kammar- och
Kommerskollegierna och kungl. råd (1681). 1684
utnämndes F. till riksskattmästare men var
samtidigt även president i Kammar-, Kommers- och
Bergskollegierna samt i Statskontoret, varigenom
han således i sin hand förenade ledningen av så
gott som hela den inre civila förvaltningen. Detta
var dock för mycket även för F:s arbetsförmåga,
han insjuknade allvarligt och måste unna sig någon
tids ledighet. Ännu ej fullt återställd, störtade han
sig åter in i arbetet men insjuknade då på nytt och
avled 31/t 1685 i Aachen, dit han begivit sig för
att söka bot vid de varma baden. F. var en
ovanligt dugande, oegennyttig och sin konung varmt
tillgiven man, som själv ruinerades genom den
reduktion, åt vilken han ägnade all sin kraft. Av
konungen var han högt skattad men hatad av sina
ståndsbröder för sitt oblidkeliga hävdande av
Kronans rätt. P.S.
10) Otto Hermansson F. af Liebelitz, den
föreg:s brorson, friherre, ämbetsman (1696—1778),
överste 1748 och s.å. envoyé vid danska hovet, där
han kom att spela en icke oviktig roll som
mellan
hand mellan Bernstorff och C. F. Scheffer i deras
försök att gentemot de ledande hattarna hävda
önskvärdheten av en mera skandinaviskt betonad
politik. 1755 riksråd avskedades han vid hattarnas fall
1765, återinkallades i rådet 1769 men undanbad sig.
11) Claes Adolf F. af Liebelitz, greve,
statsråd, hovman (1771—1831), kavaljer vid hovet
1794, överstekammarjunkare 1796, statsråd 1810—
24, en av rikets herrar 1814, riksmarskalk och
president i Kammarrätten 1824, ordf. 1827 i kommittén
för ordnande av rikets undervisningsverk.
Personligen älskvärd och tilldragande, stod F. i gunst
såväl hos Gustav IV Adolf, som han åtföljde på
friarresan till Petersburg 1796, som hos de båda
följande regenterna. F. var vid 1809 års riksdag ordf,
i Stats- och Konstitutionsutskotten och vid
riksdagen i Örebro 1810 lantmarskalk. Hans betydande
bibi, tillföll genom testamente Uppsala univ. E.Blp.
12) Erik Herman F., friherre, konstnär (f. 26L
1894), har efter konstnärliga och tekniska studier
i Stockholm, Berlin och München ägnat sig åt
guldsmedskonst samt i Stockholm 1921 upprättat
en verkstad för guld- och silversmide, Atelier
Bor-gila, som han alltjämt innehar. Bland F:s arbeten
märkas högtidligt strama kyrkokärl med sparsam
och välplacerad dekoration, vidare bruksföremål
av förnämligare karaktär, som ha samma klassiskt
rena hållning. [E.W.]A.
Flem’ing, Hans, ”Mäster Hans”, nederländsk
fästningsbyggare (d. 1623), byggnadsledare vid ett
flertal svenska slotts- och stadsbefästningar
alltifrån 1580-talet. Vadstenaslottets sista
byggnads-skede, då de berömda praktgavlarna tillkommo
under F:s ledning, infaller under hans verksammaste
år, då han också var byggmästare vid Jönköpings,
Älvsborgs, Gullbergs och Nya Lödöses
befästningar. Hertig Magnus’ gravmonument i Vadstena
klosterkyrka är komponerat av F., likaså monumentet
i Strängnäs över hertig Karls första gemål. En
mångfald planer till fästnings- och
stadsbyggnads-arbeten av hans hand finnas i Fortifikationsarkivet.
— Litt.: ”Jönköpings historia”, 1—2 (1915—18);
L. W. Munthe, ”Kongl. fortifikationens historia”
(1902—19). F.H.
Fleming, Paul, tysk diktare (1609—40), Opitz’
mest betydande lärjunge, med. dr i Leiden 1640.
F:s religiösa och världsliga sånger kännetecknas
av ungdomlig känslighet, frisk ursprunglighet och
strofformernas sirliga gestaltning. 1633 utkom ”Kö-
Kaffeservis i silver av Erik Fleming. 1938.
— 943 —
— 944 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
