Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygande djur - Flygande drakar - Flygande ekorrar - Flygande fästning - Flygande grodor - Flygande holländaren - Flygande hunden - Flygande kilometern - Flygande kår - Flygande mara - Flygande pungekorrar - Flygande slagskepp - Flygande start - Flygande vinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGANDE VINGE
segelflykt utföra gamar, kondorer, vråkar m.fl.,
men de skickligaste äro dock albatrosserna. Hela
dagar kunna de med orörliga vingar sväva fram,
än i vida spiraler sänka sig ned mot havet och än
åter spiralformigt höja sig upp i luften. Endast
vid nedslaget och uppslaget kommer vingarnas
slagverksamhet till användning. — F 1 y g h a
s-tigheten är hos olika f. mycket olika.
Beträffande insekterna föreligga endast få uppgifter.
Trollsländan kan flyga med en hastighet av c:a 15
m, vissa nattfjärilar 6 m och husflugorna c:a 1,7 m
pr sek. En avsevärt större flyghastighet utveckla
fåglarna: tornsvalorna uppgivas kunna flyga 80,
svalorna 60, vildänderna 16—27 m pr sek. Med en
sådan hastighet skulle en tornsvala kunna
tillryg-galägga vägen Stockholm—Malmö på 2 tim och 5
min, under det att vårt snabbaste snälltåg behövei
ung. 4 ggr så lång tid. — Vad f:s uthållighet
angår, vet man föga, men att vissa fågelarter
kunna utan att vila tillryggalägga betydande
sträckor visar en del iakttagelser, av vilka följ, må
anföras. En liten nordamerikansk vadarfågel (en art
pipare) häckar i Labrador och övervintrar i n.
Brasilien. Dess flyttningsväg går över havet, 250
km ö. om Bermudaöarna, varför den ej har något
viloställe utan sannolikt måste flyga hela vägen,
5,500 km i ett sträck. Fladdermössen äro vida
sämre flygare än fåglarna. Såväl i snabbhet som i
uthållighet äro de underlägsna och förmå i regel
ej flyga någon längre tid utan att vila. — Den
höjd, till vilken f. stiga, är vanl. ej synnerligen
stor. Insekter och fladdermöss hålla sig täml. nära
jordytan, men fåglarna förmå stiga till avsevärd
höjd. Kondoren har man sett flygande på över
6,000 m höjd, och under vetenskapliga
ballongfärder har man iakttagit en del fåglar, ss. örn och
svan, på 3,000 m. Det torde emellertid vara
undantagsfall, att fåglarna stiga så högt, i regel
överskrida de icke 300—400 m-gränsen. H.W.
Flygande drakar, släkte av fam. agamider*.
Flygande ekorrar, se Flygekorrar.
Flygande fästning, populär benämning på
jättestort bombflygplan. Jfr Flygande slagskepp.
Flygande grodor, se Flyggrodor.
Flygande holländaren, en antagl. sedan 1600- el.
1700-talet bland sjömän känd sagofigur. För att
visa sitt förakt för den kristna tron lär en
holländsk skeppare, van Stråten, ha gått till sjöss på
långfredagen och till straff blivit dömd att irra
kring på haven till yttersta dagen. Enl. en annan
version, återgiven av H. Heine i ”Aus den
Memoi-ren des Herrn von Schnabelewopski”, hade han
svurit, att han trots rådande storm skulle
kring-segla en udde, ”om han så skulle segla till yttersta
dagen”. Från Heine härrör även den poetiska
utformning av sagan, enl. vilken F. kan vinna
frälsning genom en kvinnas trogna kärlek. R. Wagner
följer i sin romantiska opera i 3 akter ”Der
flie-gende Kolländer” dels denna Heines behandling
av ämnet, dels W. Hauffs orientaliska saga om
spökskeppet. Operan koncipierades under den
stormiga sjöresan från Riga till London 1839 och
fullbordades i Paris på 7 veckor. Premiären ägde
rum i jan. 1843 i Dresden. I Stockholm spelades
operan f.g. 1872. Den plägar betecknas som den
första av Wagners reformatoriska operor
(musikdramer), ehuru den har åtskilliga drag kvar av
den stora operans typ (Meyerbeer m.fl.).
Huvudroller: Daland, en norsk sjöfarare (bas), Senta,
hans dotter (sopran), Erik, en jägare (tenor),
styrmannen (tenor), Holländaren (baryton). —
Sägnerna om F. ha tillkommit som en förklaring till
egendomliga synvillor på havet. De ha litterärt
använts av ytterligare ett flertal förf. (W. Scott,
Longfellow, Sternberg, L. Schücking, C. M.
Ek-bohrn, V. Rydberg m.fl.). [F.SUC.A.M.jv.Sw.
Flygande hunden, art av ordn. fladdermöss*.
Flygande kilometern, motortävlan i hastighet på
en sträcka av 1 km, varvid flygande start kommer
till användning.
Flygande kår, i krigshistorien förr använd
benämning för en av lätt utrustade förband (kav.,
velociped- el. motorburet inf.) bestående styrka
med för tidigare uppfattning stor rörlighet, vilken
användes för lösande av uppdrag på stora avstånd
från huvudkrafterna.
Flygande mara, se Brottning, sp. 29.
Flygande pungekorrar, Petau’rus, släkte av fam.
klätterpungdjur, små pungdjur, vilka äro försedda
med ett hudveck, som sträcker sig längs kroppens
sidor mellan fram- och bakbenen och användes
som ett slags fallskärm*. Som styråra användes
den långa, yviga svansen. F. förekomma endast i
australiska regionen.
Flygande slagskepp, svenska benämningen på
det av Boeing Aircraft Co. i USA tillverkade
tunga, fyrmotoriga bombflygplanet B-29, ”the
flying superfortress”. Typen utgör en förstorad
upplaga av samma fabriks produkt B-17, ”the
flying fortress” (flygande fästningen). F. kan
taga en max. bomblast av c:a 9 t och har stark
beväpning, koncentrerad till 5 elektriskt
manövrerade torn med kulsprutor och kanoner. B-29 togs
i bruk under striderna i Fjärran östern 1944. Ett
flygplan av denna typ fällde mot Hiroshima i
Japan den första atombomben 6/s 1945. B.Tm.
Flygande start, sportv., start, där själva
startlinjen passeras under full fart. Den förekommer
hu-vudsakl. vid motor- och cykeltävlingar men även
vid stafettväxlingar i löpning m.fl. idrottsgrenar.
Jfr Flying.
Flygande vinge, flygplantyp, karakteriserad av
att kropp och på denna monterade stjärtstyrverk
saknas (jfr Flygplan). Den mest påtagliga
fördelen med f. i jämförelse med det konventionella
flygplanet är att det s.k. skadliga motståndet, d.v.s.
det från alla ytor utom själva vingen härrörande
luftmotståndet, nedbringas till ett minimum.
Besättning, passagerare, framdrivningsanordning m.m.
äro placerade i vingen. Vid konstruktion av f.
utgöres svårigheten av att uppnå stabilisering av
bärplanet (vingen). En i sig själv stabil vinge
erhålles genom användning av tryckcentrumfast
vingprofil samt genom att vingspetsarna dras
bakåt, varvid vingen får stark positiv pilform
(flygplanet har ovanifrån sett formen av ett V
med vinkelspetsen framåt). Genom att de i vingen
lagrade horisontella och vertikala roderytorna ej
i något flygläge skuggas av en kropp, vinnas goda
manövreringsegenskaper hos f. Detta har gjort,
att s.k. stjärtlösa flygplan el. vingplan
tillverkats och provats med gott resultat. Sistn.
flygplan är i princip en f., men flygplanets små
geometriska dimensioner ha krävt, att vingen på-
— 1037 —
— 1038 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
