Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 ADERTONDE SEKLETS UPPLYSNING.
genomgår hela tidehvarfvet, deraf moralfilosofiens utbildning
som ett nödvändigt supplement till Deismen. JFilosoferna
yrkade att den sedliga fullkomligheten, oberoende af
religionen, hörde till menniskans väsende och att menniskan
endast i den fann sin bestämmelse och tillfredsställelse.
Men då man förnekade en uppenbarelse, kunde icke heller
sedelagen betraktas som något utifrån kommande bud,
utan måste vara grundad i menniskans egen natur;
deremot stred åter, att menniskan icke har några medfödda
idéer. Derföre förklarade äfven Locke, att inga fasta
dygdebegrepp funnos, utan att sedlighet och dygd voro
underkastade en växlande och skiljaktig uppfattning af olika folk
under olika tidsskiften 2). Skulle nu sedlighet, dygd och last
icke blifva blotta konventionella begrepp, så måste man finna
en annan utväg. De Anglikanska moralfilosoferna
upptogo derföre Lockes lära om det inre sinnet, men gåfvo
detta i dess tillämpning på det praktiska området betydelsen
af ett moraliskt sinne, som erfar intryck af våra böjelser
och handlingar och bedömer dem utan afseende på nytta
2) Fullt konseqvent är väl icke Locke i denna punkt. Då sinnet
är den yttersta principen för vår kunskap, borde äfven våra sinliga
drifter och begär vara principen för våra handlingar, hvarföre också
L. förklarar, att godt och ondt icke är annat än behag och obehag;
men då hvad som är behagligt och obehagligt för en, icke derföre är
det för alla andra, skulle ingen fast norm finnas för våra handlingar.
För att undvika detta resultat, antager han, att vårt naturliga
sträfvande efter det sinligt angenäma begränsas af vissa lagar: den
gudomliga lagen, förkunnad genom naturens ljus eller uppenbarelsen, hvilken
bestämmer hvad som är pligt och synd, den borgerliga lagen, som
bestämmer hvad som är brott, den allmänna opinionens lag, som
afgör om dygd och last. I de flesta fall öfverensstämmer denna
opinionens lag med den gudomliga; — men då den icke
öfverensstämmer i alla, och opinionen växlar, så hafva vi ändock ingen norm
för vårt handlande. Jfr. Nyfolæus s. o. s. 22—23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
