Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folksånger, folkhymner, nationalsånger, nationalhymner - Folksägen - Folktandvård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSÄGEN
därtill, sjungas och spelas vid fosterländska fester
och tjäna vid internationellt umgänge som
representation för landet och som hälsning för
statsöverhuvudet. Äldsta svenska f. är ”Gustavs skål”
(från 1772), senare användes ”Bevare Gud vår
kung”, som under 1800-talet utbyttes mot ”Du
gamla, du fria”. Som svensk f. tjänar numera
även Stenhammars ”Sverige”. Svensk kungssång
är ”Ur svenska hjärtans djup”. Bland övriga f.
märkas: i Norge ”Ja, vi elsker dette landet”, i
Danmark ”Kong Christian stod ved höjen Mast”
(kungssång) och ”Der er et yndigt Land”, Island
”O gud vors lands” och i Finland ”Vårt land”
och ”Suomis sång”. I Tyskland sjöngs under
kejsartiden ”Heil Dir im Siegerkranz” (särsk. i
Preussen) och ”Die Wacht am Rhein” (efter 1870). 1922
infördes ”Deutschland, Deutschland über alles”,
som under nazistregimen användes jämsides med
Horst Wessel-sången ”Die Fahne hoch”. Den
österrikiska f. ”Gott erhalte Franz den Kaiser”
ersattes efter i:a världskriget med ”Sei gesegnet
ohne Ende”. Ungerns f. är ”Isten åldd meg a
magyart” (Gud välsigne ungraren). I England
användes ”Rule Britannia” som f. tills, med
kungssången ”God save the King”. Den
franska f. är ”Marseljäsen”, och belgarna sjunga
omväxlande ”La braban<;onne” och ”De Vlaamsche
Leeuw”. Den äldsta f. har Nederländerna i
”Wil-helmus van Nassouwe” (o. 1570), använd som
kungssång tills, med ”Wien Neerlandsch bloed”.
I Ryssland sjöngs under tsartiden hymnen ”Bozje
tsarja chrani” (Gud bevare tsaren), vilken
sovjet-regimen ersatte med Internationalen; sedan
mitten av 1940-talet användes dock en
nykomponerad sovjethymn. USA har 3 f., ”The starspangled
banner”, ”Yankee Doodle” och ”Hail Columbia”.
Vissa länder sakna f. men ha då instrumentala
nationalmelodier, så t.ex. Spanien. — Se
särskilda art. om de viktigaste f. — Litt. H. Abert,
”Eine Nationalhymnen-Sammlung” (i ”Zeitschrift
der Internationalen Musikgesellschaft”, 2, 1900/01);
E. Bohn, ”Die Nationalhymnen der europäischen
Völker” (1908). Å.D.
Folksägen, i motsats till folksaga* den del av
folkets berättande tradition, som avser att bli
trodd. Närmast sanningen står
minnessäg-n e n, som grundar sig på en verklig händelse.
Den är vanl. ytterst kortfattad men kan därför
och emedan den ofta är knuten till något synligt
minnesmärke (gravhög, berg, träd o.s.v.) stundom
stanna kvar i minnet genom årtusenden, såsom
arkeologiska fynd visat. Dock kan innehållet också
starkt förändras genom minnesfel och omdiktning.
I regel är den starkt lokalbunden, men är innehållet
av intresse i och för sig, kan den få stor
spridning och fästas vid nya platser. I stil med
min-nessägnen diktas upphovssägnen, som
avser att förklara, hur en av folket ej förstådd
företeelse (naturbildning, ortnamn, sedvänja o.s.v.)
uppkommit. Den har i regel diktats på god tro som ett
slags slutledning från föreliggande fakta men har så
gott som aldrig något med verkliga minnen att
göra. En 3:e särform avf. är vittnessägnen,
som vill åskådliggöra och tillika fastslå folktron
som faktisk. Sådana äro bl.a. en mängd f. om
naturväsen och spöken; de tjäna ofta som varning
för att underlåta de försiktighetsmått, som
gent
emot sådana väsen äro nödvändiga. Många f. äro
medvetet diktade som skämtsägner för att pröva,
hur mycket som kan gå i okritiska åhörare, och
få naturligtvis ej tagas allvarligt, även om deras
framställningssätt är likadant som de allvarliga
sägnernas. Nära f. men dock något för sig,
snarast ett slags förstadium till f., äro de egna
upplevelsehistorier, som allmogepersoner ofta ha att
berätta, t.ex. om övernaturliga väsen, och som ej
kunna avfärdas som medveten lögn utan innehålla
berättarens med stöd av folktron gjorda tolkning
av oförstådda naturföreteelser (ss. meteorer,
brinnande sumpgas m.m.) el. hallucinationer. Sådana
upplevelser ha stort värde för förståelsen av
folktro och f. F. berättas vanl. i förbigående under
samtalets lopp och är därför i regel kort,
enepi-sodisk och konstlös. De konstfullaste och mest
fantasirika f. äro vittnessägnerna, t.ex.
spökhistorier, vilkas händelseinnehåll ofta så fängslar
fantasien, att samtalet stannar vid dessa ämnen och
övergår till ett växelvis berättande av f.
Stilen-blir därvid också livligare och saftigare. Från
vittnessägner ha åtskilliga folksagor utbildats
genom vidarediktning på f:s enklare kärna. Med f.,
särsk. minnessägnen, äro två andra diktarter
besläktade, ättsagan* och hjältesaga n*,
vilka emellertid skilja sig från vanliga f. genom
större bredd, detaljrikedom och mångepisodiskhet,
varjämte hjältesagan har ett utpräglat patos, som
vanliga f. sakna, och dessutom vanl. bunden form.
F. har både som tro och diktning stor betydelse
för religions- och mytforskning.— Litt.: ”Nordisk
kultur”, 9 (1931, med utförliga uppgifter ang. litt.
om f. och utg. f.-samlingar); ”Svenska sagor och
sägner” (1937 ff., under utgivning av Gustav
Adolfs akademien, innehåller bl.a. förut
otryckta f.). v.Sw.
Folktandvård, en social organisation, avsedd att
bereda alla, i sht barn, möjlighet till tandvård*
till även för de bredare folklagren överkomliga
kostnader. Efter omfattande utredningar, vilka i
flera repriser pågått sedan 1904, beslöt 1938 års
riksdag införande av f. att successivt
utbyggas-fr.o.m. år 1939 (SFS 358/38). Huvudmän för f,
äro landstingen och städerna utanför landsting.
Landstingsområdena äro med hänsyn till
befolkningstäthet och kommunikationsförhållanden
indelade i tandvårdsdistrikt med vardera minst en,
i regel fast men i vissa ödemarksdistrikt
ambula-torisk, distriktstandpoliklinik, vid vilken tjänstgöra
en el. flera distriktstandläkare och
distriktstand-sköterskor, vid större kliniker även tandtekniker.
Som komplement till distriktstandpoliklinikerna
skall, anknuten till centrallasarett el. jämställt
sjukhus, inom varje landstingsområde finnas en
centraltandpoliklinik, avsedd för mera
komplicerade och svårbehandlade sjukdomsfall samt f. i
övrigt. Dennas föreståndare skall i regel även
ombesörja inspektion av f. inom
landstingsområdet. Barntandvården tager sin början med
kalenderåret näst efter det, varunder barnet
fyller 3 år, och fortgår mot en mindre årlig
avgift t.o.m. utgången av det kalenderår, varunder
barnet fyller 15 år. Den som därefter regelbundet
fortsätter sin tandvård, erhåller, t.o.m. utgången
av det kalenderår, varunder vederbörande fyller 19
år, en nedsättning med 25% av den av K.m:t
fast
— 1243 —
— 1244 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
