Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygande vinge - Flygande ödlor - Flygare - Flygare-Stenhammar, 1. Anna - Flygare, 2. Calle - Flygare-Carlén, Emilie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGANDE ÖDLOR
Flygande vinge.
Amerikanska fyrmotoriga bombplanet XB-35 (J. K. Northrop),
konstruerat som en ”flygande vinge”. Flygplanet, som mäter
54,s m mellan vingspetsarna, har motorer på vardera 3,000 hk,
av vilka var och en driver två motroterande fyrbladiga
propellrar monterade i vingens bakkant (”skjutande propellrar”).
Typen har också tillverkats i version med
reaktionsfram-drivning. — Se även bild 22 å pl. vid Flygning.
bygges med en kabin, som givetvis saknar
stjärt-styrverk. Ur militär synpunkt har f. betydelse
därigenom, att konstruktionen medger fritt
skott-fält bakåt. — Bland dem, som tidigast
observerade en f:s möjligheter, märkas engelsmannen R.
Harte (1870) och fransmannen A. Pénaud (1876).
En av de första flygningarna över huvud taget i
Europa gjordes 1909 med ett stjärtlöst flygplan
av dansken J. C. H. Ellehammer. Genom
praktiska försök ha tyskarna Ignaz och Igo Etrich
(1906—10) och A. Lippisch (1918—36) samt
engelsmännen J. W. Dunne (1905—13) och G. T. R.
Hill (1923—34; typen ”Pterodactyl”) bidragit till
utvecklingen av f. I ordets egentliga
bemärkelse ”flygande vingar” byggdes först av
amerikanen J. K. Northrop (1930—48). Bland hans
konstruktioner märkas jakt- och bombflygplan.
Även reaktionsframdrivna f. tillverkas. B.Tm.
Flygande ödlor. 1) Släktet draködlor, se
Aga-mider. 2) En ordn. utdöda kräldjur, se Flygödlor.
Flygare, eg. dets. som flygförare; i vidsträcktare
bemärkelse om personalen vid flygvapnet.
Flygare. 1) Anna F.-S tenhammar,
skådespelerska (f. 25/ii 1880), 1911 g.m. arkitekten E. W.
E. Stenhammar, lärarinna vid Kristianstads
elemen-tarlärov. för flickor 1901—04, bedrev samtidigt
scenstudier för K. Axelsson, Aug. Lindberg och Julia
Håkansson. Efter engagemang hos A. Ranft vid
östermalmsteatern 1906—07 var F. 1907—10 knuten
till A. Falcks Strindbergs-teater i Stockholm, där
hennes mest uppmärksammade roller voro
Sva-nevit, Eleonora i ”Påsk”, amman i ”Fadren” och
Alice i ”Dödsdansen”; särsk. den sistn. ansågs
allmänt som ett mästerstycke av
Strindbergs-psy-kologi. I samma linje fortsatte hon senare, när
hon under sitt engagemang vid Dramatiska
teatern 1910—11 spelade kyrkvakterskan i
”Riksföreståndaren”. Under samma säsong framträdde hon
även som Ibsen-tolkerska. Hedvig i ”Vildanden”
är, vid sidan av F:s omfattande
Strindbergs-re-pertoar, hennes yppersta scenframställning.
Under senare år har F. endast tillfälligtvis framträtt
på scenen och då företrädesvis på Blanche- och
Vasateatrarna, bl.a. som Anna i ”På livets botten”,
Fru Meng i ”Patrasket”, Mrs Hallam i ”Vi
Hallams” och Noaks hustru i ”Noak”. A.L.
2) C alle Emil Anders F., den föreg:s brorson,
regissör, skådespelare, teaterpedagog (f. 4ä 1907).
Efter akademiska studier vid univ. i Lund,
Köpen
hamn, Berlin och vid Stockholms högsk. och
genomgång av Oscarsteaterns och Julia Håkanssons
elevskolor 1926—30 var F. skådespelare och regiassistent
vid ab. Gösta Ekmans teatrar och har därefter
verkat vid bl.a. Komediteatern och Södra teatern. F.
var en av förgrundsgestalterna vid den livaktiga
Studentteatern vid Stockholms högsk. vid slutet
av 1920-talet och början av 1930-talet, då han
satte upp ett flertal pjäser. Han har sedan med
egna elever inscensatt flera pjäser vid olika teatrar
och har även gästspelat som regissör i Malmö,
Hälsingborg och Köpenhamn (Forsögsscenen). F.
har varit lärare vid Naima Wifstrands och A.
Witzanskys teaterskolor och startade 1940
Film-och teaterstudio Calle Flygare, vilken utvecklats
till en av landets främsta privata teaterskolor.
F. har varit verksam som teaterkorrespondent för
Stockholm i ”Sydsvenska dagbladet” och som
balettrecensent i ”Scenen” samt har varit litterär
rådgivare vid ab. Arvid Englinds teaterförlag
1935—40. F. har även hållit ett stort antal
uppläsningar och föredrag i radio av och om H. C.
Andersen och Kaj Munk, verkat som föreläsare
i danskonstens historia (Forum 1939) och
översatt flera av Kaj Munks skådespel från da. och
komedier från fra., ty. och eng. B.Hgn.
Flygare-Carlén, Emilie, författarinna (1807—
92), dotter till sjökapten R. Smith i Strömstad.
Hon fick en bristfällig boklig uppfostran, men
hennes rika fantasiliv
närdes under barndomen
av sjöfolkets
sällsamma historier och en
vidlyftig läsning av
lån-biblioteksromaner. Under långa segelfärder
med fadern blev hon
förtrogen med
skärgårdsnaturen och
kustbefolkningens liv. 1827
g.m. provinsialläkare
Axel Flygare,
trolova-de hon sig efter
dennes död (1833) med
den excentriske och
begåvade sakföraren J. R. Dalin, som fick
avgörande betydelse för hennes andliga utveckling och
gav impulsen till hennes författarskap. Hon hade
med honom en dotter (se Carlén 4), men Dalin dog
helt plötsligt (nov. 1835), och 1841 ingick hon nytt
äktenskap med kungl. sekter J. G. Carlén (se
Carlén 1). — Då F. debuterade med romanen
”Waldemar Klein” (1838), stod hon närmast under
inflytande av Fredrika Bremers och fru Knorrings
författarskap. Hon saknade emellertid den senares
förmåga att teckna karaktärer ur de högsta
kretsarna och övergick alltmer till att skildra folket
och medelklassen. Av sin bror, v. häradshövding
E. Smith, fick hon ämnet till den roman, som blev
hennes litterära mästerverk, ”Rosen på Tistelön”
(1842). Det var en mordhistoria från Västkusten,
som han funnit bland några rättegångshandlingar,
och av denna skapade F. en utomordentligt frisk
och levande skildring av människor och natur med
en intuitiv säkerhet i psykologien och en frodig
berättartalang. Av hennes följande otroligt rika
alstring ha blott några få romaner större litterärt
— 1039 —
— 1040 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
