Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foderenhet (fe.) - Foderfosfat - Foderförgiftning - Foderholk - Foderhäck - Foderinförselavgift - Foderjäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FODERFOSFAT
ringsförsök av såväl försökslaboratoriet i
Köpenhamn som centralanstalten i Stockholm beslöts
1915, att fodervärdet hos l kg normalt korn skulle
vara = 1 f. Detta kom att gälla för de nordiska
länderna, och därför uppkom benämningen
skandinavisk f. Denna f. har liksom
hövärdeenheten blivit utsatt för skarp vetenskaplig kritik,
varvid påpekats, att begreppet f. måste grundas på
fodrets halt av smältbara näringsämnen. Den danske
forskaren N. J. Fjord framhöll, att ett fodermedels
näringsvärde måste mätas med ledning av
produktionen. Till denna uppfattning kom han genom
sina 1880—90 anordnade utfodringsförsök med svin.
Samma grunduppfattning hade den tyske
fysiologen O. Kellner, som 1893—1911 var chef för
försöksstationen i Möckern. Med en respirationsapparat
lyckades han påvisa, hur mycket fett en fullvuxen
gödoxe ansätter vid utfodring med de olika
näringsämnena i ren form. Han fann, att
1) i kg äggvita bildar .............................. 235 g fett
2) 1 kg fett bildar
a) i rotfrukter och stråfoder ................... 474 ,, „
b) i sädesslagen ................................ 526 „ ,,
c) i oljekakor .................................. 598 ,, ,,
3) 1 kg stärkelse bildar ............................ 248 „ „
Resultatet blev något sämre, då näringsämnena
icke gåvos i ren form. Ju mera växttråd
fodermedlen innehöllo, desto mindre fett ansattes pr
viktsenhet näringsämne. Vetehalm t.ex. gav
endast 32 °/o av den fettmängd, som dess
näringsämnen i rent tillstånd skulle ha gjort. Dessa 32%
benämnde Kellner vetehalmens värdetal. Byggande
på sina försök har Kellner fastställt en f., som
kallas stärkelsevärde och beräknas med
ledning av fodrets halt av smältbara näringsämnen.
Till enhet valde han 1 kg rent vattenfritt
stärkelsemjöl. Han beräknade hur många kg därav, som
skulle behövas för att åstadkomma samma
fettpro-duktion som 100 kg av det fodermedel, som skall
värdesättas. Följ. ex. åskådliggör Kellners
beräkning av stärkelsevärdet: Man önskar taga reda
på stärkelsevärdet hos ett parti jordnötskakor. För
att få uppgift på halten av smältbara näringsämnen
insändes ett prov till en kemisk station. Om
analysen t.ex. visar, att jordnötskakorna hålla 39 °/o
smältbar äggvita, 8 °/o smältbart fett, 20 °/o
smältbara kvävefria extraktivämnen och 0,8 °/o smältbar
växttråd, finner man stärkelsevärdet genom att
multiplicera dessa procenttal med relativtal, som
uttrycka de olika näringsämnenas
fettansättnings-förmåga i förhållande till stärkelsens, som
betecknas med 1. Alltså:
Äggvita ................... 39,0 • 0,94 = 36,7 kg stärkelsevärde
Fett ....................... 8,0 . 2,42 = 19,4 ,, ,,
Kvävefria extrakt ........ 20,0 • 1,00 = 20,0 „ ,,
Växttråd ................... o,s • 1,00 = o,s ,, „
Summa 76,9 kg stärkelsevärde
Då jordnötskakans v ä r d e t a 1 är 98, blir
stärkelsevärdet ? )9 = 74,4 kg. Fodermedlens vär-
100
detal finnas i lantbrukskalendrar och handböcker
i utfodringslära. Om man vid beräkning av ett
fodermedels värde icke känner till värdetalet, måste
man göra ett visst avdrag för varje procent
växttråd, som angivits i råanalysen. För
stråfoder är detta avdrag 0,58 kg och för agnar 0,29 kg
stärkelsevärde.
Stärkelsevärdet är ett uttryck för fodrets
nettoenergi, som bestämmes genom uppmätning av
fett-ansättningen vid gödning av fullvuxna oxar.
Metoden att lägga nettoenergien till grund för
värderingen av fodret har även använts av den
amerikanske forskaren Armsby, som tog 1,000 kcal el.
1 ton-kalori till enhet. Denna fick benämningen
t h e r m. — Även den danske fysiologen Möllgaard
har fastställt en f. på gr. av vetenskapliga
undersökningar ang. fodermedlens nettoenergi. Denna
f. är avsedd för beräkning av ransoner till
mjölkkor. Den är ung. V2 av den skandinaviska, då
Möllgaard sätter 1 kg korn = 2 f. — För värdering av
mjölkkornas produktionsfoder har Nils Hansson
infört begreppet mjölkproduktionsvärde.
Detta kan beräknas ung. på samma sätt, som
Kellner bestämde stärkelsevärdet. Skillnaden består
endast däri, att vid beräknandet av
mjölkproduktionsvärdet måste procenttalet för smältbar äggvita
multipliceras med 1,43 i st. f. 0,94. Vidare ha
värdetalen för en del fodermedel blivit något justerade.
0,75 kg mjölkproduktionsvärde är = 1
skandinavisk f. Jfr Utfodring. H.Fqt.
Foderfosfat, lantbr., se Mineralfoder.
Foderförgiftning, veter., sammanfattning för
sjukdomar, som kunna uppstå till följd av att det
foder, som tillföres djuren, på ena el. andra sättet
är skadat; i de flesta fall rör det sig om en
mögelförgiftning. De växter, som ingå i foderskörden,
kunna ant. före skörden el. under lagringen i
lador, silor och på skullar undergå förändringar,
som göra dem hälsovådliga för djuren. Sot-,
rost-och mjöldaggsvampar samt mögel och bakterier
kunna i stor utsträckning förstöra fodret. Unken
lukt på fodret är alltid en varning. F. kan vidare
orsakas av mögel på mjöl, foderkakor el.
socker-snitsel, frostskadade rotfrukter, rutten potatis,
skämd betmassa och ruttet blötfoder. Vid
ensi-lering inträdd förruttnelse kan också ge anledning
till förgiftningar. Ensilage har en fryspunkt på
—4 å 5°, vilket gör, att djuren ibland utfodras med
det under o°, varvid skador på digestionsapparaten
kunna uppstå. Vid f. uppkommer i allm. en akut,
mer el. mindre allvarlig mag- och tarmkatarr.
Diagnosen f. kan ofta även för fackmannen vara
svår. Vid f. kunna på symtomen två typer
särskiljas. Den ena förlöper utan diarré, den andra
har sprutande diarré som mest typiskt symtom.
Vid f. bli djuren i allm. hastigt sjuka, varvid
foderlusten plötsligt helt upphör. Hos häst går f. ofta
med koliksymtom. Foderförgiftade kor gå hastigt
ned i mjölkmängd och visa ibland symtom, som
erinra om dem vid traumatisk peritonit el.
främ-mande-kropps-peritoniten, ”vasst”. I vissa fall blir
en i f. sjuk ko liggande oförmögen att resa sig.
Ej sällan går en f. till djurets död efter 1—2
dagar. Behandlingen vid f. bör sättas in så snart
som möjligt och består bl.a. i tillförsel av kol, ev.
kombinerat med tannin och hjärtmedel. Dhl.
Foderholk, stundom förekommande benämning
på ytterfodret hos fam. kattostväxter.
Foderhäck, lantbr., se Häck 1).
Foderinförselavgift, se Importreglering och
Olje-kaksskatt.
Foderjäst, fodermedel, som erhålles vid
bryggerier genom torkning av jästen. I Tyskland, där
f. användes mera, odlas jästsvamparna ofta i en
— 1119 —
— 1120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
