Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGPLAN
Fig. 6—7. Ensitsigt jaktflygplan (typ J 9) på skidor samt reseflygplanet Saab ”Safir” på flottörer.
inåt in i vingen och ibland in i kroppen, i vilken
sporren och noshjulet även indragas. Vid
tvåmotoriga f. fällas vanl. hjulen upp i motorkåporna
på vingen. Själva infällningen sker på hydraulisk
el. elektrisk väg. Manuell anordning för
nödut-fällning brukar förekomma. Landningsställets läge
indikeras på instrumentpanelen. För att minska
landningssträckan förses hjulen med bromsar, som
kunna fungera oberoende av varandra, vilket är
av betydelse vid vändningar på marken. Vid djup
snö ersättas hjulen på mindre f. med skidor (fig. 6),
som kunna göras uppdragbara under vingen.
Sjö-f. ha vanl. två flottörer (fig. 7). Någon
fjäd-ringsanordning förekommer ej här, utan
stötarbetet vid landning upptages genom vattnets
undanträngande. Flottörer tillverkas av lättmetall
el. faner och uppbyggas av tvärgående spant och
längsgående ramstycken samt äro uppdelade i
vattentäta skott. De bruka ha ung. 90—100 °/o
reservdeplacement. För att ge f. lättrörlighet vid
höjdroderutslag samt minska vattnets förmåga
att ”suga fast” flottören, förses flottören med
”steg”, så att bottnen utgöres av skilda avsatser.
Manövrerbarheten på vatten ökas genom med
sidoroderpedalerna hopkopplade vattenroder. F.
med flottörer kräva för sin kursstyrning en extra
stor sidostyrverksyta och förses med en
demon-terbar ”sjöflygplanfena”, vanl. placerad under den
ord. fenan. På vissa f.-typer förekommer en enda
s.k. centralflottör, placerad under kroppen. För
erhållande av stabilitet vid långsam gång på
vattnet finnas då relativt långt ut på vingarna mindre
stödflottörer. I st.f. att använda centralflottörer
kan flygkroppen utformas som flytkropp
(flygbåt). Även härvid krävas stödflottörer, och dessa
kunna göras uppfällbara, så att de i uppfällt läge
bilda yttersta delen på vingen. Sjö-f. äro på gr.
av större yta vinkelrätt luftströmmen
långsammare än motsv. land-f. Av naturliga skäl dra
de också större underhållskostnader. —
Motorinstallation med propeller utgör
fram-drivningsanordningen, som ger f. den för
bärighet erforderliga flyghastigheten (se Flygmotor).
Den är infäst i kroppen el. i vingarna (i senare
fallet innesluten i en motorkåpa, nacelle) och
avskild från det övriga f. genom ett brandskott. I
allm. användes fyrtakts bensinmotor (Otto-motor),
men även dieselmotorer förekomma. Motorn är
ant. luft- el. vätskekyld. I förra fallet erhålles
en lättare men samtidigt mera motståndsalstrande
motor. Den luftkylda motorn har cylindrarna
anbringade i en el. flera stjärnor, under det att
den vätskekylda är av rad- el. V-typ och därför
bättre kan anslutas till den önskade
kroppsformen. I sht vid mindre effektbelopp förekomma
också luftkylda radmotorer. Luftkylda
stjärnmo-torer förses med s.k. NACA-kåpa el. townendring,
som bidraga att eliminera luftmotståndet. För
att hindra, att motoreffekten sjunker med ökande
höjd, förses större flygmotorer med 1- el. 2-stegs
förkompressor (ibland drivna av avgasenergien).
Härigenom hålles ingastrycket konstant upp till
en viss s.k. fulltryckshöjd, varvid motoreffekten
t.o.m. ökar något upp till denna höjd. Propellern,
som omvandlar motorns vridande moment till
dragkraft, är ant. fästad direkt på motoraxeln el.
ansluten till denna genom reduktionsväxel och
har 2—5 blad, vilka i sektion ha ett
vingprofil-liknande utseende. Materialet i propellrarna är
trä (valnöt, mahogny, förädlat trä; fig. 8) el.
lättmetall (fig. 9). Olika hastigheter hos f. fordra
för erhållandet av maximal
propellerverkningsgrad, r], som är förhållandet mellan avgiven
propellereffekt och
tillförd motoreffekt,
att propellerns
bladvinkel, d.v.s.
vinkeln mellan en
propellersektion och
rotationsplanet, är
variabel. Vid
has-tighetsflygning bör
bladvinkeln vara
stor och vid start
och stigning liten.
Därför ha
konstruerats propellrar med
omställbara blad,
varvid bladvinkeln
ant. ändras
manuellt kontinuerligt
el. till vissa lägen
(2- och
3-stegspro-pellrar). Automatiskt ställbara
propellrar, där mo-
Fig. 8. Träpropellrar, a
fyr-bladig; b sektion vid basen,
c vid spetsen, d tvåbladig med
skoning.
— 1075 —
— 1076 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
