Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flock (botanik) - Flock, flokk (dikt) - Flockar - Flockarv - Flockblommiga växter, flockväxter - Flock-hökfibbla - Flocklilja - Flocknackel - Flock och farnöte - Flocksilke - Flocksvalting - Flocksört, floxört - Flockull - Flockväxter - Floconné - Flod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOCK
Flock, bot., se Blomställning, sp. 241.
Flock (isl. flokkr), f 1 o k k, ett slags
fornväst-nordisk äredikt, som avviker från drapan*
därigenom, att de olika avd. icke skiljas åt genom stäv
(ett slags omkväde). F. kallas även
underavdelningarna till balkarna i de fornsvenska lagarna.
Flockar (lat. flocc’uli) kallas av G. E. Hale de
ljusa och mörka partier av solytan, som uppträda
vid dess avbildande genom en spektroheliograf.
Se Solen.
Flockarv, bot., art av släktet Andros’ace*.
Flockblommiga växter, flockväxter,
Um-bellif’erae, Umbella’tae, fam. av ordn. Umbelliflo’rae
med o. 250 släkten och o. 3,000 arter, de flesta
tillhörande de icke tropiska områdena, huvudsaki.
på n. halvklotet. Hithörande växter äro 1-, 2- el.
fleråriga örter, sällan lågväxta buskar, med ofta
köttigt uppsvällda rötter el. krypande jordstammar,
ledad, ofta ihålig stjälk, slidomfattande, vanl.
sammansatta blad, små, vita el. gula, oftast i dubbla
flockar el. huvud anordnade blommor samt
klyvfrukt, som vid mognaden delar sig i 2 från
spetsen av en 2-grenad sträng hängande delfrukter.
Genom anhopning av upplagsnäring i rötterna samt
rikedom på eteriska ämnen i växtdelarna få många
arter stor praktisk betydelse. På olika sätt
matnyttiga äro sålunda rötterna av morot,
palster-nacka, selleri; stam och blad av dill, körvel,
persilja, selleri; frukterna av anis, dill, fänkål,
koriander, kummin. Hos många arter finnas oljekanaler
i stjälk, blad och i sht frukter. De eteriska oljorna
användas vid beredning av parfymer, närings- och
läkemedel. Andra släkten, ss. FePula, Opopon’ax,
AzorelVa, lämna gummihartser, vilka ha teknisk
användning. Giftämnen förekomma hos odört,
sprängört och vildpersilja. Ett fåtal arter, bl.a. av
släktena Astran’tia, Athaman’tha, Heracle’um och
Meum, odlas som prydnadsväxter. Andra
hithörande släkten äro Ammi, Angel’ica, Arracacia, BPrula,
Cau’calis, ChaerophyWum, Cnid’ium, Conopod’ium,
Corian’drum (koriander), Cuminum (spiskummin),
Hydrocofyle, Scandix (nålkörvel) och Sium samt
harflok-, hundkäx-, kirskål-, krusfrö-, krypflok-,
lib-stick-, martorn-, mossrot-, pipflok-, rödflok-,
skär-flok-, spenört-, strandflok- och stäkresläktena. A.Ve.
Flock-hökfibbla, art av fibblesläktet*.
Flocklilja, art av liljesläktet*.
Flocknackel, bot., art av fibblesläktet*.
Flock OGh farnöte (fsv. flokk ok farunöte, eg.
flock och färdefölje), från de medeltida
svenska lagarna härstammande
allitte-rerande uttryck, där urspr. avseende viss
straffbar medverkan av flera personer
vid ett (frids)brotts förövande, jfr fda.
hærverk; sedan om en (större) hop
människor i allm.; numera i uttrycket ”gå
i f.”, göra gemensam sak med någon,
osjälvständigt ansluta sig till något.
Flocksilke, se Florettsilke.
Flocksvalting, Echinod’orus
ranuncu-loi’des, art av fam. svaltingväxter, enda
svenska art av släktet, vilket
omfattar 20 arter, de flesta i varmare
länder. F. är en lågvuxen ört med
rödaktiga blommor i fåblommig flock.
Den förekommer i Götaland vid
stränder av näringsrika insjöar, ofta även
i och vid pölar nära kusten, framför allt på lerig
botten.
Flocksört, f 1 o x ö r t, se Eupatorium.
Flockull, det avfall, som fås vid överskärning av
kläde, ävensom vid kardning och kamning av ull.
F. begagnas till inspinning i sekunda bomullsgarn,
som önskas ulligt och löst.
Flockväxter, se Flockblommiga växter.
Floconné [flåkåne’] (fra., av flocon, tofs, flock),
tjock, mjuk helyllevävnad, som brukas till
vinterrockar. F. väves med flerdubbelt inslag av
löst garn och är mycket ulligt, översta
inskottet, som tillika bildar mönster (rutor, ränder),
ruggas starkt.
Flod. 1) Större rinnande vattendrag i allm.
samt även om enstaka större vattendrag, vanl.
dock endast sådana utom Sverige. De
svenska floderna kallas älv, ström el. å. En f.
bildas genom sammanflöde av ett antal
vattendrag, av vilka det vattenrikaste kallas
huvudflod, de övriga tillflöden el. bifloder.
De bi-f., som infalla i huvud-f., säges vara av
i:a ordningen, de, som äro tillflöden till dessa,
av 2:a ordningen o.s.v. En huvud-f. med
tillflöden säges utgöra ett flodsystem. — En f.
säges komma från en källa, vilken ofta är
obestämbar men kan vara en sjö, en glaciär, en
mosse el. ett källsprång. Under loppet från
källan till havet ökas i regel vattenmängden
genom tillflöden och direkt tillrinnande grundvatten
men kan även minskas genom avdunstning och
infiltration. I trakter, där nederbörden är ringa
och temp. hög, blir avdunstningen så stor, att
vattendragen ej nå havet utan sina ut i
ökensanden el. mynna i någon insjö (t.ex. Kaspiska
havet), som ej själv har avlopp till havet.
Dylika områden, som av E. de Martonne kallats
endoreiska (till grek, endon, inne, och rein,
flyta), utgöra 33% (c:a 42 mill. km2) av jordens
landyta (polarområdena ej inberäknade; med
dessa 27 %). Dessa endoreiska områden omfatta
även sådana trakter, som praktiskt taget sakna
vattendrag el. rättare sagt ej ge upphov till
några floder, näml, ökenområdena. Dessa kallas
areiska (till negerande a och rein) områden
och omfatta c:a 28 mill. km2 (23% av landytan;
17% med polarområdena inberäknade). De
ge-nomflytas ofta av floder, men dessa (t.ex. Nilen)
ha då sina källor inom nederbördsrika trakter,
som ha avlopp till världshaven, exoreiska
områden (till ex, ut ifrån, och rein). Fördelningen
av de endoreiska och areiska områdena framgår
av kartan och nedanst. tab.
F.-vattnet för med sig lösta och fasta ämnen,
de senare i form av slam. De lösta ämnena
medföras i regel till havet men kunna under vissa
Endoreiska områden Areiska områden
Areal i 1,ooo-tal km2 % av hela arealen Areal i 1,000-tal km2 °/o av hela arealen
Europa 2,205 24 452 5
Asien 14,847 35 9,935 24
Afrika 15,223 52 ii,77i 40
Australien 4,920 64 3,309 43
Nordamerika ... 2,136 10 1,070 5
Sydamerika 2,507 14 1,454 8
Hela jorden 41,(838 (utom polarområdena) 33 27,991 23
— 971 —
— 972 —
[-Flocksvalting.-]
{+Flock-
svalting.+}
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
