Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkdräkter (allmogedräkter, nationaldräkt) - Folke (jarl) - Folke - Folke, Erik - Folke, Gösta - Folke Algotsson - Folke Filbyter - Folkemuseet - Folkepos - Folkestad, Bernhard - Folkestone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKE
vävda tyger till vardagsdräkterna vävas ännu i
dag i vissa trakter av Sverige. Hattar,
silkedukar o.d. voro givetvis alltid köpvaror. — F.
syddes delvis i hemmen, men mansdräkten väl i
de flesta trakter av socken- el. byskräddaren.
Dennes ofta på vandring och i staden förvärvade
skicklighet bidrog säkert till införandet av
modenyheter, trots ofta strängt fastställda modeller.
I stort sett ha utlandets f. genomgått samma
el. mycket liknande utvecklingslinjer och erhållit
liknande tillskott från modedräkten som i Sverige.
— Litt.: Talrika uppgifter om f. ingå i den äldre
topografiska litt. Avbildningar i färg av svenska
f. finnas bl.a. i C. Forssell, ”Ett år i Sverige”
(1864); O. Wallgren, ”Skånska folkdrägter” (1872);
P. G. Wistrand, ”Svenska f.” (1907),
pionjärarbetet inom svensk f.-forskning; G. Cederblom,
”Svenska allmogedräkter” (1921), ”Svenska
folklivsbilder” (1923); ”Nordiska museets och Skansens
bilderböcker”, 4, 6, 8 (1931—36). F.-forskningen
har under senare tid och alltjämt främst med
utgångspunkt från Nordiska museet bedrivits
synnerligen flitigt. Av denna litt. märkas främst
följande: P. G. Wistrand, ”En småländsk f. från
1830-talet” (i ”Meddelanden från Nordiska museet”,
1901), ”Bohuslänska folkdräkter” (i ”Fataburen”,
1908); A. Alm, ”Dräkt-almanacka för Leksands
socken” (1923), ”Dräktalmanacka för Floda socken i
Dalarna” (i ”Fataburen”, 1930); G. Hedlund, ”Något
om Ovansjö sockens gamla dräkter” (i ”Från
Gästrikebygder”, 1924—25); Signe Forsberg,
”Skånska allmogedräkter och deras tillkomst” (1926);
A. Sandklef & R. Bexell, ”Om halländska f.”
(i ”Vår bygd”, 1933, 1935); Ingrid Dahlin,
”Folkligt dräktskick i Arbrå” (i ”Hälsingerunor”,
1934), ”Den gamla kvinnodräkten i Ljusdals
socken” (därst., 1935—37), ”Blekingedräkten (i
”Ble-kingeboken”, 1937); G. Ekström,
”Sockendräkten i Rättvik” (i ”Dalarnas hembygdsbok”, 1935);
S. Svensson, ”Skånes f.” (1935, utförlig
litt.-fört.), ”Förhistoriska och medeltida traditioner i
nordisk bondedräkt” (i ”Nordisk kultur”, 15,
1941), ”Bygd och yttervärld” (1942), ”F.” (i
”Folket i fest”, 1946); Gunnel Hazelius-Berg,
”Dräkttradition och modenyheter” (i ”Gruddbo på
Sol-lerön”, festskrift till S. Erixon, 1938); L.
Björk-quist, ”Jämtlands folkliga kvinnodräkter” (1941,
utförlig litt.-fört.); Anna-Maja Nylén, ”Folkligt
dräktskick i V. Vingåker och österåker” (1947).
— Bland den stora utländska litt. om f.
märkas: A. O. Heikel, ”Die Volkstrachten in den
Ostseeprovinzen und in Setukesien” (1909); E.
Lexow, ”Joh. F. L. Dreiers norske folkedragter”
(1913); U. T. Sirelius, ”Suomen kansanpukujen
historia” (1916), ”Suomen kansallispukuja” (2 bd,
1921—22); Julie Heierli, ”Die Volkstrachten der
Schweiz” (5 bd, 1922—32); H. Mützel, ”Vom
Len-denschurz zur Modetracht” (1925); J. S. Möller,
”Folkedragter i Nordvestsjælland” (1926), Elna
Mygdal, ”Amagerdragter” (2 bd, 1930—32); K.
Mautner & V. Geramb, ”Steirisches
Trachten-buch” (1932—39); R. Helm, ”Die bäuerlichen
Män-nertrachten” (1932); J. Hanika, ”Sudetendeutsche
Volkstrachten”, 1 (1937); L Manninen, ”Eesti
rahvariiete ajalugu” (s.å.); Anna Hoffmann, ”Die
Landestrachten von Nordfriesland” (1940); Ellen
Andersen, ”Folkedragten i Danmark” (i ”Fra
Na
tionalmuseets Arbejdsmark”, 1939); Ragnhild
Mo-laug, ”Norske folkedrakter” (i ”By og bygd”,
1945). — Om f:s silversmycken se R. Berge,
”Norskt bondesylv” (1925); H. Stierling, ”Der
Silberschmuck der Nordseeküste” (1935); S.
Svensson, ”Skånskt dräktsilver” (i ”Rig”, 1947). I.
Folke, jarl (d. 1210), blev efter 1202 jarl till
konung Sverker Karlsson, med vilken han var
be-fryndad. Senare synes han ha avfallit från Sverker
och på Erik Knutssons sida stupat i slaget vid
Gestilren. Jfr Folkungar.
Folke, se även Folcke.
Folke, Erik Torsten, missionär (1862—1939).
F. begav sig 1887 på egen risk till Kina men erhöll
kort därefter stödet av en kommitté, ur vilken
framväxte Svenska missionen i Kina, som i nära
anslutning till China Inland Mission verkar i
provinserna Shansi, Shensi och Honan. Från 1904
tjänstgjorde F. mestadels i Sverige bl.a. som
missionsföreståndare för Svenska missionen i Kina.
1921—34 var han ordf, i Svenska missionsrådet.
Framstående kännare av kinesiskan har han till
svenska översatt i ”Främmande religionsurkunder”,
3 (1908), ett urval av Kinas klassiker jämte
”Tao-Te-king” samt ”Den äkta urkunden av Chuangtse”
(1924). På kinesiska har han utg. Augsburgska
bekännelsen och Luthers ”Om en kristen
människas frihet”. Sin verksamhet i Kina har F. skildrat
i ”Sändebud till Sinims land” (1928). — Litt.: K.
B. Westman, ”E. F. död” (i ”Sv. missionstidskr.”,
1939); K. Fries, ”Vår missions grundläggare” (i
”Hans stjärna i östern”, 37, 1940). [G.W.L.JK.Gw.
Folke, Gösta Gottfrid, regissör (f. 10/i2 1913),
fil. kand, i Uppsala 1936. F. gjorde sina första
lärospån som ordf, i och iscensättare för Uppsala
studentteater 1936—39 och som en av de ledande
i Uppsala studenters filmstudio samt var 1941-—42
teaterrecensent i ”Upsala nya tidning”. Via sin
iscensättning av ”Himlaspelet” kom F. över till
professionell teater, där han satt upp ett tjugotal
pjäser (1948), bl.a. för Vasateatern, Dramatiska
teatern (”Himlaspelet”) och Riksteatern. Sedan
1947 är F. i:e regissör vid Malmö stadsteater, där
han iscensatt August Strindbergs ”Lycko-Pers
resa”, Axel Strindbergs ”Kalifens son” och
Thorn-ton Wilders ”Vår lilla stad”. F. har även med
framgång verkat som film- och hörspelsregissör
samt skrivit åtskilliga scenarier. — G. 1947 m.
skådespelerskan Agneta Prytz. B.Hgn.
Folke Algotsson, storman, se Algotssönerna.
Folke Filbyter, se Folkungar.
Folkemuseet, se Nationalmuseet.
Folkepos, se Epos.
Folkestad, Bernhard Dorotheus, norsk
målare (1879—1933), studerade i Köpenhamn,
Amsterdam och Paris (1909) och framträdde som en
kraftfull impressionist med stark färggivning och en
dekorativ läggning. Hönsbilder och stora stilleben
förekomma särsk. ofta i F:s produktion, vilken
dessutom visar interiörer (”Paa mörkeloftet”, 1905,
Nationalgalleriet, Oslo) och porträtt (Anna
Norrie).
Folkestone [fåu’kstan], stad (county borough) i
grevskapet Kent i s.ö. England, vid Pas de Calais
10 km v.s.v. om Dover; 38,620 inv. (1946; 18,816
1881). F. har god hamn och är en viktig
överfartsort till Frankrike (Boulogne). Fiske; havsbad.
— 1171 —
— 1172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
