Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungar - Folkuniversitetet (FU) - Folkuniversitetsföreningen (FUF) - Folkupplysningssällskapet i Finland - Folkutväxling - Folkvandringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKVANDRINGAR
1923); S. Bolin, ”Folkungarna” (i ”Scandia”, 1935);
E. Lönnroth, ”De äkta folkungarnas program” (i
”Kungl. humanistiska vetenskapssamfundet i
Uppsala. Årsbok”, 1944). B.
Folkuniversitetet, förk. FU, en riksorganisation
med syfte att verka för folkbildning, att intressera
särsk. akademiker för denna verksamhet samt att
i anknytning till de akademiska lärosätena
bedriva undersökningar och experiment i
folkbildningsarbetets metodik och i annan pedagogisk
verksamhet. F., som anser folkbildning vara ett
demokratiskt livsvillkor, ställer till den
studie-intresserade allmänhetens förfogande
bildnings-möjligheter, obundna av politiska, religiösa,
klass-el. gruppintressen. F:s anor kunna ledas tillbaka
till 1900-talets första decennium, då •— efter
anglosaxiskt föredöme — universiteten med sina lärare
och de akademiskt utbildade gingo i spetsen, när
det gällde initiativ, organisation el. medverkan i
de folkliga bildningssträvandena. Emellertid
försvagades småningom kontakten mellan den lärda
bildningens utövare och den fria folkbildningens.
För att motverka detta lanserades tanken på ett
folkuniv. En folkuniversitetsförening* bildades för
att förverkliga detta, men den har av olika skäl
icke kunnat genomföra sina storslagna planer.
Emellertid upptogs folkuniversitetstanken i annan
form 1933. Studenterna vid Stockholms högsk.
startade då en kursverksamhet i syfte att göra
en insats i samband med den rådande
arbetslösheten. Redan efter några år hade en omfattande
föreläsnings- och studiecirkelverksamhet
utvecklats, och exemplet följdes av studenterna i
Uppsala, Göteborg och Lund. Till F. ha sedermera
slutit sig andra bildningsorganisationer, bl.a.
sådana med tidigare anknytning till universiteten.
Numera omfattar F. sju sektioner:
Folkbildningsförbundet, Centralbyrån i Lund för populära
vetenskapliga föreläsningar, Västra Sveriges
folkbildningsförbund, Kursverksamheten vid
Stockholms högsk. samt Uppsalastudenternas,
Göte-borgsstudenternas och Lundastudenternas
kursverksamheter. F. företrädes av
Folkuniversitetets nämnd, som är ett representantskap
med övervakande och granskande uppgifter,
varjämte den skall verka som en årlig konferens i
folkbildningsfrågor. De gemensamma
arbetsuppgifterna inom F. handläggas av en styrelse. Denna
utser erforderliga tjänstemän, däribland en
studierektor. Tjänstemännen utgöra tillsammans F:s
kansli, förlagt till Stockholm. Styrelsen utger
även skrifter till folkbildningsarbetets tjänst genom
Folkuniversitetets förlag. F. bedriver
centralt viss kursverksamhet, främst inriktad på
utbildning av studieledare och diskussion kring
pedagogiska problem, och förmedlar sedan 1946
assistentverksamheten i moderna språk vid
skolorna. De fyra kursverksamheterna karakteriseras
av lokal studiecirkel verksamhet i skilda former,
från genuina bildningscirklar till kurser i
elementära ämnen under mera skolmässiga former.
Lokalt anordnas också föreläsnings- och
diskus-sionsserier, språkklubbar, språkfilmverksamhet
m.m. 1947 uppgick kurser och studiecirklar till
1,017 med 20,327 deltagare.
Språkfilmverksamhe-ten omfattade 198 föreställningar i alla delar av
landet med 53,563 deltagare. Centralbyråerna
för
medla föreläsningar, Folkbildningsförbundet
dessutom vandringsbiblioteks- och
folkbildningskurs-verksamheten över hela landet. Under arbetsåret
1946/47 förmedlade centralbyråerna 2,672
föreläsningar, medan Folkbildningsförbundet i:a halvåret
1947 förmedlade 1,463 föreläsningar och utlånade
75 bibliotek med sammanlagt 1,815 böcker. F:s
verksamhet finansieras genom statsanslag,
avgifter från kursdeltagarna samt kommunala
bidrag. — Litt.: ”Det fria och frivilliga
bildningsar-betet i Sverige 1944” (1944). G.Wsn.
Folkuniversitetsföreningen, förk. FUF, stiftad
1917, med huvudändamål att i Sverige grundlägga
och vidmakthålla ett folkuniv. med huvudsyfte att
lämna regelbunden vetenskaplig undervisning även
åt dem, som ej äga andra förkunskaper, än de
kunnat förvärva genom på folkskolan följande
självstudier. Man ville härigenom ”giva ökad
klarhet och styrka åt vårt folks ideella
kultursträvanden”. Särsk. åsyftades sociala, religiösa,
nykterhets- och idrottsrörelser. Närmast tänkte
man sig att skapa en överbyggnad till folkhögsk.
Man underströk starkt, att bildning icke enbart
förvärvas genom studier utan även består i en
inre utveckling av mera personlig art. Denna
personlighetsbildning avsåg man, att ett folkuniv.
skulle främja genom det dagliga samlivet mellan
lärare och lärjungar, vilka vid folkuniv. skulle
erhålla kost och logi. Vissa donationsmedel ha
anskaffats för realiserandet av detta storslagna
projekt, men i praktiken ha endast vissa smärre
uppgifter kunnat genomföras, ss. kortare kurser
samt publicerade översikter över vetenskaplig
forskning, studiehandledningar och en tidskr. för
folkbildning. Av de olika initiativen ha endast
kurserna med framgång kunnat vidmakthållas.
Dessutom anslås årl. stora belopp som stöd åt
folkbildningsarbetet. G.Wsn.
Folkupplysningssällskapet i Finland, fi. Suomen
kansanvalistusseura, stiftades 1874 i Jyväskylä med
ändamål att verka för folkupplysningen, spec.
bland landets finskspråkiga befolkning. Sällskapet,
som till en början var tvåspråkigt, är numera
enbart finskt och utgör det centrala organet i den
finska folkbildningsverksamheten. På dess
initiativ ha folkhögsk. och folkbibi, grundats, de
regelbundet återkommande sång- och musikfesterna
anordnats, föreläsningsverksamheten organiserats,
studiecirklar upprättats och talrika populära
skrifter samt musikalier utgivits. H.Sm.
Folkutväxling, se Folkförflyttningar.
Folkvandringar, historisk term för olika slag av
historiska processer, vilka äro förknippade med
en folkförflyttning* av större omfång el. med ett
folks hastiga expansion. Det torde kunna fastslås,
att termen f. endast kommer till användning, när
det ”vandrande” folket är el. anses vara kulturellt
underlägset det folk, som träffas av f. över
huvud är termen f. gärna förknippad med kulturellt
och samhälleligt primitiva förhållanden. På gr.
av dessa förhållanden talar man om ett otal f. i
t.ex. Asiens historia, många helt obetydliga, under
det att den ofantliga folkförflyttning, som lett till
Nordamerikas besittningstagande av engelsmän
och fransmän samt Sydamerikas av spanjorer och
portugiser, brukar betecknas som kolonisation,
emigration, erövring o.d. På samma sätt kallas den
SU 9. — 1249 —
40 — Red. avsl. 5/u 48.
—- 1250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
