Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkfronten - Folkförbundet - Folkförflyttningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKFÖRFLYTTNINGAR
Front populaire, etablerad 1934 och omfattande
samtliga vänsterpartier från radikalsocialisterna till
kommunisterna. Koalitionen vann vid 1936 års val
klar majoritet i deputeradekammaren och bildade
fram till april 1938 basen för de franska
regeringarna. — Under spanska inbördeskriget
användes f. som beteckning för den allmänna
vänsterkoalition, Frente populär, som stödde den
republikanska regeringen i kampen mot Franco.
— Även i andra länder brukades under åren
före 2:a världskrigets utbrott termen f. som
beteckning på tendenser till allmänna
vänstersammanslutningar med antifascistisk inställning och
kommunistiskt stöd. B.
Folkförbundet, dets. som Nationernas förbund*.
Folkförflyttningar, omplaceringar av minoriteter,
befolkningsgrupper el. delar av sådana från ett
bosättningsområde till ett annat (jfr
Folkvandringar). Några f. ha genomförts enl. särskilda
avtal mellan två el. flera stater, i sht i samband
med territoriella förändringar efter krig, varvid i
flera fall förekommit, att invånarna i avträdda
territorier erhållit optionsrätt, d.v.s. rätt att inom viss
tid lämna området för att bevara sin nationalitet
el. statstillhörighet. Sålunda flyttade c:a 300,000
tyskspråkiga personer från Elsass-Lothringen,
sedan detta gränsland enligt Versaillesfördraget
tillfallit Frankrike. Enl. en konvention i samband med
freden i Lausanne 1923 förflyttades under de
närmast följ, åren under Nat. förb:s överinseende
1,4 mill. greker från Turkiet och 400,000 turkar
från Grekland. Eljest ha de flesta f. i nyare tid
varit ensidiga tvångsåtgärder, i syfte att lösa
minoritetsfrågor och åstadkomma andra
befolkningsförändringar. Turkiet fördrev 1914—16 c:a 200,000
armenier till Syrien. — Under 2:a världskriget
företogos ett stort antal f., flera av oerhörd
omfattning. Hitler tillämpade nazismens rasläror
genom befolkningspolitiska åtgärder, vilka skulle
trygga tyskarnas ställning i Stortysklands utmarker
och försvaga grannfolken. Bl.a. avsågs att helt
förtyska vojvodskapen Poznån (Warthegau) och
Pomorze (Westpreussen), varvid polackerna i dessa
områden skulle fördrivas till generalguvernementet
Polen. Planerna kunde blott delvis genomföras,
beroende på krigsutvecklingen, men minst V2 mill.
tyskar flyttades till Warthegau. Inom Polen
flyttades flera mill. människor, delvis även av
militära skäl, ss. vid upprättandet av en speciell
försvarszon i trakten av Lublin 1943. 2 mill.
polacker deporterades till Tyskland som
tvångsarbetare. — Som en vänskaplig eftergift slöt Hitler
hösten 1939 med Italien en överenskommelse om
utflyttning av tyskarna från Sydtyrolen. 286,000
personer berördes. Av dessa opterade 185,000 för
Tyskland och bröto upp från sina bosättningsorter.
—■ I samband med Sovjetunionens expansion
västerut efter ingåendet av den tysk-ryska pakten
(1939) förflyttades inalles c:a V2 mill. s.k.
folktyskar från Balticum, Volhynien, Galizien,
Bess-arabien och Nord-Bukovina. Ett liknande avtal
med Rumänien gällde folktyskarna i Syd-Bukovina
och i Dobrudscha. En viss återflyttning av
sådana ”hemkallade” folktyskar skedde efter
tyskryska krigets utbrott 1941. Planer uppgjordes på
en omfattande tysk kolonisering av Balticum och
Ukraina, vilka påbörjades men aldrig till fullo
förverkligades. — Sedan Tyskland 1939 ockuperat
Tjeckoslovakien, flyttades U2 mill. tjecker från
su-detområdena till det inre av landet.
Hundratusentals tjecker tvångsförflyttades till arbete utanför
protektoratet Böhmen-Mähren. Till detsamma
sändes tyska kolonister, vilka i början av 1943
upp-gingo till lågt räknat 300,000. — I det med
Stortyskland 1940 införlivade Elsass-Lothringen
företogos stora omflyttningar. Många
fransksprå-kiga invånare utvisades till Frankrike, efter 1941
deporterades andra grupper österut, bl.a. till Polen.
Även i Elsass-Lothringen inleddes en kolonisering,
främst med förflyttade folktyskar. Tidvis synas
nazisterna ha arbetat med planer på att flytta
stora väst- och centraleuropeiska
befolkningsgrupper, bl.a. milliontals holländare och tjecker, till
Ukraina. — Även i Sydösteuropa företogos f.
under den tid axelmakterna dominerade där. I
samband med att Rumänien 1940 tvangs att
avträda s. Dobrudscha bestämdes en folkutväxling,
genom vilken 40,000 bulgarer skulle lämna n.
Dobrudscha och 80,000 rumäner i s. Dobrudscha
övervandra till Rumänien. Under de följ,
krigsåren förberedde Bulgarien omfattande
koloniseringar i v. Trakien och Makedonien och inledde
i detta syfte vissa f. Från det mellan Tyskland,
Italien och Ungern uppdelade Slovenien
förflyttades en stor del av befolkningen. Som led i en
fullständig avnationalisering deporterade enbart
Tyskland 130,000 slovener. Pavelitj-regimen i
Kroatien utdrev därifrån en mängd serber, främst
alla dem, som hade inflyttat efter 1918. I
överensstämmelse med optionsklausulen i den av
axelmakterna fällda skiljedomen om Transsylvanien
(1940) utflyttade några hundratusen rumäner
från det till Ungern överlämnade området. —
Från samtliga av Tyskland 1939—45 besatta
länder samt från dess vasallstater i Donauområdet
skedde en tvångsförflyttning av judar. Denna
massdeportation pågick särsk. 1942—44. I ändlös
ström och under omänskliga förhållanden fördes
judarna huvudsaki. österut, till Polen och de av
tyskarna ockuperade delarna av Sovjetunionen,
där de som överlevt transporterna sattes i
tvångsarbete, inneslötos i ghetton och avlivades i
utrotningsläger (t.ex. i Auschwitz, Chelm och
Treblinka). Mer än hälften av de 9,9 mill. judarna i
Europa förflyttades, och av dessa omkommo el.
dödades flertalet. — Som en form av f. tedde
sig, i varje fall delvis, Tysklands uppdrivande av
arbetskraft från andra länder under 2:a
världskriget. I början voro de s.k. Fremdarbeiter
anställda på kontrakt, men efter hand och i sht
sedan Tyskland hade spänt alla krafter i kriget
mot Sovjetunionen, fick denna ”arbetsmobilisering”
ofantligt ökad omfattning och alltmer tydlig
tvångs-form. I mitten av 1943 hade nazisterna enligt
officiella tyska uppgifter 12 mill. utländska arbetare,
av vilka mer än 8 mill. voro antingen
tvångsarbetare el. krigsfångar. En mängd hänfördes efter
Tysklands sammanbrott till kategorien d i s p 1
a-ced persons*; huvuddelen repatrierades snabbt.
— De allierades intensiva luftbombardemang av
Tyskland föranledde stora organiserade f. från
landets v. delar. Minst 2 mill. invånare flyttades
temporärt till ö. Tyskland, Österrike,
Böhmen-Mähren och de inkorporerade polska områdena.
— 1177 —
— 1178 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
