Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkbildningsarbete - Folkbildningsförbundet - Folkbildningskonsulent (bildningskonsulent) - Folkbildningskurs - Folkbildningssakkunniga (1923) - Folkbildningsutredningen (1944) - Folkbiograferna - Folkbokföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKBILDNINGSFÖRBUNDET
folklagren i musikaliskt avseende. I detta syfte
verkar bl.a. föreningen Musikfrämjande
t-Musikens vecka (sedan 1946). De folkliga
musiksträvandena söker man tillgodose, bl.a.
genom Folkliga musikskolan i Arvika
(sedan 1923). Även teaterns värde ur
folkbild-ningssynpunkt beaktas, främst genom
Riksteatern. En viktig roll i detta avseende spelar också
andelsföreningen Skådebanan. För höjandet
av amatörteatrarnas verksamhet verka bl.a.
Amatörteaterns riksförbund (ATR, sedan
1934) och ABF genom att lämna vägledande råd
och upplysningar i fråga om repertoar m.m.
F. har i hög grad underlättats genom utgivande
av populärvetenskapliga skrifter och genom
spridande i billiga folkuppl. av skönlitteratur m.m.
Bland nyare former för f. har särsk.
korrespondensundervisningen stor utbredning och har fått
stor betydelse både för den enskildes och för
studiecirklarnas arbete. Vid sidan av de tre stora
kommersiellt upplagda korrespondensinstituten
Hermods i Malmö, NKI-skolan och Brevskolan
i Stockholm, den senare driven av Kooperativa
förbundet, bedrives dylik undervisning av flera
studieförbund. — Även radion har framgångsrikt
utnyttjats i f. Redan i första avtalet mellan
Radiotjänst och telegrafverket 1924 stadgades, ”att
rundradiorörelsen skall så bedrivas, att folkupplysning
och folkbildningsarbetet därigenom befrämjas”. F.
i radion bedrives främst genom föredrags- och
teaterserier, stundom kombinerade med studiebrev
och boklistor, särskilda folkbildningsprogram med
glimtar från f. på olika håll, instruktionskurser,
konferenser etc.
Litt.: ”Blå boken. Kalender för ideellt och
socialt arbete” (årlig); ”Betänkande med utredning
och förslag ang. det fria och frivilliga f.” (i SOU,
1924:5); Ellen Key, ”F., särsk. med hänsyn till
skönhetssinnets odling” (1906, 2 uppl. 1915); O.
Olsson, ”Folkbildning och självuppfostran” (1921),
”Studiecirkeln” (1941); I. Bolin, ”Stockholms
arbetareinstitut 50 år” (1930); C. Landelius, ”1840
—50-talets bildningscirklar och arbetareföreningar
i Sverige” (2 bd, 1936); E. H. Thörnberg,
”Folkrörelser och samhällsliv i Sverige” (1943); ”Det
fria och frivilliga bildningsarbetet i Sverige 1944”
(1944); ”Betänkande och förslag angående det
fria och frivilliga f.”, avgivet av 1944 års
folk-bildningsutredning (2 bd, i SOU 1946:68, resp.
1948:30). — A. E. Dobbs, ”Education and social
movements 1700—1850” (1919); W. H. Dräper,
”University extension. A survey of 50 years”
(1923); ”International handbook of adult
education” (1929; utg. av World Association for Adult
Education, med utförliga litteraturanvisningar); T.
W. Price, ”The story of the Workers’
Educatio-nal Association 1903—1924” (1924); O. Bertolt, A.
Boje & E. J. Borup, ”Dansk Folkeoplysning” (2
Udg. 1942); J. T. Adams, ”Frontiers of
American culture” (1944); R. Livingstone, ”The future
in education” (9 ed. 1946). — Viktigare allmänna
folkbildningstidskrifter: ”Studiekamraten” (sedan
1919); ”Tidskr. för föreläsningsverksamheten”
(sedan 1924), ”Folklig kultur” (sedan 1936); ”Adult
Education”, ”The Highway” (England); ”Adult
Education Journal” (USA), ”Freie
Volksbil-dung”. [A.Thn]E.Ad.
Folkbildningsförbundet, centralt organ i
Stockholm för populärvetenskaplig
föreläsningsverksam-het och kursverksamhet i Sverige. F., som bildades
1903 genom sammanslagning av Föreningen för
folkbibi, och läsestugor samt Centralföreningen
för populärvetenskapliga föreläsningar, har tidigare
bedrivit en omfattande bibl.-verksamhet såväl
genom att utsända vandringsbibl. och
tillhandahålla bibl.-material åt folkbibi, som genom att (till
1927) bedriva folkbibl.-verksamhet i Stockholm.
Därjämte har F. förmedlat populärvetenskapliga
föreläsningar och lämnat råd och upplysningar
ang. anordnande av dylika. Den sistn. uppgiften
ombesörjes alltjämt för mell. och n. Sverige av
F:s föreläsningsbyrå. Genom
omorganisation 1946 har F. blivit det centrala
samarbetsor-ganet för vissa organisationer inom det svenska
folkbildningsarbetet, näml. 1) bildningsförbund el.
motsv. läns-, resp, distriktsorganisationer, 2)
fö-reläsningsförbund, 3) centralbyråer för förmedling
av föreläsningar. Sedan 1947 utgår särskilt
statsbidrag till avlöningskostnaderna för av F. inom vissa
län anställda folkbildningskonsulenter. — Litt.: ”F.
Minnesskrift 25/9 1903—25/s 1928” (1928). E.Ad.
Folkbildningskonsulent (el. bildningsko
n-sulent), tjänsteman med uppgift att anordna
folkbildningskurser, studieledarkonferenser,
föreläsningar etc. och i övrigt verka för
folkbildningsarbetet. F. äro anställda i Skolöverstyrelsen, i
olika läns bildningsförbund, riksstudieförbund etc.
Även särskilda ämneskonsulenter med speciella
uppgifter förekomma, ss. kommunalt anställda
musikkonsulenter el. inom studieförbunden
anställda konsulenter för språk, teater m.m.
Folkbildningskurs, se Folkbildningsarbete, sp.
1158.
Folkbildningssakkunniga (1923), se
Folkbildningsarbete, sp. 1157.
Folkbildningsutredningen (1944), se
Folkbildningsarbete, sp. 1158.
Folkbiograferna, se Sveriges folkbiografer ab.
Folkbokföring. Utom den bokföring av
befolkningen, som äger rum för beskattningsändamål
och för rösträttens utövande (se Mantalsskrivning),
militära ändamål (se Värnpliktsregistrering) e.d.,
är i de flesta länder registrering av
giftermål, födelser och dödsfall (civilregistreringen,
civilregistren) den viktigaste f. I flera
länder, så t.ex. i Sverige och övriga nordiska
länder, utföres civilregistreringen av
prästerskapet (se Kyrkobokföring), men i de flesta länder
har den överförts på särskilda borgerliga
tjänstemän el. civilregistreringsbyråer. Ur civilregistren
erhållas uppgifterna till befolkningsstatistiken ang.
födelser, giftermål och dödsfall. — I Sverige utgör
den av pastorsämbetena förda församlingsboken,
upptagande fullständig förteckning över den
kyrko-skrivna befolkningen med namn, födelsedatum,
födelseort, civilstånd, familjeställning, yrke o.a.
personliga data, det grundläggande
befolknings-registret och användes som underlag för
folkräkningen. Fr.o.m. 1945 finnas dessutom vid
länsstyrelserna särskilda folkbokföringsavd. med
register över den i länet bosatta (kyrkoskrivna)
befolkningen. Registren bestå dels av ett plåtregister
över befolkningen, ordnat enl. senaste
mantalsskrivning, dels av två kortregister, det ena ordnat
— 1159 —
— 1160 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
