Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskoleseminarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLESEMINARIUM
av Lunds domkapitel tillät K.m:t 1838, att
Fi-lénska donationsfonden till skolor i Skåne finge
användas till avlöning för lärare vid ett
skollä-rarseminarium i Lund (Skolmästareseminariet i
Lund), som började sin verksamhet i jan.
1839. För de 13 seminarier, som enl. 1842 års
folkskolestadga skulle inrättas, gällde det att
snarast möjligt utbilda behövliga lärarkrafter, vilka
ägde så stor säkerhet som möjligt inom det lilla
kunskapsområde, som den unga folkskolan fick
nöja sig med, och en lika stor säkerhet i att
använda de metoder, som inlärandet kunde kräva.
Efter mönster från Tyskland ansågs, att f:s
arbetsprogram lämpligen borde ordnas så, att
elevernas lärokurser ej överstege dem, som skulle
genomgås i folkskolan. Vid f. tillämpades samma
metoder som de, vilka skulle använda.s i
folkskolan. Till genomgående av lärokursen åtgingo i
allm. 3 terminer. F. voro avsedda för manliga
■elever; undantagsvis medgavs inträde för några
få kvinnliga vid Stockholms och Härnösands f.
Fr.o.m. 1860 fingo f. i Skara, Strängnäs och
Kalmar endast motta kvinnliga elever. 1864
stadgades, att av f. skulle 5 indragas samt 8 bibehållas
och utvidgas, 6 för manliga och 2 för kvinnliga
elever; ett av de fem f., som skulle indragas, blev
bestående, och på 1870-talet inrättades 3 nya
kvinnliga f. Utbildningstiden bestämdes till 3 år. 1865
års seminarieregl. var, liksom de tidigare,
uppgjort efter tyskt mönster; lärokursen utgjordes
av en något utvidgad och fördjupad
folkskole-kurs. Ett seminarierektormöte i Stockholm 1870
enades om att ”Läsebok för folkskolan” borde
anses som medelpunkten för den allmänbildande
undervisningen (se Folkskolans läsebok). Ännu
långt in på 1870-talet fingo de flesta f. dra sig
fram i förhyrda lägenheter, ofta av otjänlig
beskaffenhet. 1877 års riksdag beslöt, att f. skulle
utvidgas med en 4:e klass, varvid den första
skulle vara en förberedande klass; lärokurserna
påverkades därför föga av utvidgningen. Först
genom 1886 års stadga upphörde i:a klassen att
ha denna egenskap. — 1867 började vid f. i
Stockholm ges kurser för utbildning av lärarinnor för
småskolan; liknande kurser upprättades vid f. i
Linköping och Lund. Fr.o.m. höstterminen 1878
fick 1 :a klassen vid de kvinnliga f. till uppgift
att utbilda även småskollärarinnor, och 1886 års
stadga förläde småskollärarinneexamen till
avslutningen av 2:a klassen. Genom 1914 års
semina-riestadga borttogs möjligheten att avlägga
småskollärarinneexamen vid f. (se
Småskolesemina-rium). För ämneslärarna (adjunkterna) vid f.
ökades fordringarna på kompetens till
överensstämmelse med dem för adjunkterna vid
elementarläroverk. I fråga om lönevillkor blevo de i
allm. likställda först 1897.
Genom 1914 års seminariestadga, som var väl
förberedd av Folkundervisningskommittén 1906—
14, skärptes inträdesfordringarna vid f., infördes
nya undervisningsämnen, utvidgades lärokursen,
förändrades undervisningsmetoderna och
förbättrades den praktisk-pedagogiska utbildningen. I
flera ämnen fordrades för inträde ung.
realskolans kurser. Nya ämnen voro ekonomilära och
■ett främmande språk, tyska el. engelska. Särsk.
kursen i naturkunnighet ökades starkt. Hushålls-
göromål jämte kvinnlig slöjd blevo obligatoriska
vid de kvinnliga f. och förenades i ett ämne:
husligt arbete. Man införde större frihet i studierna
och gav ökad plats åt självständighet och
självverksamhet i elevernas arbete; ett medel härvid
var det s.k. enskilda arbetet, som under lärarens
ledning skulle utföras av eleverna i läro- el.
öv-ningsämne. övningsskolorna utbyggdes och fingo
flera avd. Nya tidsenliga byggnader uppfördes
vid de flesta f., varvid man särsk. lade vikt vid
utrymmen, som kunde stödja och befordra
elevernas självverksamhet, främst biblioteks-,
studie-och laboratorierum. För att råda bot på den brist
på folkskollärare, som uppstått vid denna tid,
infördes parallellklasser (”dubbelseminarier”), ett
par privata f. erhöllo statsunderstöd, och dessutom
anordnades i-åriga kurser för studenter vid flera
f. Kravet på f.-lärarnas kompetens höjdes, och
deras löneställning förbättrades; fr.o.m. 1919
om-bildades ämneslärarbefattningarna vid f.
(adjunk-turer) till lektorat med huvudsaki. samma
kompetensfordringar och löneplacering som för lektorer
vid högre allmänna lärov.; vid dubbelseminarierna
kunde hädanefter varje läroämne påräkna att få
en verklig fackman som sin representant i
kollegiet.
Behovet av folkskollärare påverkas av flera
faktorer, men avgörande betydelse har antalet
barn i skolåldern. Under tiden från i:a
världskriget har denna faktor kraftigt växlat på gr. av
fluktuationerna i nativiteten. Den
nativitetsminsk-ning, som inträdde under och efter i:a
världskriget, återverkade snart på f.
Folkundervisningskommittén hade räknat med ett årligt behov av
1,000 folkskollärare, men när man i början av
1920-talet nådde upp till denna examinationssiffra,
visade det sig, att barnantalet i skolpliktsåldern
började gå kraftigt tillbaka, varför det uppstod
överflöd på lärare. Den kraftiga reducering av
examinationssiffrorna, som blev nödvändig, hade
djupgående följder för f:s organisation. De
1-åriga studentavd., vilkas antal under läsåren 1921
—23 hade stigit till 7, började indragas och
upphörde helt efter några år; de privata seminarier,
som erhållit statsunderstöd, undandrogos dessa
och nedlades; en rad av de statliga f. omändrades
till småskoleseminarier (Härnösand, Landskrona,
Skara, Växjö); en del lärarplatser indrogos el.
vakanssattes (”seminariedöden”).
Under åren efter i:a världskriget började man
åter diskutera f:s karaktär och uppgift. Det
framfördes från skilda håll, bl.a. från olika
folkskol-lärarorganisationer, krav på att f. skulle befrias
från den dubbla uppgiften att på en gång vara
allmänbildnings- och pedagogiska
fackbildningsanstalter; de skulle endast vara det senare.
Lärarutbildningen skulle, hävdade man, organiskt infogas
i det allmänna undervisningsväsendet med nära
anknytning till realskola och gymnasium;
härigenom skulle, menade reformivrarna, icke endast
lärarna vid folkskolan få en förbättrad utbildning,
utan dessutom skulle den klyfta, som skilde dem
från lärarna vid de högre skolorna, utjämnas. För
översyn av f.-organisationen tillsattes 1932 en
sakkunnigkommitté, som 1935 framlade förslag
till reformer av f. På grundval av detta förslag
beslöt riksdagen 1936, att en genomgripande
om
— 1235 —
— 1236 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
