Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flotation - Flotaväxter - Flotera - von Flotow, Friedrich - Flotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOTTA
reagenser tillsatts. Ett el. flera av dessa äro av
skumbildande natur. När så luft inblåses i
massan (pulpen) el. denna kraftigt omröres, bildas
luftblåsor, i vilkas väggar ett visst slag av
mineralpartiklar samla sig, varefter de följa med
bubblorna upp till pulpens yta. Härigenom samlas det
önskade mineralet i ett skumlager vid ytan och
kan lätt avskiljas. Ofta sätter man flera
f.-maski-ner i serie för att få ett renare koncentrat. Detta
torkas, och man får då en slig, som vanl. sintras
el. rostas och sedan kan smältas på samma sätt
som de rikare malmerna. Resten av
anriknings-godset stannar kvar vid botten av f.-maskinen.
Sedan det första mineralet avseparerats, pumpas
pulpen till en parallellställd serie f.-maskiner, där
man genom lämpliga tillsatser upphäver den
nedtryckande verkan av tidigare tillsatta reagenser och
aktiverar nästa mineral, varpå detta frånskiljes som
koncentrat, o.s.v. Möjligt är också att på samma
gång flotera flera olika mineral. F.-processen är
baserad på olika minerals olika ytegenskaper.
Floter-bara äro endast sådana mineralpartiklar, vilkas ytor
ej vätas av vatten. Ett fåtal mineral, t.ex. svavel,
äger en naturlig f.-förmåga. I de flesta fall måste
dock reagenser, s.k. samlare, tillsättas, vilka genom
absorption och ytkemiska processer påverka
mineralpartiklarnas ytor, så att dessa erhålla
vatten-repellerande egenskaper. Ibland verkar ej en
samlare utan att ett aktiverande reagens tillsättes.
Stundom måste man tillsätta nedtryckande
reagens, varigenom icke önskade mineralpartiklar
lättare vätas och sålunda förhindras att medfölja
i koncentratet och förorena detta. Det
förhållandet, att endast vattenrepellerande mineralpartiklar
samlas i väggarna av luftblåsorna och därigenom
lyftas ut ur pulpen, tillskrives ytspänningsfenomen.
Som samlande och skumbildande reagens
användas heteropolära organiska ämnen (0,01—5 kg pr t
malm). Tidigare voro oljor mest använda som
samlare, men deras plats har intagits av xantat.
Ett samlande reagens kan även verka skumbildande,
men i de flesta fall tillsättes en speciell
skumbil-dare, t.ex. pine oil, såpa. Aktiverande och
nedtryckande reagenser utgöras i de flesta fall av
oorganiska baser, syror och salter.
Persern Mansur beskrev 1492 f. av kopparlazur.
Bröderna Bessel i Tyskland togo 1877 det första
f.-patentet. Elmore erhöll 1901 patent på en
f.-process, som kännetecknades av att någon
skumbildning ej var nödvändig för separering. Till
pulpen satta oljor bildade beläggningar på de
värdefulla mineralpartiklarna, varigenom dessa blevo
så lätta, att de kunde flyta upp till ytan av pulpen
och där avskiljas. Det första f.-verket i Sverige
togs i bruk vid Räfvåla 1908. F. är den viktigaste
av alla kända metoder för malmanrikning. Den
kombineras ofta med andra processer och behandlar
då alltid den finaste delen av godset. Spec.
användes f. för de värdefullare metallernas malmer,
t.ex. guld, koppar, zink och bly, men även andra
metallers malmer samt andra mineral (grafit,
fält-spat o.d.) kunna med fördel floteras. Man har i
laboratorieskala utarbetat metoder för f. av
järnmalm (blodstensmalm), men de ha t.v. ej använts
i större skala. Jfr Anrikning. B.Fg.
Flotaväxter, se Igelknoppväxter.
Flote’ra, metall., låta malmer undergå flotation*.
von Flotow [flå’tå], Friedrich, friherre, tysk
tonsättare (1812—83), född i Mecklenburg,
utbildades i Paris, där hans första operor uppfördes.
Först med ”Medusas skeppsbrott” (1839) slog han
igenom. Av hans 20 verk är det endast
”Ales-sandro Stradella”* och ”Martha”*, som numera
uppföras. F. är starkt påverkad av den pikanta,
graciösa och icke så litet sentimentala franska
opéra-comique, och hans musik måste betraktas
som mera fransk än tysk. — Litt.: ”F. v. F:s
Leben. Von seiner Witwe” (1892).
Flotta. 1) I vidsträckt bemärkelse ett lands
bestånd av örlogs- och handelsfartyg; användes
i regel i sammansättningarna örlogsflotta
och handelsflott a. Se även Luftflotta.
2) I militär betydelse den flytande
sjökrigs-materialen och dess bemanning till skillnad från
övriga försvarsorgan. För f:s historiska
periodindelning har materielen, särsk. fartygens
fram-drivningsmedel, lagts till grund. Man urskiljer
sålunda rodd-f:s tid, sträckande sig från äldsta
tider till mitten av 1500-talet, segel-f:s tid till
mitten av 1800-talet och ång-f:s tid. Mot slutet
av rodd-f:s tid standardiserades två typer, g
a-1 ä r e r och galeaser. Med dylika fartyg
utkämpades slaget vid Lepanto 1571, det sista i
Medelhavet, i vilket rodd-f. av större omfattning
deltogo. I Norden voro då segelfartygen redan
långt utvecklade, och sjuårskrigets blodiga
strider mellan svenskar och danskar hade där
utkämpats mellan seglande f. Under segel-f:s tid
växte storleken av fartygen från de små h a n s
e-koggarna i Östersjön och karavellerna
i Medelhavet undan för undan till
1700—1800-talen, då de mäktiga linjeskeppen med
kanoner i tre våningar räknade besättningar om
över 1,000 man. För spaning och handelskrig
användes de till storleken mindre men
snabbseg-lande fregatterna. Under ång-f:s tid har
man nu nått fram till slagskepp om 58,000 t
med över 2,000 mans besättning. Roddfartygens
stenslungor ha ersatts av kanoner, som 2 gånger
i min kunna slunga projektiler av över 1 t vikt
en distans av 40,000 m. Fregatterna ha ersatts av
kryssare, och torpeden har föranlett tillkomsten
av ubåtarna samt de snabbgående jagarna
och motortorpedbåtarna. — Ang. olika
länders örlogsflottor se art. om resp, länder.
3) I sjömilitär terminologi sjöstyrka, bestående
av ett icke begränsat antal fartyg, så
sammansatt, att sjökrigsoperationer med insättande av
samtliga i sjökrigföringen förekommande
vapenslag med den kan utföras. Underavd. inom en
stormakts-f. äro eskadrar, i sin tur delade i
divisioner samt flottiljer. Mindre f. indelas i
divisioner, av vilka en del tillfälligt el. permanent
sammanföras i avd. Vid mobilisering svälla f. ut
med i fred icke rustade fartyg samt depåförlagda
fartyg, el. ock skapas av dessa en s.k. reserv-f.
el. självständiga eskadrar el. avd. för fyllande av
mindre krävande uppgifter. Transport-f. är en
samling militärt rustade handelsfartyg för
transport av trupper el. krigsförnödenheter. —
Kustflottan* är benämningen å den operativa enhet
inom svenska flottan, som kan uppträda inom
alla Sverige omgivande öppna vatten, alltså
obunden av lokala uppgifter. [H.Sk]Bg.
— 1009 —
— 1010 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
