Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkförflyttningar - Folkförsamling - Folkförsäkring - Folkgemenskap - Folkhemmet - Folkhushållning - Folkhushållningsdepartementet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKFÖRSAMLING
— I Sovjetunionen tvångsförflyttades före 1939
bönder som kolonisatörer från landets v. delar
till Sibirien. Av strategiska skäl företogos andra
förflyttningar från östkarelen och Ingermanland,
innan det tysk-ryska kriget började. Hösten 1939
förflyttade ryssarna från de då annekterade
delarna av Polen c:a 1 mill. personer, särsk. ur de
högre samhällsklasserna, till Sovjetunionens inre.
Vid de baltiska staternas införlivning med
Sovjetunionen sommaren 1940 inleddes nya
massdepor-teringar. Från Estland, Lettland och Litauen
bortfördes inalles 150,000 personer. Dessa f. avbrötos
genom den tyska ockupationen av Balticum 1941
men återupptogos, sedan Sovjetunionen i krigets
slutskede ånyo hade erövrat randstatsområdet vid
Östersjön. Hundratusentals ester, letter och litauer
ha därefter bortförts. Samtidigt ha ryssar i stort
antal inflyttats. Liknande åtgärder ha vidtagits i
Bessarabien. Inom Sovjetunionen förflyttades 1941
de s.k. volgatyskarna (400,000 individer) från
området mellan Stalingrad och Saratov till Sibirien
och Centralasien. Väldiga omflyttningar från
Sovjetunionens v. delar företogos i samband med röda
arméns reträtt 1941—42, varvid flera mill. av den
egna befolkningen fördes österut. — Efter
finskryska vinterkriget 1939—40 flyttade praktiskt taget
hela det avträdda Karelens befolkning, 430,000
personer, till det återstående Finland, där
snabb-koloniseringsåtgärder vidtogos. Dessa avbrötos
dock 1941 på gr. av det nya kriget med Ryssland,
och karelarna flyttade tillbaka till sitt befriade
land. Närmare 300,000 personer hade hunnit
återvända dit, då samma befolkningsgrupp 1944 åter
nästan som en man gick från gård och grund för
att flytta innanför Moskvafredens finska gräns. —
Efter Tysklands sammanbrott 1945 sanktionerade
segermakterna på Potsdamkonferensen en radikal
lösning av det tyska minoritetsproblemet i Polen,
Tjeckoslovakien och Ungern. Under övervakning
av allierade kontrollrådet i Berlin skulle de tyska
befolkningarna utvisas från dessa länder.
Fördrivningen hade börjat redan flera månader tidigare.
I Tjeckoslovakien internerades tyskarna omedelbart
efter landets befrielse. Förflyttningen av dem
antog former, som föranledde erinringar från
väst-maktshåll. Från jan. 1946 försiggick den dock
efter en godkänd plan, och redan i slutet av s.å.
hade nära 3 mill. tyskar bortsänts. Av de
återstående, inalles 300,000 särsk. kvalificerade,
ickenazistiska fackarbetare, fingo 200,000 tillstånd att
stanna, på villkor att de underkastade sig
fullständig denationalisering. Tomrummet i
sudetom-rådena fylldes med tjecker och slovaker; 2,2 mill.
hade inflyttat redan 1 början av 1947. Tjeckerna
vägrade också ungrarna i landet
minoritetsrättig-heter och ville utvisa större delen av även denna
befolkningsgrupp. I febr. 1946 avtalade
Tjeckoslovakien och Ungern ett folkutbyte, som dock
stötte på stora svårigheter, bl.a. därför att mot
de 400,000 ungrarna i Slovakien svarade endast
c:a 120,000 slovaker i Ungern. En ny
överenskommelse träffades i maj 1947, varefter
utväx-lingen åter kom i gång. — Från de av Polen
övertagna tyska områdena ö. om linjen Oder—
Neisse flydde el. fördrevos alla tyskar utom c:a
100,000 oumbärliga specialarbetare; vid slutet av
1947 hade i stället c:a 5 mill. polacker, huvudsaki.
från tidigare polska, numera ryska, områden i öster,
flyttat in och övertagit bl.a. 446,000 gårdar. På
liknande sätt förfor man med folktyskarna i
Ungern. Potsdamavtalet berörde icke tyskarna i
andra länder än de här nämnda, men de nya
regimerna i Rumänien, Bulgarien och Jugoslavien
fördrevo drygt V4 mill. folktyskar, som efter hand
samlades i Österrike. — På gr. av den japanska
invasionen i Kina 1937 uppstod en massflykt av
kineser (enl. vissa uppgifter upp till 50 mill.) från
kustprovinserna till landets inre delar. Denna
omflyttning var blott i viss grad organiserad och
delvis temporär, men den medförde även en
varaktig befolkningsförskjutning, som får djupgående
följder. — Litt.: E. Håstad, ”Krigets f.” (1943);
J. B. Schechtman, ”European population transfers
1939—45” (1946). S.Br.
Folkförsamling, sedvanlig benämning dels på
den med politisk myndighet och beslutanderätt
utrustade delen av folket i den forntida stadsstaten,
dels även på det sammanträde, där denna makt
utövades, beslut fattades, statens ämbetsmän
valdes o.s.v.
Folkförsäkring, även kallad ”liten försäkring”,
benämnes i Sverige livförsäkring i dess efter
arbetarklassens särskilda förhållanden anpassade
form. Motsatsen är den s.k.
ståndspersonförsäkringen*, även kallad ”stor försäkring”. Från sistn.
skiljer sig f. genom sina lägre försäkringssummor;
medan medelförsäkringssumman för
ståndspersonförsäkringen vid 1946 års utgång i Sverige var
c:a 3,250 kr, utgjorde den för f. endast c:a 1,250
kr. Betr, valet av försäkringssätt utmärker sig f.
i regel för kortare försäkringstid (tidigare
utfallande försäkringssummor) än annan livförsäkring
och avslutas sålunda i regel som s.k. blandad
liv- och kapitalförsäkring. Premiebetalningssättet
är särsk. anpassat efter arbetarklassens villkor
med inbetalning i regel månadsvis, tidigare även
veckovis. Såväl genom de korta
premiebetalningsterminerna som genom de små
försäkringssummorna bli förvaltningskostnaderna vid f.
jämförelsevis höga, varför försäkringskostnaden vid f.
är väsentligt högre än vid
ståndspersonförsäkringen. — F. meddelas i Sverige närmast av
livförsäkringsbolagen De Förenade, Folket,
Framtiden och Trygg, vilka 31/i2 1946 sammanlagt
ansvarade för 2,365,000 försäkringar med en
sammanlagd försäkringssumma av 2,963 mkr. Vissa
av de övriga livförsäkringsbolagen stå f.-bolagen
nära. D.
Folkgemenskap (ty. Volksgemeinschaft), vanligt
slagord i den nazistiska propagandan i Tyskland.
Nazismen påstod sig syfta till
klassmotsättningarnas utjämnande — detta i mots. till det
”marxistiska klassamhället”.
Folkhemmet, politiskt slagord för det
demokratiska Sverige, präglat av Per Albin Hansson.
Folkhushållning, se Ekonomisk politik och
Nationalekonomi.
Folkhushållningsdepartementet är det io:e av de
svenska statsdep. Det inrättades genom lag av
14/ii 1939, kompletterad genom kungl. stadga
samma dag, i och för åstadkommande av bättre
översikt över de krisåtgärder, som 2:a världskriget
föranledde, än som var möjlig, när de olika
krisorganen sorterade under skilda dep. Enl. gällande
— 1179 —
— 1180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
