Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkärna - Folkökning - Folldal, Foldal - Follette - Follies - Follikel - Follikulin - Follingbo - Follnäs - Folsomkulturen - Fomalhaut - Fombona, Rufino Blanco - Foment - Fomentarius - Fomes - Fon (ljudstyrka) - Fon (folk, språk) - Fonasteni, funktionell röstförsvagning - Fonautograf - Foncé - Fonck, René - Fond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONCK
sig terrängen (intill 228 m ö.h.) och är mera
bruten. Åkern utgör 29 % av landarealen,
skogsmarken 56 %. Vid N. stambanan och linjen från
Gruvgården ligger brukssamhället Fors (636
inv. 1946) med den till Storviks sulfit-ab. hörande
östanfors sulfitfabrik med papp-, kartong- och
wallboardfabrik. Det forna järnbruket är nedlagt.
På älvens s. strand ligger villasamhället K a r
1-b o (618 inv.) ej långt från Brunnbäcks färja*. I
Folkarbo finns landstingets vårdhem för lättskötta
kvinnliga sinnessjuka. Sjöviks folkhögsk.
grundades 1926. Lövsvedsgruvan med anrikningsverk
tillhör Fagersta bruks ab. Några sågverk och
snickerifabriker finnas. Egendom: Strömsnäs.
Kro-noparker omfatta c:a 18 km2. Kyrkan av sten
byggdes 1849—53 och restaurerades 1931. Ett
altarskåp från o. 1480 stammar från den forna
medeltidskyrkan, varav nu blott tornet återstår.
— Namnets form var i äldsta tid "Folkiria, styrkt
t.ex. genom (a) Folkirio (tinge) 1353; betydelsen
är oviss. Senare började gen. av
inbyggarbeteck-ningen att nyttjas, t.ex. Ecclesiam Folkerna 1378
(sen avskrift), Folkirio-bornas kyrka. Det nutida
lokala uttalet är tvåfaldigt, fo’cär och fodcärna,
och återspeglar båda namnformerna. Den förra
har stadgat sig som beteckning på Folkare härad,
i vilket F. var huvudbygden. P.;Er.
Folkökning, folkmängdens ökning el. (då
folk-ökningssiffran är negativ) minskning från en tid
till en annan. Den årliga f. uttryckes vanl. i
promille el. i procent av folkmängden vid årets början
(relativ f.). För längre perioder beräknas f. i
stället som den årliga räntesats, enl. vilken ett
kapital med ränta på ränta skulle växa lika hastigt som
folkmängden. — Med naturlig f. menas den
del av f., som härrör från födelseöverskottet*.
Folldal, F o 1 d a 1, härad i Hedmark fylke i
Norge, på båda sidor om Glömmas biflod Folla;
1,165,71 km2, 2,343 inv. (1946). F:s gruvor, med
avbrott i bruk sedan 1748, lämna kopparhaltig
svavelkis (45% svavel och 2% koppar).
Follette [fålätt’] (av fra. follet, fem. follette,
fladdrande), en trekantig el. trekantigt vikt
halsduk, som blev vanlig i damdräkten under
1700-talet för att täcka den vanl. mycket djupa
urringningen. Trol. har denna halsduk påverkat
allmogemodet, där halskläde vid denna tid blev
allt vanligare.
Follies [fålFiz] (eng.), dårskaper, tokerier,
fantastiska skapelser, användes om lyxrevyer, t.ex.
Ziegfeld’s Follies i New York. Jfr Folies-Bergère.
Follik’el (av lat. follic’ulus, liten säck), en
benämning, som de äldre anatomerna använde för
rundade, blås- el. säckformade bildningar, vilka
de ansågo vara av i stort sett likartad byggnad.
Senare forskningar ha visat betydande skillnader
i dessa bildningars struktur; det gamla namnet
har dock bibehållits. Man talar således om f. i
ovariet, i mjälten, i tarmen, om hårfolliklar,
folli-kelcystor o.s.v.
Follikuli’n, könshormon från äggstockarna; se
Inre sekretion.
Follingbo, socken i Dede ting i Gotlands n. hd
och församling i Roma, Björke, Follingbo och
Akebäcks pastorat i Medelkontraktet av Visby
stift, s.ö. om Visby; 37,01 km2, därav 36,91 land;
530 inv. (1948; 14 inv. pr km2). F. är i n.v. en
barrskogsbevuxen kalkstensplatå (78 m ö.h) med
markerad brant ned mot märgelslätten i s.ö. Åkern
utgör 31% av landarealen, skogsmarken 49%. I
F. ligga länssanatoriet samt egendomarna
Rosendal och Hallfreda. Flera järnåldersgravfält finnas,
ävensom kämpagravar. Kyrkan av finhuggen
kalksten visar den äldre gotländska övergångsstilen;
sydportalen är rundbågig. Torn och skepp äro
från 1200-talets början; det nuv. koret, något högre
än långhuset, tillkom o. 1260 och har gotisk
prägel. Rester av medeltidsmålningar ha upptäckts;
ett par målade glasrutor äro bevarade. Långhuset
har platt trätak med målningar i barockstil. Även
de många inventarierna i rikt träarbete (bänkar,
orgelbröstning, altarverk, predikstol) äro från
1600-och 1700-talen. — Namnet torde angiva platsen
som hemvist, bo,,iör ’forthingarna, trol. en
släktbeteckning, avledd av okänt grundord (jfr H.
Gustavson, ”Gotlands ortnamn”, i
”Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskr.”, 1938, sid. 39). Det
skrevs på 1300-talet Forthingaboe. P.;E.W.;Er.
Follnäs, gods i Södermanland, se Fållnäs.
Folsomkulturen [fåhsam-], se Amerika, sp. 827.
Fomalhaut [-au’t] (arab, fam al-hüt, fiskens mun),
stjärnan a i stjärnbilden Södra fisken {Piscis
austri’-nus), se Stjärnor, tab. 1.
Fombona, Rufino Blanco, författare, se
Blanco-Fombona.
Foment’ (lat. fomen’tum, omslag), med.,
värmande omslag.
Fomenta’rius (av lat. fornes, fnöske), artnamn
på en svamp, fnösktickan, Polyp’orus fomenta’rius,
syftande på dess användning till fnöske.
Fornes (lat., fnöske), bot., se Fnöske och Tickor.
Fon [fån] (av grek, fone’, ljud), enhet för
hörselförnimmelsens styrka, se Phon.
Fon [fån], inhemsk benämning på
dahomeaner-na* och deras språk.
Fonasteni’ (till grek, fone’, ljud, och asthen’eia,
svaghet), funktionell röstförsvagning,
uppträdande hos människor, som ständigt använda
rösten för ett bestämt ändamål, sångare,
skådespelare, lärare, präster, officerare o.s.v. F. nedsätter
röstens prestationsförmåga och kan åtföljas av
obehagliga symtom: torrhet, känsla av sammansnörning,
smärtor o.d. Vid behandlingen är en rationell
utbildning av tal-, resp, sångrösten det viktigaste.
Fonautograf, apparat för registrering av
ljudsvängningar, spec. för analysändamål men i regel
ej för ljudåtergivning. F. i form av med
upp-teckningsstift försedda stämgafflar konstruerades
av H. L. F. Helmholtz vid mitten av 1850-talet;
ordet f. (phonautographe’) begagnades först av
fransmannen Léon Scott 1857 för en apparat,
avsedd för upptagning av tal-ljud på en roterande
vals (bild se följ. sp.). Liknande apparater
konstruerades ung. samtidigt av skotten A. M. Bell.
— Ljudfilmstekniken och katodstråleoscillograferna
ha numera gjort de täml. primitiva f. överflödiga.
Jfr Fonograf. A.Lg.
Foncé [fåose’] (fra.), mörk-, djup-, om färger.
Fonck [fåPk], René, fransk stridsflygare (f.
1894). Flygare sedan 1912 var F. den mest
framgångsrike franske stridsflygaren under i:a
världskriget; han nedsköt ej mindre än 75 tyska flygplan.
Efter kriget har F. företagit en rad uppmärksam-
— 1257 —
— 1258 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
